torsdag, juli 24, 2008

Europa i nyliberalt nät.

"Från USA till Europa knyts trådar i ett omfattande nätverk som arbetar för att rubba den europeiska agendan på en rad olika områden. I nätverket ingår hundratals tankesmedjor som alla delar tron på att en marknadsorienterad reformation av välfärdssystemen är till det allmänna bästa." Mer.

torsdag, juli 10, 2008

Den dyra bensinen är billig


De senaste fem åren har oljepriset femdubblats. Bensinpriset har inte stigit fullt lika mycket, men de flesta verkar vara ense om att bensinen har blivit för dyr.De som inte håller med pekar på att konsumenterna inte betalar för den försämrade miljön. Den globala uppvärmningen kommer att kosta enorma belopp, till exempel i form av minskade skördar och översvämningar.

Att bensinen fortfarande är billig beror bland annat på att den globala efterfrågan fortsätter att öka eftersom marknaden har satts ur spel. I Kina, som står för 40 procent av den ökade efterfrågan, finns ett statligt pristak. Den kinesiska staten betalar mellanskillnaden till oljebolagen.

En stark euro och höjda löner har gjort att literpriset jämfört med timlönen för de sämst avlönade fransmännen är femtio till hundra procent billigare i dag än det var på 70-talet. 1974 kunde de sämst avlönade i Frankrike köpa tre liter bensin för en timmes arbete. I dag får de fyra och en halv liter bensin för samma timme.

I Sverige verkar lönerna (eller är det kronkursen?) inte ha hängt med på samma sätt, vilket har lett till att de flesta inte kan köpa lika mycket bensin som tidigare. En tjänsteman inom industrin kan till exempel köpa 36 procent mindre bensin för sin månadslön i dag än 1979. För sämre avlönade är skillnaden ännu större. Räknar man bort den höjda bensinskatten är det inte säkert att bensinen i sig blivit så mycket dyrare. Men om löntagarna skulle ha fått en rimligare del av de senaste 20 årens välståndsökning skulle bensinen ha varit billigare än någonsin.

Seriösa försök att minska bensinbilens effektivitet har inte gjorts. T-Forden som byggdes för hundra år sedan var mindre törstig än vad Fords modeller i genomsnitt är i dag. Framöver kommer dock bensinen att bli allt dyrare, så det är hög tid att ifrågasätta vår oljebaserade infrastruktur och tillväxtmodell.

Nyligen gick 150 klimatforskare ut i ett globalt upprop för att minska växthusgaserna, som ökar med 3 procent om året. FN har beräknat att världens koldioxidutsläpp måste minska med 85 procent fram till 2050 för att temperaturökningen ska begränsas till två grader. I dag ser det ut som att Nordpolen helt kommer att smälta sommartid inom 22 år.

Hur reagerar då världens ledare? USA leds av en man som sedan länge förfalskar Vita husets egna forskares slutsatser om den globala uppvärmningen. I dag anstränger han sig för att öppna skyddade områden för oljeborrning. Istället för att diskutera den annalkande miljökatastrofen distraherar han allmänheten med det påhittade hotet från ”terrorismen”. Kina har inte för avsikt att sluta subventionera sin oljekonsumtion. Man följer samma utvecklingsmodell som lett oss till den globala uppvärmningen. I Europa försöker Frankrikes president förmå EU att sänka skatten på bensin. Tillväxt går som vanligt före eftertanke och istället för att bromsa in ökar vi farten.


Krönika i senaste Stockholms fria Tidning

måndag, juli 07, 2008


Nuförtiden behöver man tydligen lägga in en personlig kod när man ska söka i en bibliotekskatalog eller surfa. Det är kanske bara en nyhet för mig som inte besökt ett svenskt bibliotek på ett tag. Folk kan ju titta på porr eller skicka anonyma hot genom vår server förklarar en bibliotikarie. Och det har hon ju rätt i. Tyvärr går det fortfarande att använda offentliga telefoner utan att registrera sig, påpekar jag. Vad gör Stasi åt de som använder offentliga telefoners anonymitet till att ringa och hota folk? Ska skattebetalarna underlätta sånt? Terrorister kan ju sammordna sina attacker med hjälp av telefon. Här finns uppenbart en lucka i säkerhetstänkandet. Vad tänker folkpartiklarna på?

fredag, juli 04, 2008

Vår älskling Mugabe


Förutsättningarna för omval var goda. Folk som inget begriper pekade visserligen på den skriande fattigdomen, på hyperinflationen och matbristen. De skrev att presidenten vanskött landet i decennier, om hans ålder, om korruptionen och om hans passion för lyx. Snuskigt i ett fattigt land.

Robert Mugabe visste att inget av det där har någon betydelse. Alla borde vetat. Han har ju redan förklarat hur det funkar, valen. Den som håller i geväret håller i valsedeln. “Folkets röst och folkets gevär är alltid som tvillingar man inte kan skilja åt“ sa han redan 1976. Det finns till och med en biografi över Robert Mugabe som heter Our Votes, Our Guns.

Mugabe tog fram geväret och 85 procent av väljarna gav honom förnyat förtroende som Zimbabwes president.

Mugabe är inte längre är Zimbabwes legitima president, förklarar Sveriges utrikesminister Carl Bildt i en TT intervju som gått i DN (26/06). Det låter, men vad betyder det? När TT frågar Bildt om Sverige fortfarande betraktar Mugabe som Zimbabwes president svarar han att “Det är mycket svårt att se honom som det.” Ett ja eller nej hade varit ett svar men Bildt hade ju inte varit blablaBildt om han inte blablabade.

BlablaBildt hoppas att Afrikanska Unionens medlemmar ska ge uttryck för en “tydlig inställning”. Så blev det inte, naturligtvis. Alla som kan det minsta om Afrika vet att få Afrikanska ledare kommer att fördömma Mugabe.

Förklaringen är enkel. Antalet demokratier i Afrika kan räknas på en hand. Skulle kontinentens blodbesudlade diktatorer som alla kommit till makten tack vare gevär ta avstånd från Mugabe?

Vem tänker Bildt på? Angolas José Eduardo Dos Santos? Kameruns Paul Biya ? Kongo-Brasavilles Dennis Sassou-Nguesso? Kanske Tchads Idriss Deby? Egyptens Hosni Torture-on-demand Mubarak? Libyens Khadaffi? Marockos Kung? Ekvatorialguineas Teodoro Obiang Nguema? Eller varför inte Omar Bongo som styrt Gabon med järnhand sedan 1967? För att bara nämna några få.

Om Mugabe inte är legitim för att han är en diktator, så bör inte heller de jag räknat upp här ses som legitima ledare för sina länder.

Den enda väsentliga skillnaden mellan Robert Mugabes dikatur och de flesta andra på kontinenten är affärsklimatet. Det är svårt för vita män att göra affärer i Zimbabwe Mugabe har beslagtagit vita människors affärsverksamheter och delat ut till sina anhängare.



Andra afrikanska diktatorer vet vem som bestämmer i världen. Teodoro Obiang Nguema har vett att inte utmana Halliburton. Därför får Mugabe mer uppmärksamhet även i svensk press än kontinentens övriga diktatorer tillsammans. Den som bättrar sig kan tas till nåder. Khadaffi har nästan fullständigt försvunnit ur mediabevakningen sedan han släppte in de amerikanska oljebolagen. Kanske borde Sveriges utrikesminister tala om behovet av demokrati i Ekvatorialguinea och Gabon tills de släpper in Lundin Petrolium?

----
Idag har Anne Lindén en ledare, Olja mot moral i DN som faktiskt tar upp den här dubbelmoralen. Det är en rejäl förbättring. Samtidigt underskattar Lindén hur usel media varit: har DN någonsin tidigare kallat Obiang för en diktator?