onsdag, januari 14, 2009

Slaget om propagandan

En kortare version av den här krönikan är publicerad i dagens Kristianstadsbladet.


Krig förs alltid på två fronter. Den fysiska, där bomber faller, ben krossas, liv släcks, och så det mentala kriget, propagandan. Oftast blandas det senare ihop med det förra. Israel har alltid varit överlägsen i att framställa sig som den svagare, och hotade parten. Det nuvarande kriget är inget undantag. Israel bombade till exempel Gazaremsan två gånger redan i november och dödade tolv människor men de flesta tror sig veta att kriget är Hamas fel.

Förklaringen till den israeliska propagandans framgångar är att den både är centralt samordnat av proffs och lokalt producerad av en blandad kompott av Israel - vänliga debattörer runt om i världen. I det här kriget är det förre FN ambassadör Dan Gillerman som samordnar budskapet från Israels UD, försvarsminister, statsrådsberedning, armé osv. Det säger Gillerman i alla fall själv till The Observer. Så fort den israeliska offensiven startade aktiverades ”horder av diplomater, påtryckargrupper, bloggare och andra israelanhängare” som alla trummar in en handfull budskap, typ: Israel angriper bara ”terrorns infrastruktur” osv. På Internet kan en handfull personer under olika pseudonymer sätta upp en spärreld av kommentarer varje gång någon skriver något Israelkritiskt. En välorganiserad minoritet kan få det att se ut som om de representerar allmänheten.

På den palestinska sidan finns ingen liknande samordning.

Det enklaste sättet att se igenom krigspropagandan är att ignorera det parterna säger och i stället fundera på vad de gör. Israel har alltid dödat hundratals gånger fler palestinier än vad palestinierna dödat Israeler. Bara de senaste tre åren har 1700 palestinier dödats, medan Hamas – som gärna skrävlar med om hur farliga de är - dödat 20 Israeler. En stor del av de palestinska offren är dessutom barn. Den israeliska tidningen Ha Aretz har uttryckt sin förvåning över att överraskningsanfallet startade en lördag klockan 11.30. Då var i princip alla palestinska skolbarn ute på gatorna. Ena hälften var på väg hem från förmiddagslektioner, den andra skulle till sin eftermiddagsskola. Det hade inte gått att välja en bättre tid för att döda och skrämma barnen i Gaza.

Precis som i kriget mot Libanon 2006 dödar Israel med avsikt stora mängder civila medan man förstör så mycket av den civila infrastrukturen man kan. Broar, moskéer, sjukhus, skolor, polishus osv. Det finns en enkel förklaring. Det är mycket enklare att döda civila än stridande som är mer mobila. Budskapet är också klart: minsta opposition mot Israel kommer att besvaras med urskillningslöst dödande och bombande.

Om terrorism är att döda civila för att uppnå politiska mål så är Israels regering rent matematiskt hundratals gånger mer terroristiskt än Hamas.

Även om skalan på dödandet inte kan jämföras använder sig annars Hamas och Israel av samma terrortaktik. Skillnaden är att Israel med sina högteknologiska precisionsvapen har ett val. Hamas raketer är så primitiva att de inte har någon större möjlighet att styra var de slår ner.

Hamas raketer är närmast psykologisk terror. Nästan en miljon israeler i städer som Sidért och Ashkelon sitter till och från i skyddsrum utifall att någon av Hamas raketer skulle träffa deras hem. Det är tråkigt, även om deras lidande inte kan liknas vid palestiniernas.

Det finns ett annat skäl till att jag har svårt att sympatisera med Israelerna. En miljon av de palestinier som bor i Gaza är flyktingar (eller barn till dem) som fördrivits från 369 palestinska städer och byar i nuvarande Israel. Sidért hette tidigare Najd, Ashkelon är det tidigare palestinska Majdal. Palestinierna i Gaza beskjuter sina gamla hem.

Hamas fyrverkerier har en dubbel funktion. De påminner Israel och världen om att 1,5 miljoner desperata palestinier sitt inspärrade i det ockuperade Gaza. Men världens ledare bryr sig lika lite nu som de brytt sig någon gång sedan 1948. (Sverige har inte talat klarspråk sedan Olof Palme var statsminister.) Hamas fyrverkerier är också tänkta att avskräcka flera amerikanska, ryska, eller svenska judar från att slå sig ner i det som en gång var städer som hette Najd eller Majdal. Det lär inte fungera men vad har de för alternativ?

Björnbrum har spunnit vidare på temat skrämma barn.

Inga kommentarer: