onsdag, maj 20, 2009

"Det iranska politiska systemet kan reformera sig självt"

Bombliberala Sydsvenska Dagbladet har för första gången publicerat en insatt och nyanserad text om Iran. Lundahistorikern Rouzbeh Parsi skriver apropå pressfrihetens dag:

Även om situationen är deprimerande har mycket skett på 30 år. Det förs en viktig principiell debatt i medierna om landets framtid, om modernitet och religion, och om kvinnors roll i ett samhälle som trots alla motgångar faktiskt växer och mognar.
Omvärldens förhållningssätt behöver bli mer sofistikerat än tafatta försök att stödja rätt kandidat och mer konstruktivt än hot om krig eller nya sanktioner.

(….)

Fler kontakter och mer utbyte är effektivare än krav på bojkott och isolering.


I mars 2007 gjorde Sebastian Bay på radio UPF en intervju med Rouzbeh Parsi som fortfarande tål att lyssna på, även om ljudet är taskigt i början.

TT fortsätter dock att pytsa ut felaktigheter om Iran. Nyligen skrev man att Irans högste ledare, Ali Khamenei, utsetts av sin föregångare. I verkligheten är det en församling som heter Expertrådet som gör det. Expertrådets medlemmar väljs i sin tur av det iranska folket, även om inte vem som helst är valbar.

Iran är inte så monolitiskt och odemokratiskt som TT beskriver det. Den iransk-amerikanske historieprofessorn Ervand Abrahamian som bott i New York sedan sextiotalet. När jag bad honom beskriva det politiska systemet i Iran svarade han så här:

Det är en hybrid mellan demokrati och teokrati. det finns aspekter som gör det detydligt mer demokratiskt än något av dess grannländer. Men i det stora hela har prästeliten sista ordet.

Samtidigt är prästerna inte någon homogen grupp. De är inte alltid konservativa, det finns gott om ayatollor som är liberala. Khatami är ett bra exempel: han är liberal men har en traditionell prästbakgrund.

Det är inte som en rigid, katolsk hierarki där folk måste följa traditionen. Det finns präster som talar om absolut jämställdhet mellan män och kvinnor. De fattar beslut som går emot sharialagarna, och rättfärdigar det med att säga att sharialagarna måste uppdateras varje århundrade. För tillfället domineras dock väktarrådet av mer konservativa.

På 1990-talet drev parlamentet igenom ett hundratal progressiva lagar. Man antog FN:s deklaration om jämlikhet, förbjöd tvång i fängelser, gjorde det möjligt att få domar omprövade och garanterade tillgång till advokat (för de åtalade). Man antog en massa moderna lagar, med stor majoritet. Men väktarrådet underkände dem, även om det inte var enigt. Jag kan tänka mig en framtid då väktarådet är mindre konservativt och accepterar dessa lagar. Det iranska politiska systemet kan reformera sig självt.

Inga kommentarer: