söndag, oktober 18, 2009

Bakom hetsen mot Iran: Olja!

Tidigare i år förklarade tolv borgliga riksdagsmän på Newsmill varför "Sverige måste stödja Israel i kampen mot den iranska bomben". Det är ett bra exempel på hur man skapar en fiende. Våra folkvalda suddar bland annat ut skillnaden mellan att ha en bomb och att inte ha en och mellan att använda den och inte använda den.


Mikael Oscarsson (KD)










Lennart Sacredeus (KD)




Annelie Enochson (KD)











Camilla Lindberg (FP)










Birgitta Ohlsson (FP)







Agneta Berliner (FP)










Staffan Danielsson (C)










Fredrick Federley (C)












Elisabeth Svantesson (M)














Henrik von Sydow (M)












Annie Johansson (C)
















"Relevant i sammanhanget är således inte huruvida Iran kan utveckla ett massivt kärnvapen, utan vilka geopolitiska ambitioner man har."


(...)

"Om Iran besitter kärnvapen, skulle dess blotta existens förändra Mellanösterns politiska dynamik. En sådan förskjutning av maktbalansen påverkar givetvis även Europa. Marknaden skulle bli mer instabil och oljepriser skjuta i höjden."

Fyra helgläsningstips:

Jan Myrdal: Ett sanningsministerium som duckar för sanningen
Kristian Borg: Kulturkritiken krisar med kapitalet
Stefan Lindgren: Bomb-Mona står fast
Kaj Raving: Välfärd till folket i stället för skattesänkningar till direktörer

lördag, oktober 17, 2009

Om den svenska nazismens förfall...



Det fanns nassar på Tannerforsgatan i Linköping i eftermiddags. De försökte dela ut flygblad. Ja, jag förstår att jag ser för sydländsk ut för att de ska slösa ett flygblad på mig. Men ingen annan heller verkade uppfylla de rasmässiga kriterierna för att få lite propaganda.

Själva var de så där blonda som bara finnar är. Många högerextremister i Frankrike är andra generationens invandrare (från Italien, Portugal eller Spanien) i behov av att känna sig franskare än fransmännen så det skulle inte förvåna mig om även svenska nationalister är rätt färska svennar.

Men var är stilkänslan? Tyska nassar och italienska mussolinianer hade ju trots sin vidrighet en viss insikt när det gällde form, färg och koreografi. Högerextremism är ju i stor utsträckning en ideologi som är baserad på estetiska kriterier. Det handlar ju mycket om hur den manliga kroppen ska vara (blond, muskulös, i uniform, med läderstövlar och röra sig) så nassar borde definitionsmässigt ha vissa estetiska insikter. Perversa kanske men i alla fall en estetiskt effektfull perversion. Finland är ju också berömt för sin design men de här nassarna har inte begripit något.

Zafirs Z i Spirou är mer suggestivt än deras pil.

Historia som kuriosa



Det finska koncentrationslägret Petrozavodsk. "Bilden är tagen vid den allierade befrielsen av staden 1944 och visar ryska civila som tillfångatagits i ”etnisk rensning”."



Visste du att det inte finns några fattiga människor i Indien? Det förklarade en indisk bankir för mig en natt i början av nittiotalet på Sjeremetievos internationella flygplats. I Indien finns bara latmaskar som hellre tigger än arbetar.

Sedan dess har jag träffat på många människor som förnekat mycket av världens mest uppenbara problem. Oftast tillhör de den övre medelklassen eller överklassen i sina länder. För det mesta förnekar man miljöproblem, sociala problem eller ursprungsinvånares rätt till sitt land.

Den finske poet som recenserade min bok Bombdiplomati i Vasabladet är ett intressant nordiskt exempel på den här typen av verklighetsförnekelse. Han skriver att ”arabstaterna” som anföll Israel 1949 skulle ha varit allierade med Hitler under andra världskriget. När jag påpekar att dessa stater då var brittiska och franska kolonier avfärdar han det som ”en minimalistisk kuriositet i historien om arabländernas och Irans brinnande hat mot Israel och deras försök i många decennier att avsluta Hitlers påbörjade verk med att fördriva och utrota judarna”.

Med samma logik kan man ju nästan hävda att Finland inte riktigt var allierad med Hitler för ”I Finland fanns det inte många nazister trots att landet var tvunget att strida med Hitler för att undvika att uppslukas av Sovjetunionen”.

Recensenten förringar Finlands mörka förflutna samtidigt som han systematiskt bygger upp en alternativ verklighet. Lögnen om att ”arabstaterna” var allierade med Hitler försvaras med nya lögner om utbredd antisemitism och folkmordsplaner. Att Ahmadinejad fördömer Israel och ibland kommer med antisemitiska kommentarer betyder varken att det iranska folket eller den iranska regimen skulle vara antisemitisk.



För två år sedan visade iransk TV på bästa sändningstid en dramaserie om hur iranska diplomater räddade judar från förintelsen. Det var en serie i trettio delar som ska vara baserad på verkliga händelser. Det är svårt att förstå varför regimen i Iran skulle visa en sådan serie om den verkligen vore antisemitisk eller ville sprida ett judehat bland sin befolkning. Inget tyder heller på att Iran planerar att mörda de 25 000 judar som lever i landet.

Ska man tro journalisten Frank Nouma som arbetar åt Jerusalem Post så har den stora majoriteten av Iranierna inget emot Israel eller judar (Libération 11/9).

söndag, oktober 11, 2009

Håller Iran verkligen på att skaffa kärnvapen?

Ray McGovern är en man med unik erfarenhet. I 27 år var han analytiker på CIA. Under några av dem var han ansvarig för att sammanställa presidentens dagliga säkerhetsbriefing. Det här måste du titta på:





lördag, oktober 10, 2009

En norgehistoria

Många har kritiserat att Nobels fredspris i år tilldelats USA:s president Barack Obama. Det är sant att Obama under sina nio månader vid makten ännu inte gjort mycket för att förtjäna denna utmärkelse men det är en väldigt gammalmodig invändning. Vår tid präglas av föregripande krig, så vad är mer naturligt än ett föregripande fredspris?

Så har det inte alltid varit. Förr baserades den norska nobelkommitténs beslut på fakta. Woodrow Wilson fick fredspriset 1919 för att han tvärt emot sin valslogan (”Han höll oss utanför kriget”) drog in USA i första världskriget och folkmordsarkitekten Henry Kissinger fick priset 1973 för sina krigsförbrytelser under Vietnamkriget.



Den populära doktrinen om föregripande krig är förmodligen ett resultat av att politiker allt mer börjat tänka som börsmäklare. Aktiekurser styrs normalt inte av hur mycket pengar ett företag tjänar utan av vad marknaden tror att de kommer att generera för vinster i framtiden.

På samma sätt bedömer amerikanska politiker inte det säkerhetspolitiska läget utifrån vad de kan eller borde veta om dagens värld utan vad de tror om framtiden. När nu också norska nobelkommittén tillämpar aktiehandlarlogiken visar det bara att den är modern.

Obama har ärvt två krig och startat ett bombkrig i Pakistan men kanske är det ett amerikanskt anfall mot Iran som ska säkra presidentens plats som en värdig efterträdare till Wilson och Kissinger. Obamaadministrationen vägrar att utesluta ett angrepp mot Iran, som fått fram till december på sig att göra som husse säger. Annars.



I en ny opinionsundersökning hävdar sex av tio amerikaner att det är “viktigare att hindra Iran från att utveckla kärnvapen, även om det innebär att ta till militära medel” än att ”undvika en militär konflikt”. För första gången på många år är en majoritet av amerikanerna redo att acceptera ett angrepp mot Iran. Och Nobels fredspris kommer att göra det lite lättare för Obama att i likhet med Woodrow Wilson att med trovärdigheten i behåll att fortsätta att framställa sig själv som en fredspresident.