torsdag, oktober 16, 2008

Pizzakonkurs i USA?



Den Vithövdade havsörnen blev USA nationalsymbol 1782. Benjamin Franklin tyckte att den fredliga Kalkonen hade varit än bättre symbol för USA men så blev det inte. Den Vitahövdade havsörnen lär annars vara närmare släkt med Gamen än andra Örnar.



Sju år efter att symbolen för USA:s ekonomiska makt förstördes med attacken den elfte september är hela det amerikanska kreditsystemet i gungning. Och nu har problemen spillt över både på banker i Europa och den övriga ekonomin.

Den konventionella slutsatsen i den näringslivsfinansierade pressen är att det finns för lite kapital. Bankerna har drabbats av kreditförluster, och för att rädda dem så behövs nya friska miljarder. Kreditförlusterna i sin tur förklaras med avregleringar som tillåtit bankerna att ta allt för stora risker, och den amerikanska riksbankens lågräntepolitik efter att IT bubblan sprack.

Även om beskrivningen av hur bankbubblan kom till är rimlig så kan man ifrågasätta slutsatsen. Visst, utan nytt kapital kommer bankerna att gå under, och dra med sig miljoner amerikanska företag som plötsligt står utan krediter.

Utan att lämna den kapitalistiska logiken kan man dock lika väl argumentera för att krisen uppkommit för att det finns för mycket pengar. En stor del av företagens vinster återinvesteras inte i produktionen då produktion inte anses tillräckligt lönsam. Hälften av de amerikanska företagens vinster har kommit från finansiella transaktioner. Frågan är hur pengar föder pengar utan att det samtidigt skapas något av materiellt värde i den ickedigitala världen.

Enorma belopp cirkulerar mellan världens banker, och bara en försvinnande del av dem berör verkliga transaktioner av varor eller tjänster. År 2005 skickade till exempel bankerna runt 2 069 000 miljarder dollar, och bara 44 800, eller 2,2 procent, berörde den verkliga ekonomin.

Att finansiella operationer varit mer lönsamt än produktion är ett globalt fenomen, men det utmärker den amerikanska (och brittiska) ekonomin mer än de flesta andra länder. Det beror delvis på att USA är/var världens finansiella centrum (med Storbritannien i släptåget), men framförallt på att den amerikanska industrin sedan trettio år befinner sig i en tilltagande kris. Det är till exempel inte osannolikt att en eller rent av två av de amerikanska biltillverkarna kommer att göra en riktig pannkakskonkurs det närmaste året.

I Washington verkar man inte ha andra lösningar än att försöka stimulera ekonomin med lånade pengar. Investmentanalytikern Marc Faber var en av dem som gjorde tummen ner för Bush stimulanspaket i somras: ”Om vi handlar på Wall Mart går pengarna till Kina, om vi köper bensin hamnar de hos araberna. Om vi köper en dator går de till Indien. Köper vi frukt och grönsaker så hamnar de i Mexiko, Honduras, och Guatemala. Köper vi en bra bil så går de till Tyskland. Om vi köper värdelöst skräp går de till Taiwan och inget kommer att hjälpa den amerikanska ekonomin. Det enda sättet att hålla pengarna i landet är att spendera dem på öl och prostituerade eftersom det är de enda produkter som fortfarande tillverkas här. ” Strax efter att Faber skrev det tog belgiska inBev över halva den amerikanska ölmarknaden genom att köpa Anheuser – Busch (Budweiser) för 52 miljarder dollar.

Bostadsbubblan som ledde till finansbubblan är ett resultat av att den amerikanska ekonomin till stora delar är ett tomt skal som lever på lånade pengar. För att pengar ska kunna fortsätta att skapa pengar har man tagit allt större risker, och uppfunnit allt fler dunkla finansiella tjänster. Efter IT bubblan blev bostadsbubblan ett sätt för USA att upprätthålla tillväxten i brist på riktiga, produktiva investeringar. Dollarns ställning som världens referensvaluta och lånen har länge dolt de verkliga förhållandena, men nu verkar det som verkligheten slår tillbaka. Det amerikanska pyramidspelet är under avveckling.

Finans och fastighetskrisen är bara förnamnet på den ekonomiska kris som USA står inför idag. Kreditkortsbubblan står på tur. De amerikanska hushållen har också dragit på sig stora konsumtionsskulder som allt fler inte kan betala tillbaka.

Men det finns fler, mindre kända bubblor. Banker och kreditinstitut har gett ut ett myller av värdepapper. Ett exempel är kreditderivaten. Trots att många olika värdepapper skapats som ett led i riskhantering kan många av dess ägare idag inte veta om de är värda miljarder eller inget alls. I mars 2006 slutade den amerikanska centralbanken att publicera statistik över hur många dollar som var i omlopp: dollarn är i sig en potentiell bubbla.

Det största ekonomiska sammanbrottet sedan Gorbatjovs reformer gjorde slut på Sovjetunionen kan vara nära. Den amerikanska finanskapitalismen har varit nästan lika oduglig som moskvakommunismen. Den har skadat den amerikanska industrin genom hela tiden sträva efter kortsiktiga vinster, i stället för att satsa på industriellt intressanta projekt där vinsten kommer efter tio, femton år.

Till skillnad från Sovjet har USA ekonomiskt starka allierade som kan bestämma sig för att fortsätta att subventioner Washington genom att köpa på sig mer dollar. (Sovjet var i stället tvungen att subventionerna sina allierade.) För Kina är det en acceptabel ordning. För varje år som går flyttar produktion och kunskap från USA till Kina. Vad Europa får ut av det är inte lika klart. Det finns ingen naturlag som säger att Europa måste byta sin överproduktion mot gröna pappersbitar som blir allt mindre värda. Det finns inte heller en naturlag som säger att skattebetalarna måste lösa ut bankirer när de klantat sig.

Det finns värre katastrofer i världen än den amerikanska bankkrisen. 2007 ökade till exempel antalet undernärda människor i världen med 75 miljoner till 925 miljoner människor enligt FN. 19 miljoner barn i världen är gravt undernärda. Det är en massa människor som dör och lider medan media och politiker grubblar på hur de ska rädda världens ekonomiska elits förmögenheter.

Bankkrisen är ett tillfälle att bygga om världens finansiella infrastruktur. Ytterst handlar det om synen på pengar. Ska skapandet och distribution av pengar vara en bankadels privilegium, eller ska pengar ses som något allmännyttigt?

2 kommentarer:

hpx83 sa...

Jag vågar påstå att den stora boven i dramat kallas centralbanker. Det ganska många är omedvetna om är att centralbanker i princip kan skapa hur mycket pengar som helst. Problemet är ju då att pengar tappar sitt värde.

"Ska skapandet och distribution av pengar vara en bankadels privilegium, eller ska pengar ses som något allmännyttigt? "

Det låter nästan som du förespråkar en fribanks-lösning. Låter som en mycket bra idé tycker jag. Men sedan är jag ju 100% kapitalist också, och det ser dom flesta som ganska ofint nuförtiden.

Pierre Gilly sa...

Nä, inte om du menar att privata banker skulle ha rätt att utfärda egna sedlar, eller någon annan form av värdepapper som kan användas som betalningsmedel. Att skapa pengar bör vara statens privilegium. Det finns praktiska och moraliska skäl för det som delvis överlappar varandra. Idag får ju bankadeln bankernas vinst, medan staten tvingas ta över förlusterna. Men om kapitalister vill låna ut sina egna pengar så är det väll okey.