"Unknown to perhaps many outside Iran, the Iranian women’s rights movement has been relentlessly working and expanding its demands for an end to gender discrimination in a country where in the realm of family and penal law, women are treated as second-class citizens." Golbarg Bashi om den iranska kvinnorörelsen.

I am inclined to dismiss Mr. Mir Hossein Mousavi's allegation of rigged elections, simply because he has not carried the burden of proffering solid evidence, argues Kaveh L. Afrasiabi

Idag har jag ett inlägg i Newsmill: Propagandan mot Iran.

Liknande poster: Snabbkurs i krigspropaganda , Scheherazade i Vita Huset , Att skapa människors verklighet ,Förövare som offer, offer som förövare

Några recensioner av Bombdiplomati Konsten att skapa en fiende: Måltavla Iran,

Bilden av en fiende, Bombediplomati

Ahmadinejadmania

Efter att i flera år varit överlägsen svensk mästare att skriva onyanserat och propagandistiskt om Iran har Sydsvenskan nu på kort tid publicerat flera anständiga texter. Först har Rouzbeh Parsi - som jag redan nämnt - skrivit ett par artiklar, och nu har Behrang Kianzad fått in en krönika på kultursidan: Ahmadinejadmania.

Planet SvD

Valet i Iran har blottlagt en gammal sanning. Ju mer man följer mainstreammedia desto mindre vet man om världen. SvD torde forma de okunnigaste av läsarna. ”I länder som Iran är valresultatet klart i förväg slår man fast i en ledare.” Här finns inget utrymme för minsta tvekan. Att det finns en amerikansk opinionsundersökning som tydligt visade att Ahmadinejad skulle vinna med ungefär de marginaler han sedan vann är man tyst om. SvD brukar undanhålla sina läsare det mesta som strider mot sin östermalmsföreställning om hur världen är beskaffad. När Algeriets diktator lät sig omväljas i april kommenterade man det inte med ett ord på ledarsidan. Nyhetsrapporteringen begränsades till en enda mening från TT: ”Med 90,24 procent av rösterna har Algeriets 72-årige president sett till att bli omvald för ytterligare fem år vid makten”. Grattis.

En diktator på planet SvD behöver inte vara den mäktigaste personen i sitt land och i likhet med Hugo Chavez kan han väljas av folket. En diktator är en person som motsätter sig USA:s politik, och har fräckheten att slösa bort statens budget på de fattigaste väljarna. När SvD använder ordet diktator finns det goda skäl att misstänka att personen gjort något rätt.

"...ett demokratiskt föregångsland"

Det iranska valsystemet har enorma brister och det är ingen full demokrati. Endast fyra kandidater av fler än 400 tilläts ställa upp i presidentvalet. Men jämför man med övriga Mellanöstern så framstår ju Iran som ett demokratiskt föregångsland.

Tritan Parsi intervjuas om det iranska valet i Fokus. Läs också Ali Esbatis valkommentar. Och Rouzbeh Parsi i Sydsvenskan.

Demonen Iran

Idag recenserar Per Runesson Bombdiplomati i Dalademokraten.

Skammen i Bryssel

Gunnar Hökmark är en intressant politiker. Vad är det för personlighetsstörning som kan få en människa att försvara massmord på barn och ljuga om stort som smått?

andra om galna gunnar: Jesper, Stödkonsert retar Gunnar Hökmark, "...förbrytare som Gunnar Hökmark...",