fredag, oktober 22, 2010

Fortsatt svenskt stöd till knarkdiktaturen?


Afghansk krigsmatta. Se videon längst ner på sidan om du vill veta mer.


”Fredsbygget”, ”fredsinsatsen”, ”närvaron”, och ”engagemanget” i Afghanistan går nu in på sitt tionde år. Sverige deltar ivrigt i fiaskot. Det resulterade nyligen i att en femte svensk soldat föll offer för ”lömsk” ”motståndsaktivitet”.
 
Varför? Svenska soldater dör uppenbarligen inte för att införa demokrati, då ockupationsmakterna tillät Hamid Karzais valfusk.  Svenska soldater dör inte heller för att bekämpa al qaida, som i praktiken utplånades och lämnade Afghanistan redan 2002 om man ska tro de flesta västliga underrättelsetjänster.
 
De etthundrafemtiotusen Natoledda soldaterna kan uppenbarligen inte kontrollera Afghanistan och dess tjugofemtusen talibaner men det har ingen betydelse. Sverige krigar nämligen inte heller för att vinna militära segrar: ”Vi är inte där för att vinna ett krig – utan för att bygga en fred” som utrikesminister Carl Bildt förklarar på sin blogg.
 
För oss som inte riktigt förstår hur krig kan vara både fred och en altruistisk handling erbjuder fredsminister Sten Tolgfors även på egoistisk retorik. ”Vi har de senaste dagarna, då terrorhot mot Europa diskuterats, också påmints om att läget i Afghanistan fortsatt är kopplat till Europas egen säkerhet.” Det handlar alltså om krigets favoritargument: självförsvar. Kanske hade talibanerna redan sprängt en bomb i Stockholms tunnelbana om vi inte satt ”press” på dem i deras hemland.


 
Vi i nord och väst är altruister som kommer med civilisation och fred men de i öst och syd möter oss alltid med fanatism och våld. Ett framtida attentat i Sverige blir med detta sätt att resonera inte en konsekvens av kriget, utan ett skäl till att kriga.
 
Det kan låta långsökt men redan idag använder Carl Bildt krigets konsekvenser som ett argument för att kriga: ”Nu är det viktigare än någonsin att sluta upp bakom de insatser som de gav sitt yttersta offer för” skriver han. Detta klassiska demagogiska argument kommer alltid upp under krig. Redan när de första svenska soldaterna dödats förklarade regeringen att vår närvaro behövdes eftersom afghanerna sköt på oss… Det är inte historien som förklarar nuet utan nuet som ska förklara och motivera historien.   
 
Svenska politiker är rörande eniga om att döda soldater inte får förhindra vårt krig i Afghanistan. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, Urban Ahlin, förklarar:  ”Det vore som att säga till talibanerna och andra motståndsgrupper, att dödar ni svenska soldater så ger vi upp och åker hem. Att göra sådana förändringar skulle leda till att de svenska soldaterna utsattes för större fara” .
 
Våra eniga politiker (oligarkin) försvarar kriget med samma argument och frenesi som man en gång i tiden försvarade den fasta växelkursen. Om fienden bara förstår att vi aldrig tänker ge upp, oavsett konsekvenserna, så slutar den att spekulera mot kronan eller skjuta på våra soldater. Problemet är att det alltid finns en politisk och ekonomisk nota som oligarkin kapitulerar inför. Kanske går regeringens gräns vid femtio eller tvåhundrafemtio döda svenska soldater. Kanske är den ännu högre, men alla vet att det finns en gräns.  
 
Vad vi kan vara säkra på är att de afghanska motståndsmännen är beredda att betala mer än Sverige eller något annat land i ockupationskoalitionen. I likhet med andra folk tycker de inte om att bli ockuperade. All historisk erfarenhet visar också att Afghanistan förr eller senare nöter ut ockupationsmakter.
 


Tyvärr talar dock det mesta för att riksdagen ändå kommer att klubba igenom förlängt svenskt krig den 4 november. Danskarna har förlorat över tjugo soldater så varför skulle svenska folket sätta sig på tvären bara för fem unga svenska män nu dött? Andra länder har redan tillkännagett att de ska dra tillbaka sina soldater men Sveriges militära försvar av den afghanska knarkdiktaturen lär inte ta slut snart.

1 kommentar:

Hemlige sa...

Biståndsminister Hunilla Carlsson (M) utnyttjar varje tillfälle att skära ned på biståndet bara vid ,misstanken om att det eventuellt förekommit korruption i någon av mottagarorganisationerna. Nu senast ströp hon 1.5 miljarder till kampen mot aids, malaria och tuberkulos, men till Afghanistan gäller helt andra regler, där kan det svenska biståndet även användas för att bekosta militära insatser.