lördag, oktober 10, 2009

En norgehistoria

Många har kritiserat att Nobels fredspris i år tilldelats USA:s president Barack Obama. Det är sant att Obama under sina nio månader vid makten ännu inte gjort mycket för att förtjäna denna utmärkelse men det är en väldigt gammalmodig invändning. Vår tid präglas av föregripande krig, så vad är mer naturligt än ett föregripande fredspris?

Så har det inte alltid varit. Förr baserades den norska nobelkommitténs beslut på fakta. Woodrow Wilson fick fredspriset 1919 för att han tvärt emot sin valslogan (”Han höll oss utanför kriget”) drog in USA i första världskriget och folkmordsarkitekten Henry Kissinger fick priset 1973 för sina krigsförbrytelser under Vietnamkriget.



Den populära doktrinen om föregripande krig är förmodligen ett resultat av att politiker allt mer börjat tänka som börsmäklare. Aktiekurser styrs normalt inte av hur mycket pengar ett företag tjänar utan av vad marknaden tror att de kommer att generera för vinster i framtiden.

På samma sätt bedömer amerikanska politiker inte det säkerhetspolitiska läget utifrån vad de kan eller borde veta om dagens värld utan vad de tror om framtiden. När nu också norska nobelkommittén tillämpar aktiehandlarlogiken visar det bara att den är modern.

Obama har ärvt två krig och startat ett bombkrig i Pakistan men kanske är det ett amerikanskt anfall mot Iran som ska säkra presidentens plats som en värdig efterträdare till Wilson och Kissinger. Obamaadministrationen vägrar att utesluta ett angrepp mot Iran, som fått fram till december på sig att göra som husse säger. Annars.



I en ny opinionsundersökning hävdar sex av tio amerikaner att det är “viktigare att hindra Iran från att utveckla kärnvapen, även om det innebär att ta till militära medel” än att ”undvika en militär konflikt”. För första gången på många år är en majoritet av amerikanerna redo att acceptera ett angrepp mot Iran. Och Nobels fredspris kommer att göra det lite lättare för Obama att i likhet med Woodrow Wilson att med trovärdigheten i behåll att fortsätta att framställa sig själv som en fredspresident.

4 kommentarer:

kerstin sa...

Och får vi sedan Blair som "president" i EU så är bilden fullkomlig - fullkomligt vanvettig alltså.

Krig är fred och fred är krig!

Pierre Gilly sa...

Och varför inte Fredrik Malm som krigsminister?

Anonym sa...

Rasstaten israels befolkning stod till över 87% upp för folkmordet i Gaza (De "livrädda" invånarna i byar i södra delen avlandet som tidigare var palestinska, satt på kullarna ett stenkast ifrån och hurrade när atomsoporna och fosforbomberna regnade ner). Åratal av indoktrination och vanföreställningar om den egna rasens överhöghet och ständigt undantagstillstånd kan vara en bidragande orsak till att dessa paranoida fanatiker unisont ställer upp på utrotningskrig. Den dag man förhandlar om fred kommer rastaten att upphöra som sådan, rädsla och fanatism är kittet som hjälpligt håller skiten samman.

Samma sak gäller väl i USA, vars mellanösternpolitik helt styrs av israels agenter. De ständiga "hoten" som förhindar landet att göra upp med sin blodiga historia, avlöser varandra. Är det inte indianer så är det Ryssar, gulingar svarta eller araber...

Pierre Gilly sa...

BTW: Kerstin, jag kan inte komma in på din blogg sedan några dagar!