onsdag, oktober 20, 2010

Hur skriver du?



Vad liknar ditt skrivande mest: Friedrich Hegels eller Astrid Lindgrens? Är du lättläst som en modern barnboksförfattare eller svårbegriplig som en tysk artonhundratalsfilosof? Vår Strindberg hade förmågan att skriva kärnfullt redan i första utkastet men det normala är att författare suddar och skriver om. Det gäller även de flesta litterära genier. Gustav Flaubert skrev som bekant på sin roman Madame Bovary i arton år innan han blev nöjd.

Tyvärr finns det inget bra objektivt mått på om en text är lättläst eller inte. Det närmaste är kanske pedagogikforskaren Carl Hugo Björnssons läsbarhetsindex (lix). Björnssons index är baserad på ord per mening och hur många långa ord det finns.

Att skriva bra går ofta ut på att lära sig stryka. 1600 tals matematikern Blaise Pascal sammanfattade det bra:

Jag skriver ett långt brev till er då jag inte har tid att skriva ett kortare.


Idag har både ny teknik och nya ekonomiska villkor för journalister uppmuntrat till mindre sudd och eftertanke. Därför vore det spännande att se hur det skrivna förändrats de senaste hundra åren.

I väntan på en riktig undersökning kunde jag inte låta bli att jämföra en del bloggare och annat löst folk. Jo, jag vet att urvalet är vansinnigt subjektivt...

Den mest lättlästa politiska bloggen jag hittat är den högerextrema ”tankesmedjan” Feminix, (31 poäng), tätt följd av högerpopulisten Fredrik Federlays blogg (32). Allt under 30 klassas i lix som barnböcker och extremt lättläst.

Federlay delar dock andraplatsen i lättlästkategorin med Björnbrum (32) och Motbilder (32) så man bör väll inte dra några förhastade slutsatser om sambandet mellan språkets svårighetsgrad och nivån på resonemangen. Tredjeplatsen (34) delar Jinge med Expressenstofilen Ulf Nilsson (en av hans skitkrönikor).

Listan fortsätter så här:

4: Ali Esbati (36)
5: Motvallsbloggen (37)
6: Bulten i Bo (39)
7: Den blogg du läser nu (40)

30-40 klassas som lättläst skönlitteratur, populärtidningar. 40-50 ska vara medelsvår normal tidningstext.

Vi går vidare:

8: Carl Bildts blogg Alla dessa dagar (41)
9: Erik Bergs Approximation (41)
10: Jan Björklund (43)
11. Biology & Politics, Oskorei (Sveriges enda intellektuella högerextrem!) och Ulf Bjereld (44)
12. Jan Myrdal (47) (fast ibland skriver han betydligt mer lättläst)
13. Adolf Hitler (ett tråkigt tal från 1941) (48)
14. En journalistkompis vi låter vara anonym (49)
15. Ännu en journalistkompis (53)

Att två av mina bekanta fick så många svårighetspoäng är en överraskning då jag aldrig uppfattat deras texter som särskilt svårlästa. Kvalité och läsbarhet är dock mer än det som går att räkna på. Långa meningar uppfattas inte alltid som svårlästa om de är välformulerade. Lix tar ju inte heller hänsyn till om det som skrivs är logiskt. Meningen ”Jag äter fisk men min mormor har blått hår” är ju både grammatisk och lättläst sett till längd och struktur, men i praktiken blir texter med den här typen av nonsens tunga att läsa.

Lix erbjuder också ett ordvariationsindex där ledarskribenter hamnar högt (!) men politiker ofta återfinns i botten. Vår älskade utbildningsminister Jan Björklund hamnar till och med lägre än Adolf Hitler i den kategorin. Det beror inte enbart på att Björklund har ett minimalt ordförråd (det finns ju politiska sekreterare som kan hjälpa politiker med att skriva) utan avspeglar förmodligen också hur politiker arbetar. Om syftet mer är att övertyga än att argumentera bör man upprepa samma ledord hela tiden. Å andra sidan visar ledarskribenters höga placering att bra ordvariation inte behöver betyda att texten skulle vara mindre manipulativ.

14 kommentarer:

feminix sa...

Man får tacka!

Erik Svensson sa...

Kul!!!

Anonym sa...

Och vad betyder "mindre sudd och eftertanke"? Jag förstår att suddandet skall ha minskat men jag tycker inte det är helt klart vad eftertanken skall ha gjort.

Pierre Gilly sa...

Journalister måste producera allt mer, snabbare, så de har mindre tid att fundera över vad de skriver.  

Anonym sa...

http://jinge.se/bloggosfaren/ar-detta-verkligen-lasbart.htm

Björn Nilsson sa...

Det här är konstigt: jag trodde jag skrev långa och knepiga meningar. I och för sig gör jag det men styckar upp dem före publicering, men jag tycker de även i offentligt skick är långa och vindlande ibland.

Vad göra? Gå i lära hos Kant i hur man skriver långt och invecklat? Inte en mening kortare än en halv A4 åtminstone! Bisatser skall staplas till hart när obestigbara berg för att hindra slöläsaren att komma fram till det sista förlösande verbet!

Kerstin sa...

Festligt att få veta detta :-).

Jag har ibland fått vänliga mejl om att min blogg skulle vinna på att bli mer lättläst. Tycks som om de som skriver detta har (åtminstone lite) rätt.

Å andra sidan, hur har du kollat det här? På flera inlägg? Slumpvis utvalda? På bara ett inlägg, en artikel? Har en känsla av att åtminstone mina inlägg varierar rätt bra vad gäller LIX-värdet.

Pierre Gilly sa...

Kerstin: det kan vara stor skillnad mellan olika texter som har samma upphovsman. Jag valde att låta lix kolla upp hemsidan hos bloggarna. Hurvida lix verkligen går igenom hela bloggen eller bara första sidan vet jag inte men den har i alla fall räknat på flera inlägg. Enligt den här helt ovetenskapliga testet är du redan mer lättläst än vanliga tidningsartiklar. Sedan kan det ju finnas annat som gör en text svåläst, som lix missar. Det är alltid bra att sträva efter att skriva lättläst, tycker jag. Fast min journalistkompis som fick 53, vilket klassas som byråkratsvenska, har större anledning att fundera övet hur man skriver.

Björnbrum: lix bekräftar mitt intryck av din blogg: du skriver extremt lättläst. Finns det verkligen skäl att försöka skriva svårare? Det är väll inte så att du är byråkrat och å tjänstens vägnar är ålagd att vara svår? Att sätta verben i slutet vore ett bra sätt att lura lix... Idealet vore väll att kunna skiva om Kant men få 25 i lix, typ lättläst barnbok. Seriefiguren Ernie är nog den enda som lyckats med det.

Jinge: jag förstår av vad du skriver på din blogg att det känns som du delat tandborste med Ulf Nilsson, men så bör du inte se det. Era tandborstar må ha samma vikt men mer säger inte lix.

Kerstin sa...

Pierre:
Tack för svar och helt rätt det där. Även mitt ideal är att skriva/tala så att det blir så lätt som möjligt att förstå, men, det får ju inte heller vara så lättbegripligt att varje läskunnig fyraåring förstår vad man skriver för då bir texten meningslös.

Skriver man om svåra saker (vilket händer att jag gör ex.) så ska det skrivna gå att förstå för den allmänbildade människa som är beredd att lägga ner lite tankemöda på att förstå. De som inte är det kan man aldrig nå hur man än skriver.

Pierre Gilly sa...

Kerstin: Jag tror att lix ska ses som man ursprungligen såg på IQ test: de är bättre på att hitta svagheter än avgöra vad som är bra. IQ testet tog först fram för att hitta barn med problem. Höga lix poäng säger mest att man bör funder på hur man skriver. Ytterst kan man bara lita på människors omdöme.

Ola Inghe sa...

Björn N,
om du vill lära dig från "goda" exempel på att skriva långa meningar, läs in dig på lite EU-direktiv.

Kerstin sa...

Pierre:
Haha, LIX-skalan härstammar från den tiden då forskare trodde att allting kunde kvantifieras :-)
Psyktesten, som alla egentligen från början grundade sig i Simon/Binet's test, som du refererar till, blev populära av samma orsak.

När kritiken mot dem kom, intensivt på sextiotalet, då validiteten hos IQ-testen ifrågasattes så hittade psykologerna det perfekta svaret: "Med intelligens menar vi det som mäts med intelligenstest" (= operationell defintion). Så det är bara att använda samma metod här: "Med läsbarhet menar vi det som mäts med LIX-skalan" för vem bryr sig om validiteten. Huvusaken är hög reliabilitet och det har både somliga IQ-test (men ej Rorschachtesten dock) och LIX-kontroller.

Förutsättningen för att begripa ovanstående är att man kan en del om vetenskaplig metod samt om psykologisk teori. Hur högt är LIX-värdet tro och säger det något?

Skämtar lite här alltså. Tycker att ditt företag att kolla LIX-värden på ett antal bloggar var både roligt och innovativt och uppskattade det.

Skatan sa...

Verkligen intressant läsning. Själv funderar jag ofta som äldre bloggerska om jag är lätt- eller svårläst. Skall bli ännu lite mer eftertänksam.

Fast bloggare är ju för det mesta spontana och inte så noga hur deras tankar rent grammatikaliskt skrivs. Eller?

Hur som ... kul läsning. Tack!

Pierre Gilly sa...

Hej Skatan
Bloggande inbjuder kanske till spontanitet, men det är väll så olika som det brukar vara när människor är inblandade. En byråkrat som bloggar blir nog inte automatiskt lättläst.