tisdag, augusti 03, 2010

Kommunismen: ett försvarstal (1.)


Kan man försvara kommunismen efter Gulag? Det har skrivits hundratals, kanske tusentals, böcker om övergrepp som begåtts i kommunismens namn. Det finns ingen anledning att förneka eller förringa förtrycket och terrorn. De kommunistiska regimernas historia bör belysas för att förhindra att tidigare generationers misstag upprepas men historien bör inte användas som till ett medel för tankeförbud.

Problemet med stora delar av antikommunismen är när den syftar till att döma idéer efter försök att förverkliga dem. Ett av de mer parodiska exemplen är Johan ”jag hittar på citat” Wennströms ledare i SVD (27/7) om rättegången mot en av röda khmerernas bödlar: ”Rättvisan har hunnit ifatt kommunismen”.

Ledaren börjar med att unge herr Wennström analyserar bödelns blick och slutar med att han förnekar att kan eller bör skilja på idéer och hur de förverkligas:

Man lurar sig själv om man tror att kommunismen i sin naknaste form inte ser ut som kamrat Dutch. Katastrofen i Kambodja var inte någon begränsad händelse i en särskild tid, utan symptom på underliggande tankeschema.


De flesta som tycker att det låter vansinnigt att skilja mellan idé och praktik gör det förmodligen utan att tänka på det vid många andra tillfällen. Vårt demokratiska samhälle har som bekant sina rötter i antikens Grekland men hur många är beredda att döma ut demokrati som idé och målsättning bara för att den form av demokrati som grekerna tillämpa hade hårresande brister?

Grekernas demokratiska pionjärinsats vilade på olika former av förtryck. Kvinnor och meteker hade ingen del i denna demokrati som dessutom var beroende av slaveri, som paradoxalt är demokratins yttersta motsats. Men man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden. I modern tid har vi kunnat se hur demokratier röstat fram kandidater som fört en uppenbart antidemokratisk politik. Adolf Hitler, Frankrikes och Storbritanniens koloniala imperier, krigen i Vietnam, Irak, för att bara nämna några, är exempel på hur demokratiska staters praktik kan avvika från demokratin som idé och målsättning.

Unge herr Wennström skulle förmodligen aldrig drömma om att döma ut nyliberalismen bara för att Augusto Pinochet i Chile drev igenom sitt nyliberala program med bajonetter och tortyr.

Det förtryck som skapades av olika kommunistiska regimers experiment med klasslösa samhällen bör inte behandlas annorlunda än det förtryck som försöken att förverkliga demokrati eller nyliberalism skapat.

Se även Björnbrum

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det ständiga problemet med ideologiska begrepp är deras luddighet. Det finns sällan någon definition som alla håller med om.

Och i språket gäller demokrati - dvs det är den betydelse de flesta tillämpar som gäller. Inte någon sorts historisk etymologi. För i så fall skulle, som Fredrik Lindström har påpekat, "hemsk" betyda "sånt som finns hemma" och "arg" skulle betyda "honmosexuell".

Vilket gör kommunism till en otroligt kvistig term. Artonhundratalsbetydelsen gäller helt enkelt inte längre. Den som försöker får helt enkelt skylla sig själv om han inte blir förstådd.

Beträffande Kambodja kan man ju också fråga sig om det var den europeiska artonhundratalsbetydelsen som var syftet. Eller om det var det klassiska, postkoloniala "lyfta-sig-själv-i-håret-för-att-bli-lika-rik-som-iländerna".

Pierre Gilly sa...

Man får väll ta strid om ordet...oavsett vilket ord man använder som finns det en vilja att missförstå när man talar om behovet av ett klasslöst samhälle...

Jan Wiklund sa...

Det beror kanske på vilka strider man tycker värda att ta.

Anonym sa...

Bara det att Pinochets Chile inte var speciellt liberalt...

Pierre Gilly sa...

Det stämmer. Chile brukar dock användas som exempel på framgångsrik ekonomisk nyliberalism. Det är högst tveksamt, men det är en annan diskussion.