fredag, september 04, 2009

För en rättvis fördelning av orättvisor?





Politik är konsten att förhindra att folk lägger sig i vad som angår dem, sa Emil Alain redan för hundra år sedan. Det var sant då och ännu sannare idag.

En lika enkel som effektiv metod är att säga något vagt och trevligt för att sedan göra tvärtom. Att Barack Obama hela tiden talar om förändring beror på att han står för kontinuitet. Bankirerna fortsätter att styra den ekonomiska politiken. Republikanerna beskriver Obamas reformering av sjukförsäkringen som ”socialism” men den har de parasitära sjukförsäkringsbolagens stöd.

Den amerikanska tvåpartidiktaturen fungerar enligt samma modell som polisförhör i Hollywoodfilmer. En polis spelar tuff och oförskämd medan en annan uppträder mer hövligt och förstående. De grälar öppet men tillhör samma lag och har samma mål. Det är som Bush påpekade under sina sista dagar i Vita Huset bara en ny kille som ska ”förklara politiken för det amerikanska folket”. Krigen i Irak och Afghanistan fortsätter men den amerikanska fredsrörelsen har helt kommit av sig.



Den nya koldioxidskatt som Frankrikes president Nicolas Sarkozy just nu håller på att införa är ett exempel hur han driver vad som vid första anblick verkar vara en radikal miljöpolitik men som i själva verket är ett sofistikerat försvar av den gamla oljebaserade ekonomin.

Officiellt är syftet med koldioxidskatten att den ska förmå allmänheten att använda mindre fossila bränslen och därmed växthusgaser. Effekten lär snarare bli den motsatta.

Det kan verka konstigt att en avgift kan öka efterfrågan men det är ett fenomen som är väl belagt. Det finns till exempel en studie från Israel där man provade att ge föräldrar som hämtade sina barn på dagis för sent straffavgifter. Resultatet blev att de hämtade sina barn ännu senare. Förklaringen är att föräldrarna anser att de har rätt att komma sent när de betalar.

Skatter och avgifter kan naturligtvis modifiera folks beteenden och konsumtion men förutsätter att de införs på en relativt hög nivå. Sverige har haft en koldioxidskatt i tjugo år utan att man kan se några tecken på att vi håller på att lämna bilsamhället bakom oss.

Naturligtvis kan man öka koldioxidskatten i framtiden så att den faktisk påverkar konsumtionen. Framtiden är alltid full av möjligheter och löften. Problemet är att skatten har negativa effekter idag. En är att allmänheten kommer att tanka med bättre samvete.

Klassaspekten på koldioxidskatten blir tydlig om man jämför den med Kyotoprotokollets system där storföretag gratis får utsläppsrättigheter som de till och med kan sälja.

Den borgliga nationalekonomis utvecklingskoncept motsvarar vad vanligt folk skulle kalla avveckling. Haven fiskas ur, oljan tar slut, och jordbruksmarken eroderar. Växthuseffekten är nu. Det skulle behövas flera nya planeter för att plundringen ska kunna fortsätta. Världen har blivit för liten för ytterligare framsteg av den här typen. Viljan att försvara systemet är dock oförändrad.

Allt eftersom det fysiska rummet tar slut har makten över det mentala allt viktigare. Där har också systemet haft enorma framgångar. Under 1900 talet har konsumenten och medborgaren proletariserats på samma sätt som arbetarna under 1800-talets industrialisering.

Systemet försvarar sig genom att vända saker till sin motsats. Krig är fred, egoism är altruism, och moderaterna är det nya arbetarpartiet. Man talat om grön bilism, uthållig tillväxt, eller kapitalism med mänskligt ansikte.



Systemets mentala dominans är nu så stor att det behöver ta mycket liten hänsyn till hur det ser ut i det allt dystrare fysiska rummet.




I USA tror 2/3 av befolkningen på fullt allvar att de kommer att bli rika. Orättvisor är numera definitionsmässigt en fråga om diskriminering på grund av ras, kön eller sexualitet.

Även om vi inte är där i Sverige (ännu) finns det dock gott om vänsterfolk som är mer intresserade av homosexuellas rättigheter, feminism och multikulturalism än klasskamp. I stället för att bekämpa orättvisor strävar man efter att orättvisorna ska fördelas mer rättvist inom det rådande systemet.




Inga kommentarer: