måndag, augusti 18, 2008

Västs selektiva seende





Det brukar heta att krig är guds sätt att lära amerikaner geografi. I Sydossetiens fall skulle det också kunna vara sant för de flesta svenskar. Det hindrar oss dock ofta inte från att ha en åsikt. Det är inte svårt att tycka, för vi har tyckt samma sak i århundraden: det är ryssarnas fel.

Det kanske var Georgien som inledde med att döda ryska fredsbevarande trupper när de försökte ta kontrollen över Sydossetien – fredsbevarande trupper vars närvaro de godkänt - men det är bara detaljer. Rysskräcken tycks vara en del av vår DNA.



Medan bomberna faller i Georgien så haglar klichéerna i Sverige. Man talar om att den ryska björnen vässar sina klor, och Davids kamp mot Goliat. Bloggaren (och utrikesministern) Carl Bildt, som gjort karriär på att säga att minkar och Natoubåtar i svenska vatten var ryska, tar fram klichéernas kliché och liknar Rysslands agerande med Adolf Hitlers:

”Vi accepterade inte att Milosevics Serbien intervenerade militärt i andra före detta jugoslaviska stater med hänvisning till skyddet av dem som har serbiska pass. Och vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Centraleuropa”,

Klichéer har dåligt rykte men är oerhört effektiva genom att aktivera gamla tankebanor och därmed blockera nya. Björnar är farliga djur man kanske kan tämja hjälpligt med en piska, men som aldrig kan dresseras att passa på en tebjudning. Och den som slåss från underläge eller angrips av Hitler är det alltid synd om.

Inte ger sig ett litet land som Georgien på stora Ryssland? Alla som angriper Ryssland måste definitionsmässigt vara offer. Om Georgien gav sig på de ryska fredsbevarande trupperna så måste det vara för att ryssarna provocerat eller manipulerat dem. Låt vara att historien är full av exempel på att små stater startar vettlösa krig. Ett svagt Sverige förklarade till exempel krig mot Ryssland 1741. Den svenska armén kom inte ens över på den ryska sidan och kriget slutade med att ryssarna ockuperade större delen av Finland. Och 1788 (inte 1808 som jag först skrev) gjorde vi det igen… Gustav den III (teaterkungen) arrangerade en gränstumult som förevändning för att attackera Ryssland. Även det kriget var ett fiasko från början till slut. Men Gustav den III hade goda inrikespolitiska skäl att inleda ett krig mot Ryssland han omöjligt kunde vinna. Oron för ryssen och kaoset ledde till att han kunde öka sin makt på ständernas bekostnad.

Flera ryska ledare – däribland Putin har förklarat att de inte skulle acceptera ett georgiskt försök att ta tillbaka Sydossetien. De har förklarat att de skulle slå tillbaka hårt. Att Georgiens president Micheil Saakasjvili ändå beordrade ett angrepp kan ha haft inrikespolitiska orsaker. I valrörelsen lovade han mer eller mindre att han skulle ta tillbaka utbrytarprovinserna så något måste han ju göra. Det var lika tokigt som när Gustav den III angrep Ryssland, men i krigstider tenderar folk att sluta upp bakom sina ledare. Det har också spekulerats i att Saakasjvili förväntade sig någon slags amerikansk uppbackning. George Bush har stött Georgiens strävan efter Natomedlemskap. Om Bush har gett överdrivna signaler om vilket form av stöd Saakasjvili kunde förvänta sig från USA så kan det i sin tur ha att göra med det amerikanska valet. Ju fler krig och ju mer kaos i världen, desto större chanser tror republikanerna att John McCain kommer att ha att vinna presidentvalet.

Men om man bortser från Hitlerliknelsen, hur ska man värdera Bildt argument?

”Att det rör sig om aggressionshandlingar oförenliga med internationell rätt och grundläggande principer för säkerhet och samarbete i Europa är alldeles uppenbart. Konsekvenserna av dessa ryska övergrepp kommer vi att - och Ryssland - att leva med länge.”

I sak är Bildts inställning korrekt och vettig. Problemet med resonemanget är att det tillämpas selektivt. När det gynnar väst geopolitiska intressen hänvisar vi som Carl Bildt till staters absoluta okränkbarhet. När det gynnar oss att splittra stater gör vi det med hänvisning till att de förföljer minoriteter. Ryssland apar bara efter. Idag gör Ryssland mot Georgien vad USA gjorde mot Serbien 1999. Och precis som USA var populärt och sågs som en befriare bland kosovoalbanerna ser Sydosseterna Ryssland som sin räddare. Det vi nu bevittnar är konsekvenserna av Natos angrepp på Serbien.

Publicerad i Västerbottens Kuriren förra veckan.

7 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Petig detalj. 1788 skall det vara för Gustav III:s krig, inte 1808. 1808 var Gustav IV Adolf kung, och det var faktiskt Ryssland som angrep den gången. Kriget 1741 måste ha varit ett av de mest idiotiska som Sverige startat. Amrmén kom till gränsen först en månad efter krigsförklaringen. Och sedan föll den ihop när ryssarna väl samlat sig för motanfall. Det var dåtidens moderater - hattarna - som satt i styret i Sverige på den tiden.

Pierre Gilly sa...

Nädå, bra att någon håller koll på mig. Gustav den IV var inte skyldig till något annat än att sakna verklighetsförankring.

Björn Nilsson sa...

Undrar om inte G IV var ganska snäll fast han hade otur i livet. Han upphävde livegenskapen i Svenska Pommern och talade vänligt till ålänningar som slog tillbaka ryska anfall (till skillnad mot den skitförnäme von Döbeln). Men det här har ju inget med den återuppståndna russophobin att göra förstås. Jag har för mig att de första dokumenterade striderna mellan svenskar och ryssar (det var väl folk från Novgorod) skedde på 1100-talet redan, så den gemensamma historien av krig är lång och trist. Det är otrevligt hur de här stämningarna kommer fram igen så snabbt, det är som om någon bara har tryckt på en knapp. Kan det sitta så många övervintrade kallakrigs-reliker på medieredaktionerna?

Pierre Gilly sa...

Svensk nationalism nuförtiden bygger väll rätt mycket på en stolthet över att vi inte är så satans nationalistiska som andra... Vi är bättre för att vi förstått att nationalism är något primitivt. Å andra sidan ska man inte lasta nationalism för allt.

Pastey sa...

Jättebra skrivet och passande bildpropaganda från de gamla härliga Allmänna Valmansförbundet.

Johan Stjernberg sa...

Västvärldens inblandning i Balkan har folkrättsliga förtecken, inte geopolitiska. Forna Jugoslavien föll samman av sig självt, inte p.g.a. västvärldens agerande. Utförligare kommentarer finns på min blogg under rubriken "Fjolliga paralleller".

Pierre Gilly sa...

Kosovo blev självständigt för att NATO bombade sönder Serbiens infrastruktur. Det var NATO:s förstörelse av Serbiens ekonomi och hotet om en markinvasion som fick Serberna att evakuera Kosovo. Jag kan travestera vad du skriver på din blogg: Du tror inte att de georgiska utbrytarprovinsernas självständighet måste säkras med våld då USA med sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd blockerat allt?

Antingen är staters okränkbarhet något man kan rucka på, eller så kan man inte det. Men man kan inte det på bägge sätten. Låt vara att USA försöker.