onsdag, februari 03, 2010

Haiti som teater





Ett barn med blodig kind, svullet öga och bandage tittar på mig i snabbköpet. En ännu eländigare, ännu mer uppgiven flicka gråter vid sidan om. Tidningarna här i Montreal, precis som i många andra länder, pryds av närgångna bilder av haitiska barn. Lidandet är ofattbart men fotograferna, inte minst de som arbetar åt CNN, gör sitt bästa för att skildra effekterna av jordbävningen i Port-au-Prince.

I tvättstugan, på fiket och vid övergångsställen hör jag folk tala om de gräsliga bilderna från Haiti. Det är tydligt att de berör men hur mycket påverkas vi? Om man mäter i pengar finns det skäl att tro att vi kanske inte är så berörda. De summor som EU (429 miljoner euro) och USA (100 miljoner dollar) tagit fram är ännu långt ifrån de sju miljarder euro som den dominikanske presidenten uppskattar att det kommer att kosta att lappa ihop Haiti. Och den privata välgörenheten verkar inte komma i närheten av de 1,5 miljarder dollar som filmen "Avatar" dragit in.

Jordbävningen i Lissabon 1755 fick intellektuella att yttra tvivel på att världen är organiserad på bästa möjliga sätt av en allsmäktig och god gud. Jordbävningen i Port-au-Prince har inte på samma sätt öppnat för någon idédebatt, trots att dess konsekvenser mer har att göra med politik än naturkrafter.

Ett skäl till att husen i Port-au-Prince klarade jordbävningen så dåligt är att det nästan inte finns några byggnadsingenjörer kvar i Haiti. Fyra femtedelar av landets högskoleutbildade lämnar landet. Haiti tvingas utbilda fem ingenjörer för att kunna behålla en. Det innebär att Haiti, i likhet med många andra fattiga länder, subventionerar den rika världen. Hur hamnade vi i en situation där det finns fler haitiska ingenjörer och läkare i Kanada än i Haiti?

Port-au-Prince är i dag fullt av bönder eller barn till bönder som inte längre kan försörja sig på jordbruk. Det beror på att Haiti i slutet av sjuttiotalet tvingades öppna sig för konkurrens med det norra halvklotets industrialiserade och subventionerade jordbruk. Det vi i dag kallar frihandel är i själva verket ett riggat handelssystem där man konkurrerar på olika villkor och fattiga länder nästan alltid tvingas betala högre tullar för sin export än rika.

Så länge USA och EU vägrar att omvärdera sin handels- och migrationspolitik är det svårt att tro annat än att biståndet är teater. Det skulle också förklara varför Obama gett Pentagon huvudansvaret för hjälpen. För armén är det utmärkt pr, men för haitierna hade det varit bättre om civila myndigheter, som Fema och USAID, skött det hela.

Just nu tävlar USA och Frankrike nästan helt öppet om världens goodwill. Obama gör sitt bästa för att marginalisera Frankrikes roll när man förklarade att ledningen av den internationella hjälpen främst ska organiseras av USA, Kanada och Brasilien.

Frankrikes biståndsminister har kontrat med att säga att USA:s militär försvårar hjälpinsatsen. "Det handlar om att hjälpa Haiti, inte ockupera Haiti". Frankrike har också lämnat in en officiell protest mot att den amerikanska militären vägrade ge landningstillstånd åt två Airbusplan som innehöll ett fältsjukhus. I stället prioriterade man den amerikanska utrikesministern Hillary Clintons plan.

Sanningen är att bägge länderna hellre prioriterar hjälp som ser snygg ut i tv än sådant som hade gjort större nytta.

Både Frankrike och USA är också de länder vars bistånd i högre grad än andra brukar vara knutna till politiska krav och hittar tillbaka till det egna landets affärsmän i stället för att stimulera den lokala ekonomin.

USA och Frankrike är långt ifrån de enda som ser Haiti som ett pr-tillfälle. I Israel undrar en del debattörer varför man skickar ett hjälpteam så långt bort när Gaza fortfarande är i ruiner.

Och medan världens medier fokuserar på Haiti har den israeliska regeringen passat på att dra in arbetstillståndet för över hundra hjälporganisationer som verkar på de ockuperade områdena.

Publicerad i Kbladet.

Inga kommentarer: