torsdag, juli 16, 2009

Kungen är död


"Äntligen vit" Den helt vanvördiga (okänsliga) satiriska veckotidningen Charlie Hebdo




Har ni hört att Kungen har dött? Det finns en massa teorier om hans död men att det handlar om en överdos är uppenbart. Michael Jackson dog av en dödlig dos frihet. I poppkungens fall handlade det om möjligheten att köpa vård. Det blir sällan bra om läkare är ekonomiskt beroende av att patienter tycker om dem.

Jag har aldrig gillat Michael Jackson. Får man säga det? Det är inte så att jag störs av att en snygg svart kille gjorde om sig till en ful vit tjej. Kungen var den ultimata konsumenten. Han köpte plastikoperationer som andra köper skjortor och skaffade barn enligt samma principer som man avlar fram tävlingshästar. Sperma och ägg kom från lämpliga exemplar, och så rätt surrogatmamma.

Det jag inte gillar är Kungens musik. Jag hör hela tiden att han ska ha varit en av vår tids största artister. Ett geni heter det till och med. Surströmming är på många sätt en genial och originell produkt men det betyder inte att alla måste tycka om den.

Som TV tittare känner jag mig som en tvångsmatad gås: var jag än tittar bjuds det på musik och skvaller om honom. Till och med ett av de mest seriösa franska debattprogrammen ägnades åt Kungen. Om Jesus kommit tillbaka så hade han knappast hoppas på ett större medialt genomslag.

Dagen då man anordnade hans minnesshow eller vad det nu ska kallas, sände tio av mina sjutton franska kanaler samtidigt något om poppkungen. De flesta andra pratade säkert om Kungen på andra tider. Det sägs att över två miljarder människor kan ha sett jippot. Folk talar om kungens död för mediabevakningen har varit hysterisk. Men ingen jag träffat verkar bry sig om hans musik.

Franska bönder tvångsmatar gäss för att de ska få onormalt stor lever som de kan göra sin överreklamerade leverpastej av. När TV tittarna tvångsmatas är det hjärnan man är ute efter. TV handlar – som en fransk TV chef förklarat – om att göra tittarnas hjärnor mottagliga för annonsörer.

Att Michael Jackson anses passa till att tvångsmata TV-tittare finns det en massa skäl till. Berättelsen om mannen eller kvinnan som kommer från fattiga förhållanden men gör en fantastisk karriär är ett omtyckt tema i media. Anekdoter om framgångsrika personers liv är spännande, statistik som visar att de flesta dör i samma klass som de föds är både trist och ett hot mot profiten.



Nittio procent av det som sägs om kungen verkar vara rykten. Ibland är det Jacksons egna medarbetare som sprider dem. Andra kommer från medier som behöver en story. Allt man sett av Kungen från femårsåldern (och även nu) tycks ha varit arrangerat av och för media. Michael Jackson var lika verklig eller overklig som demonstrationer som bara äger rum om arrangörerna får ett förhandsbesked om att TV ska övervaka händelsen. Media är den nya verkligheten, medan den gamla verkligheten allt mer sällan syns i media. Michael Jackson är död men showen har fått nytt liv.

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Nja, död och död: skivbolaget kan nog låta liket sprattla ett tag till. Som med gamle Elvis.

Artisten är död, men kassakon lever!