tisdag, oktober 26, 2010

Om häxjakten på pensionerna


Snart: pension vid sjuttio.
- Men jag har Parkinsons
- Du får göra cocktails


politiska debatter når upp till de absurda nivåer som den om de framtida pensionerna. Det gäller både i Sverige och internationellt.

Ett exempel är lobbyistekonomen Andreas Berghs artikel i DN debatt:

Det faktum att vi lever längre är oproblematiskt endast under förutsättning att vi arbetar ungefär samma andel av livet.


Vanligtvis så talar ekonomer om tillväxtens välsignelser men här så resoneras det utifrån att BNP och produktivitetsökningar inte har någon betydelse.

Konkret betyder det att sysselsättningen i gruppen 65–74 år måste öka, vilket den också gör. Sysselsättningen i denna grupp var 13 procent förra året vilket kan jämföras med 10 procent år 2005. Om trenden håller i sig, kan Sverige sannolikt fortsätta att vara en framgångsrik välfärdsstat.


Med det resonemanget så borde vi idag leva sämre än vad folk gjorde på 1890 talet, eftersom vi jobbar betydligt mindre del av våra liv, än vad man gjorde då.

Om man inte tror att produktivitetsförbättringar och högre tillväxt kommer att lösa problemet med att det blir fler pensionärer och färre yrkesverksamma så bör man i alla fall ta hänsyn till hela den faktiska försörjningsbördan. Färre barn betyder till exempel minskade kostnader. Men Bergh beskriver det enbart som ett problem:

Även om sysselsättningen bland äldre fortsätter att öka, blir det en utmaning att anpassa välfärdssystemen till att människor numera skaffar färre barn.


Intuitivt är det många som tror att äldre är dyrare än barn men det verkar inte finnas några bra studier på det. Själv kan jag mycket väl tänka mig att det förhåller sig tvärtom. En gymnasiestudent kostar till exempel samhället 92 000 kronor per läsår. Därtill kommer andra kostnader för samhället som studiebidrag, ev bostadstillägg, och annat. Samtidigt tycks de äldre bli allt friskare. Klart är att ett eventuellt problem med de allt fler äldre delvis kommer att kompenseras av att samhället kostnader för de yngre minskar.

En annan grupp som Bergh inte nämner är de arbetslösa. För dem innebär de stora pensionsavgångarna större möjligheter att få jobb. Kunde Sverige återställa den fulla sysselsättningen skulle staten få betydligt enklare att finansiera de framtida pensionerna även utan tillväxt.

Nu lever vi dock i ett tillväxtsamhälle. I en rapport från Riksrevisionsverket – Äldres utträde ur arbetskraften – så beräknas kostnaderna för pensionerna ha minskat med några tiondelars procent år 2030. Eurostat kom nyligen ut med liknande siffror för de svenska pensionernas andel av BNP fram till år 2060.


Förändringar i pensionernas beräknade andel av BNP, enligt Eurostat. Via Déchiffrages Klicka på bilden så blir den större.

Se också Åldringsbombsbluffen

12 kommentarer:

Bergh sa...

Lobbyistekonom?

Självklart har vi det bättre nu än på 1800-talet, och en stor del av detta är att vi numera kan unna oss mycket mer fritid.

Förre barn betyder minskade kostnader på kort sikt, men en temporär obaland när små kullar ska försörja äldre. Sedan når vi ett nytt läge, med mindre press på välfärdssystemen.

Ang. "åldringsbombsblufffen": Jag håller helt med dig om att demografiska förändringar ibland beskrivs i omotiverat mörka ordalag.

Pierre Gilly sa...

Jag använde den tråkiga etiketten lobbyistekonom därför att du jobbar åt en tankesmedja, Ratio, som är en avknoppning från Timbro. Det innebär väll att du är lika objektiv som en LO-ekonom?

Ekonomer från fackföreningsrörelsen får alltid en etikett i media, så varför inte de andra. De som arbetar åt idé producenter som finansieras av särintressen gör det i regel på helt andra villkor än de som är verksamma på universitet. Håller du inte med om det? Du kanske inte har en chef som tittar över din axel hela tiden men du hade väll knappast fått jobb på Ratio om din världsbild liknat en Sven Grassman eller Gunnar Myrdal.

Du säger att man inte ska överdramatisera de demografiska förändringarna men är det inte precis det du gör genom att avstå från att diskutera till exempel tillväxtens betydelse för finansieringen av framtidens äldre?

Kerstin sa...

Bergh:
Gick det dina ögon förbi att om det blir färre barn så minskar kostnaderna i den änden.

Det andra är att det ingalunda är så att alla lever längre idag och det är dessutom så att somliga är helt utslitna redan några år efter 50. Så vad man säger med tjatet om höjd pensionsålder pga ökad medellivslängd är att "Vi ska föra en politik som gynnar de bästa ställda, dem med de lindrigaste och mest intressanta arbetsuppgifterna, som både kan och vill arbeta längre upp i åren. De som har tunga arbeten som sliter ut dem och som drabbas av ständig värk och andra handikapp redan mitt i livet, dem skiter vi i. De är ändå undermåliga människor".

Bergh sa...

Hej,

Ratio är inte en avknoppning från Timbro, kallar sig forskningsinstyitut snarare än tankesmedja, och jag är dessutom lektor och föreläsare på lunds universitet.

LO-ekonomer kallas med fördel LO-ekonomer och kan naturligtvis ha rätt trots att de får betalt av facket.

Nej, jag tycker överdramatiserar de demografiska förändringarna genom att inte diskutera tillväxtens betydelse i en debattartikel. Men om du undrar, håller jag naturligtvis med dig om att tillväxten har enorm betydelse och av allt att döma kommer att hjälpa oss klara välfärden även i framtiden.

Kerstin, nej det gick mig inte förbi. Ditt "citat" verkar karikera en argumentation som jag åtminstone inte står bakom, tvärtom skriver jag att just arbetsmarknaden är problematisk på det sätt du beskriver:

"I ett ansvarsfullt politiskt hanterande av åldrandet ingår således att reformera arbetsmarknaden så att människor vågar sluta på jobb de inte gillar och orkar jobba längre än till 65 års ålder."

Pierre Gilly sa...

Det är knappast en slump att ekonomer som ekonomer som uppbär lön från LO antar löntagarnas perspektiv eller att de som får sitt uppehälle från näringslivets forskningsinstitut drar slutsatser som ligger i näringslivets intresse. Enda skälet till att särintressen finansierar egna ekonomer måste ju vara att de inte är nöjda med hur de mer oberoende ekonomerna som verkar på universiteten forskar. Hela syftet är ju naturligtvis att påverka opinionen, snarare än forskning för forskningens skull. Det händer att lobbyistekonomer har rätt eller för fram rimliga ståndpunkter men ofta handlar det bara om en form av reklam för intellektuella. Att en del som du har dubbla stolar förändrar inget.

Bergh sa...

"Enda skälet till att särintressen finansierar egna ekonomer måste ju vara att de inte är nöjda med hur de mer oberoende ekonomerna som verkar på universiteten forskar"

Stämmer såklart till stor del, men det kan ju också handla om vad man forskar på eller om i hur stor utsträckning resultaten förs ut.

(jag förstod inte vad du skrev om reklam för intellektuella dock...)

Teckentydaren sa...

"En annan grupp som Bergh inte nämner är de arbetslösa. För dem innebär de stora pensionsavgångarna större möjligheter att få jobb. Kunde Sverige återställa den fulla sysselsättningen skulle staten få betydligt enklare att finansiera de framtida pensionerna även utan tillväxt."


Det förutsätter att arbetslöshet och undersysselsättning beror på att det skulle finnas för många som vill arbeta relativt en given mängd arbete som behöver utföras. Jag tror inte vi har arbetslöshet därför att det finns för många arbetsvilliga till en given mängd arbete.

Det är inte en fråga om Sverige kan återställa den fulla sysselsättningen utan om det finns den politiska viljan att göra det.


The Conservative belief that there is some law of nature which prevents men from being employed, that it is rash to employ men (or women) and that it is financially ’sound’ to maintain a tenth of the population in idleness is crazily improbable, the sort of thing which no man could believe who had not had his head fuddled with nonsense for years and years.
Keynes

Teckentydaren sa...

en man som heter Brunner från dåvarande Arbetsmarknadsverket håller ett anförande i Västerås 1954:

"... vi har i första hand fått inventera och försöka få fram de arbetskraftreserver som samhället har haft. Därvid ha vi till att börja med haft att tillgå de gifta kvinnorna och dem ha vi försökt att få att arbeta utanför hemmet i ökad utsträckning. ...

Men sedan på grund av arbetsbristen så har man varit mindre kritisk ifråga om arbetskraften och därför har man tagit emot en del partiellt arbetsföra. Men det är också så, att vid den ökade sociala omvårdnaden om folk har man sagt sig, att det bör väl ändå vara så, att om en människa kan arbeta bara på något enda område, så bör man ge människan tillfälle att göra det och man har utrustat bl.a arbetsmarknadsorganen med resurser att ta hand om partiellt arbetsföra. Och det har vi gjort. Vi har fått särskilda tjänstemän, som har blivit specialister på att räkna ut var en människa, som har det och det felet, ändå skall kunna arbeta. För praktiskt taget alla människor gäller att även om man har en defekt i ett eller annat avseende så gäller det bara att leta upp den rätta platsen där felet inte utgör något hinder för en fullgod arbetsinsats. Och vet ni, vi har plockat fram både blinda och döva och lytta av alla slag, lungsjuka och andra, bara de varit något så när återställda, och de har satts in i produktionen, Vi har först arbetsprövat dem, vi har arbetstränat dem och när vi har gjort det har vi kommit underfund med att de kan arbeta. Så har vi yrkesutbildat dem när det har behövts, och sedan har de också fått jobb, Och det är åtskilliga 10.000-tals mäniskor här i landet som under sista 10 åren har tagits i anspråk och getts arbete, om vilka man förut trodde, åtminstone beträffande en del av dem, att de aldrig skulle kunna göra något i sitt liv.
"

Från:
http://bjornbrum.blogspot.com/2010/09/myrdal-som-wigforssian-for-ett.html


Så gick det till när de unga "40-talist" parvlarna skulle försörjas här i landet och det samtidigt som man byggde ett välfärdssamhälle åt hela befolkningen. All produktionsförmåga konsumerades inom landet, exporten var knappt 20% relativt BNP och utnyttjades fullt ut till import. I dag är exporten relativt BNP drygt 50% och 7-9% av nettot skickar vi att konsumeras av utlänningar. Dessa 7-9% är ganska mycket och skulle förstås kunna konsumeras av svensken istället.

Pierre Gilly sa...

Teckentydaren: Jo, du har rätt i att det är politiska skäl som vi inte har full sysselsättning. Det finns ingen vilja längre. Att pensionsavgångarna skulle kunna minska arbetslösheten nämnvärt är inte troligt. Naturlig avgång (i olika former) är det främsta skälet till att jobb rationaliseras bort. I alla fall inom det privata. Jag borde inte ha tagit upp argumenten som jag gjorde. Syftet var bara att visa på ett problem med den Berghska modellen.

Teckentydaren sa...

Jag kom in sent här, läste en artikel om ämnet med den kommande välfärds och pensionsbördan som är ett internationellt debattfenomen och sökte på ämnet och hamnade här. Debatten är på gång inte minst i USA med Social Security, det är också där man hittar den bästa motelden mot detta att vi måste börja rusta ner välfärden nu för vad som eventuellt kan bli om 50 år.

Att vi producerar så mycket som vi gör för konsumtion i utlandet (exportnettot) borde vara en viktig sak i den här debatten, det är med betydande belopp som vi lever under vår produktiva förmåga nu.

Pierre Gilly sa...

Och sa sager de att calvinismen och lutheranismen ar dod! I media lever i alla fall protestantismens ideal vidare. Arbeta, men konsumera inte.

Pierre Gilly sa...

Sarkozys bror rakat vara vd for ett av de pensionsbolag som nu, efter att presidenten forsamrat det offentliga systemet, beraknas fa upp till 100 miljarder euro att placera, bara fram till ar 2020, at fransman som skramts upp.http://www.lepoint.fr/economie/malakoff-mederic-le-frere-de-sarkozy-soupconne-de-tirer-profit-de-la-reforme-des-retraites-28-10-2010-1255629_28.php