lördag, februari 28, 2009

Förstatliga bilindustrin!




Regeringen Reinfeldt tror sig inte kunna bygga bilar. ”Vi stänger dörren från svenska regeringens sida när det gäller att ta över bilfabriker, säger näringsminister Maud Olofsson.” Det låter kanske som man lärt sig en läxa från Nils G Åslings industriakut på sjuttiotalet när centern var med om att pumpa in pengar i den svenska varvsindustrin. Vår nuvarande näringsministers inställning är dock inte oproblematisk.

Att staten inte ska äga industriföretag låter mer som ett borgligt budord än som ett övertänkt beslut. Det finns faktiskt ingen forskning som visar att statliga företag skulle vara ineffektiva. Det är därför som en person som Rolf Wolf , rektorn för handelshögskolan i Göteborg, anser att staten bör ta över både Volvo och Saab.

”Det gäller Volvo och Saab Automobiles överlevnad. Då måste man ta till helt andra åtgärder för att säkra att vi kan ha en bilkompetens kvar i Sverige” , sa Wolff nyligen till Sveriges Radio.

Charles de Gaulle sa att om man lät den franska industrin sköta sig själv så skulle direktörerna nöja sig med att tillverka konservöppnare. Det kräver varken kunskap eller kapital och riskerna är små. Det mesta av fransk högteknologi idag – kärnkraft, höghastighetståg, flygindustri osv – är ett resultat av att de Gaulle och hans efterträdare på olika sätt lagt sig i vad den franska industrin ska satsa på. Staten har satt en hög ribba och gett vissa långsiktiga garantier för att näringslivet ska våga. Om de Gaulle lyssnat på sina ekonomer hade Frankrike idag förmodligen inte varit rikare eller mer tekniskt avancerat än Spanien.

Även i USA har industrin ofta haft nära band till staten i sin begynnelse. Internet och IBM är resultatet av militära projekt.

En bransch som den amerikanska staten länge låtit sköta sig själv är den konkursmässiga bilindustrin. De tre stora amerikanska biltillverkarnas problem är också delvis ett resultat av att politikerna i Washington lyssnat på biltillverkarnas krav på långa bensinskatter.

En annan bransch som far illa utan statlig kontroll är bank och kreditväsendet. Därför tvingas staten med jämna mellanrum att ta över och rensa upp bankernas fiaskon.

Att som Maud Olofsson stänga dörren åt industriföretag men hålla den vidöppen för bankerna är ideologiskt och principiellt inkonsekvent. Värre är att det just nu inte går att säga att en nedläggning av Saab just nu skulle vara resultatet av fria marknadskrafterna. Den amerikanska staten kommer att se till att det stöd man ge inte går till att rekonstruera verksamhet utanför USA, hur lovande de än är.

Problemet med Maud Olofssons och regeringens politik är inte att den är ideologiskt inkonsekvent utan att den är naiv och farlig.

Maud Olofsson tror att hon ska lyckas bättre än Nils G Åsling bara för att hon till synes gör tvärt om. I själva verket är Olofsson och Åsling anhängare av samma vulgärkeynsianism. Deras industripolitik är reducerad till frågan om regeringen ska pytsa ut pengar eller inte.

Sverige har inte haft en riktig industripolitik på många år. Idag handlar det först och främst se till att Saabs problem inte sätter igång en process som drar med sig Volvo. Staten bör ta ett ansvar för att omorganisera hela den svenska fordonsindustrin. Det kan innebära att Saab och Volvo för en tid behöver förstatligas. Den förra borgliga regeringen offrade tusentals små och medelstora företag för att försvara sin tro på den fasta växelkursen. Om Maud Olofsson och den nuvarande regeringen tänker låta en hel bransch gå under för att försvara sina principer är det dags att kräva nyval.

2 kommentarer:

Serhat Daran sa...

Intressant artikel Pierre. Jag skulle dock helst av allt vilja se att arbetarna tog över fabrikerna och industrierna. Att läsa om hur detta genomfördes på liten skala i Iran innan Khomeini kikade fram är verkligen intressant. Men det kanske är att gå sakerna i förväg. Men en sak är klar: inga fler jävla bonusar, fallskärmar eller aktieutdelningar!

Anonym sa...

Ja, troligen sa det ar