söndag, oktober 31, 2010

lördag, oktober 30, 2010

Svd:s lilla ordlista

Delta i verkligheten : acceptera förmåner från företag som kan vara muta.
Särintressen : väljare (negativt) multinationella företag (positivt).
Vidga diskussionen : ändra ords normala betydelse.

Svd

fredag, oktober 29, 2010

Så hålls Afrika fattigt


Klicka på bilden så blir den större


Det strömmar ut pengar illegalt från Afrika. I genomsnitt handlar det om 29 miljarder dollar om året (mellan 1970-2008), skriver tankesmedjan Global Financial Integrity i sin senaste rapport. Det kan jämföras med att biståndet till hela kontinenten bara uppgår till 18 miljarder dollar. Under högkonjunkturen 2001-2008 steg utflödet rent av till 54 miljarder dollar om året. Både 2007 och 2008 fördes 90 miljarder ut illegalt från Afrika. Det kapital som illegalt lämnat Afrika sedan 2001 är dubbelt så stort som hela kontinentens offentliga skulder. Även i fattiga länder utan olja eller andra intressanta naturtillgångar, som Tunisien och Egypten, handlar det om mer än 100 dollar per invånare och år som försvinner.
Det här är dock bara en försiktig uppskattning. Den verkliga summan som internationella och lokala företag för över till skatteparadis är förmodligen dubbelt så stor, hävdar Global Financial Integrity.

Läs också Afrika: Plundringen fortsätter

Den franska pussen

I Frankrike är pussande (une bise) ett vanligt sätt att hälsa familjemedlemmar, nära vänner eller ibland till och med arbetskollegor. Pussandet är lite som marxismen: det går att förklara reglerna på två minuter men man kan också ägna år till att fördjupa sig i denna hälsningsritual.

Den första och enklaste regeln att komma ihåg är att man sällan eller aldrig använder läpparna. I praktiken snuddar man bara kinderna mot varandra. Undantag kan göras med nära vänner eller familj men håll det torrt. En svensk kompis skämde ut sig rejält första dagen på jobbet i Grenoble när han kysste sin kvinnliga kollegas kinder med läpparna. Det är som att smeka någons hand i stället för att skaka den. Lyckligtvis förstod hon att vikingar inte vet hur man hälsar.

Det är inte alltid lätt att veta vem man ska hälsa på franskt vis, och vem man ska skaka hand med men det riktigt svåra är att veta hur många gånger man ska göra det. Det finns olika skolor och traditioner. I vissa delar av Frankrike är det två, andra tre, andra fyra och på vissa håll är det rent av fem gånger som gäller. Men som tur var så finns det hjälpsamma geografer som skapat en karta som reder ut även denna fråga.

Alternativa världskartor

Kartor är ett alldeles för bra redskap för att man bara ska rita dra politiska gränser, eller återge jord och hav. De här kartorna är i stället baserade på människan eller samhället hon byggt. Den första återger ländernas storlek efter hur stor befolkning de har:



Här är ytan proportionell till hur många kärnvapen länder har:



En hivkarta:



BNP år 1:



BNP idag:



Resor med järnväg:



Antalet internationella turister (brutto):



Alkoholkonsumtion i världen:



Kartorna ovan kommer från The Atlas of the real world.

Den sista kartan här under är en skärmbild från amerikansk TV(PBS) och visar hur mycket uppmärksamhet amerikansk media ägnar världen. Den har några år på nacken. Idag skulle Irak vara mindre och Afghanistan och Iran betydligt större.



I senaste numret av FiB/Kulturfront har Per Arne Skansen skrivit en utmärkt introduktion i politisk kartografi: Kartor som luras.

Mentala kartor från Amerika

Här är några mentala kartor jag saxat från nätet. 1. Världen sett ur Ronald Reagans perspektiv.



2. George Bush perspektiv:



3. Så här hade USA sett ut om geografen Etzel Pearcy fått bestämma



4.Så här föreställde sig en viss Maurice Gomberg att världen skulle se ut efter andra världskriget. (Kuriosa)



5. Den här Vodka reklamen väckteuppmärksamhet för några år sedan. Den roade i alla fall mig mer än mina amerikanska vänner. Jag har träffat latinamerikaner som tror och hoppas att Mexico en dag ska få tillbaka de områden man tvingades avträda till USA. Demografin kan ge dem rätt.



6. USA:s syn på världen.



7. USA sett ur Kaliforniens perspektiv.



8. Världen sett frånden speciella plats som kallas San Fransisco



9. En av de bättre tycker jag: USA:s delstater efter kända filmer... Kanske ett bra sätt att lära sig geografi på.


Via Huffington Post



torsdag, oktober 28, 2010

Iran och Honduras i propagandan


Isis Obed Murillo. Frihetskämpen som inte intresserar media.


Ett återkommande tema på den här bloggen (liksom i min bok, Bombdiplomati) är att medias bevakning av Iran är usel. Rapporteringen är mer omfattande än vad som är berättigat, nästan uteslutande negativ och inte sällan felaktig.

Ekonomiprofessorn Edward S Herman har tillsammans med frilansskribenten David Peterson jämfört hur media behandlat närmast identiska skeenden i Iran och Honduras. Det omstridda Iranska presidentvalet i början av juni 2009 hade stora likheter med kuppen mot Honduras demokratiskt valde president i slutet av samma månad och år. I bägge fallen förekom våldsamma demonstrationer som slogs ner av polisen.

De presenterar sina slutsatser i två långa artiklar som publicerats i Monthly Review Z net. I vissa fall är parallellerna häpnadsväckande. Den 20 juni sköts tjugosjuåriga Nedaa Agha-Soltan ihjäl i Teheran när hon deltog i en fredlig demonstration. Hennes död fick en enorm uppmärksamhet i internationella media. Femton dagar senare sköts 19 årige Isis Obed Murillo till döds under närmast identiska förhållanden vid en demonstration i Honduras. Precis som med Nedaa filmades Isis död och gjordes tillgänglig för världens media via Internet. Ändå fick Nedaas död 107 gånger så stor uppmärksamhet av amerikanska media än Isis. (Googlar man Isis på svenska så får man bara 39 träffar: tidskriften Latinamerika (som ska läggas ner eftersom de fått nedsatt presstöd), proletärens reporter Dick Emmanuelson, och Svenska Amesty tycks vara i stort sett de enda som uppmärksammat honom).

Herman och Petersons artiklar är väl värda att läsas i sin helhet. Länk 1. Länk 2.

Kuriosa 1: Franska medier presenterade av misstag bilder på våldsamma demonstrationer i Honduras som att de var tagna i Iran. Bland annat den här:


Källa: franska Arret sur images. Webbsidan tillhör ett tv-magasin med samma namn som ofta gör ypperliga mediaanalyser.

Kursiosa 2: Den bild på Nedaa som länge användes av internationella medier föreställde i själva verket en annan kvinna.

Kuriosa 3. BBC publicerar en bild på Ahmadinejadanhängare och säger att de är för oppositionen.

Katolsk skola populär bland muslimer och ateister


Skolan på bilden har ingen att göra med notisen


Frankrikes katolska friskolor har blivit populära bland muslimer, rapporterar kristna dagstidningen La Croix. I vissa extrema fall uppges 70 procent av eleverna i de katolska skolorna vara muslimer. Det handlar dock om en trend: i många skolor finns få eller inga muslimer. En populär förklaring till fenomenet är att troende muslimer känner sig mer respekterade där än i den sekulära offentliga skolan.

Samtidigt händer det att även barn från familjer som är ateistiska eller religiöst likgiltiga väljer privata katolska alternativ. Skälen till detta kan säkert variera men en bekant till mig uppgav ett som tyvärr kan vara ganska vanligt. I hennes kvarter fanns varken svarta eller araber i den katolska förskolan.

Världen nionde mest talade språk



Antalet franskspråkiga i världen har ökat från runt 200 till 220 miljoner människor, enligt den senaste rapporten från Organisation international de la francophonie (OIF). Det statistiska underlaget för denna rapport sägs vara betydligt bättre än tidigare. Bortsett från de franskspråkig i organisationens sjuttio medlemsländer (14 har observatörsstatus) har man också räknat räknat in de fransktalande i Algeriet (11 miljoner), USA (2,1 miljoner) och Israel (300 000). Ja, i år har man till och med räknat in den franskspråkiga minoriteten i italienska Val d´Aoste (90 000).

220 miljoner är dock en underdrift menar OIF eftersom enbart de som kan läsa och skriva på franska är medräknade. År 2050 beräknar OIF att över 700 miljoner människor kommer att behärska franska. Den stora ökning – som nästan enbart kommer att ske i Afrika – beror på bättre skolundervisning och ökade födelsetal.

onsdag, oktober 27, 2010

Fler rykten från Gudmundson


Bild som SvD publicerar, trots att de inte vet vem det föreställer


Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson skriver idag att medlemmar av den brittiska hjälporganisationen Viva Palestine 5 poserat med vapen tillsammans med medlemmar av Islamiska Jihad – al Quds-brigaderna. Eller rättare sagt: han skriver att det finns bilder som "sägs" föreställa det.

I likhet med så många gånger tidigare använder sig Gudmundson av en enda källa, den israeliska webbtidningen Y net, som ofta visat sig opålitlig. Tidigare har han bland annat återgett ett rykte om att Iran skulle ha deporterat 1,2 miljoner individer av landets arabiska minoritet. Tre år senare är Per Gudmundson mig veterligen den enda ”journalist” på en tidning i västvärlden som skrivit om detta. Inte heller den här gången finns det några bevis för att det Y net skriver är sant, men det hindrar inte Gudmundson från att sprida ryktet.

Gudmundson försöker framställa de som verkar för att den omänskliga blockaden mot Gaza ska hävas som antisemiter, Israel hatare och terroristsympatisörer. Ingen vet vem bilden som SvD publicerat föreställer. Gudmundson har blivit lite av en specialist på att med hjälp av rykten, falska nyheter och guilt by association ursäkta verkliga brott som Israel begår.

Här under finns några bilder som vi däremot vet vem de föreställer. De ingick i en annan hjälporganisations försök att bryta Israels blockad av Gaza. Jag tror inte SvD publicerat dem. Männen och pojken på bilderna sköts av Israeliska soldater på internationellt vatten den 30 maj i år. Oavsett vem mannen på bilden högst upp som SvD publicerat är så har de inget med honom att göra.



Çetin Topçuoglu, 54, var tränare åt Turkiets landslag i Taekwondo. Hans fru, Çigdem, till vänster på bilden, var med på Mavi Marmara men överlevde.



Ali Haydar Bengi, 39 år , arbetade som telefonreparatör. Han hade också en examen i arabisk litteratur från Al-Azhar Universitet i Kairo. Han var gift och hade fyra barn - Mehunur (15år ), Semanur (10 år ) and tvillingarna Mohammed och Senanur (5 år).



Ibrahim Bilgen, 61, var ingenjör, gift och hade sex barn.



Furkan Dogan, 19 år. Furkan sköts med fyra kulor i huvudet, och ett i bröstet. Han var amerikansk medborgare. Furkan ville bli läkare, som sin far. Länk till ABC.



Cengiz Akyüz, 41 år, var lärare. Han var gift och hade tre barn. Furkan (14år), Beyza (12år) och Erva Kardelen (9 år).


Cengiz Songür, 47, var gift och hade sex döttrar och en son.



Fahri Yaldiz, 43 år, var gift och hade fyra söner.


Necdet Yildirim, 32 år, arbetade åt hjälporganisationen IHH


Cevdet Kiliçlar, 38, hade tidigare arbetat som nyhetsreporter på National Gazette och the Anatolia Times. Sitt sista år i livet arbetade han som IHH:s webbredaktör. Han var gift med Derya, och hade en dotter, Gülhan,och en son, Erdem.

Han avrättades med ett skott i pannan. (Varning för otäck bild)

Intervju med den tidigare amerikanske ambassadören Edward Peck som var ombord på ett av fartygen.



Uppdatering 1/11. Bonusbild till Markus (se kommentarerna) :


Bilden visar den turkiska läkaren Uysal behandla en (av tre) israelisk soldat

I en intervju som bland annat publicerats på New York Times nyhetsblogg säger han:

First of all it’s against logic that these soldiers would not be killed but instead be taken to the medical center if the intention of the activists was to kill them. If people on board were so eager to hurt them, why would they not just shoot them to death once they had taken their guns? Why bother carting them inside for treatment? It just doesn’t add up.

I am a doctor, and the Israeli soldiers were brought to me to check their medical situation and treat them properly. I had our dead bodies and injured people lying in front of me and I was treating the soldiers that actually killed and wounded them. None of our friends in the center approached to harm or hurt them. Our injured people were lying on the ground, but I rested the soldiers on our chairs.


Mer NYT

tisdag, oktober 26, 2010

Om häxjakten på pensionerna


Snart: pension vid sjuttio.
- Men jag har Parkinsons
- Du får göra cocktails


politiska debatter når upp till de absurda nivåer som den om de framtida pensionerna. Det gäller både i Sverige och internationellt.

Ett exempel är lobbyistekonomen Andreas Berghs artikel i DN debatt:

Det faktum att vi lever längre är oproblematiskt endast under förutsättning att vi arbetar ungefär samma andel av livet.


Vanligtvis så talar ekonomer om tillväxtens välsignelser men här så resoneras det utifrån att BNP och produktivitetsökningar inte har någon betydelse.

Konkret betyder det att sysselsättningen i gruppen 65–74 år måste öka, vilket den också gör. Sysselsättningen i denna grupp var 13 procent förra året vilket kan jämföras med 10 procent år 2005. Om trenden håller i sig, kan Sverige sannolikt fortsätta att vara en framgångsrik välfärdsstat.


Med det resonemanget så borde vi idag leva sämre än vad folk gjorde på 1890 talet, eftersom vi jobbar betydligt mindre del av våra liv, än vad man gjorde då.

Om man inte tror att produktivitetsförbättringar och högre tillväxt kommer att lösa problemet med att det blir fler pensionärer och färre yrkesverksamma så bör man i alla fall ta hänsyn till hela den faktiska försörjningsbördan. Färre barn betyder till exempel minskade kostnader. Men Bergh beskriver det enbart som ett problem:

Även om sysselsättningen bland äldre fortsätter att öka, blir det en utmaning att anpassa välfärdssystemen till att människor numera skaffar färre barn.


Intuitivt är det många som tror att äldre är dyrare än barn men det verkar inte finnas några bra studier på det. Själv kan jag mycket väl tänka mig att det förhåller sig tvärtom. En gymnasiestudent kostar till exempel samhället 92 000 kronor per läsår. Därtill kommer andra kostnader för samhället som studiebidrag, ev bostadstillägg, och annat. Samtidigt tycks de äldre bli allt friskare. Klart är att ett eventuellt problem med de allt fler äldre delvis kommer att kompenseras av att samhället kostnader för de yngre minskar.

En annan grupp som Bergh inte nämner är de arbetslösa. För dem innebär de stora pensionsavgångarna större möjligheter att få jobb. Kunde Sverige återställa den fulla sysselsättningen skulle staten få betydligt enklare att finansiera de framtida pensionerna även utan tillväxt.

Nu lever vi dock i ett tillväxtsamhälle. I en rapport från Riksrevisionsverket – Äldres utträde ur arbetskraften – så beräknas kostnaderna för pensionerna ha minskat med några tiondelars procent år 2030. Eurostat kom nyligen ut med liknande siffror för de svenska pensionernas andel av BNP fram till år 2060.


Förändringar i pensionernas beräknade andel av BNP, enligt Eurostat. Via Déchiffrages Klicka på bilden så blir den större.

Se också Åldringsbombsbluffen

Finansadeln och staten




Göran Rosenberg tillhör avdelningen anständiga liberaler. Anständiga för att de argumenterar hederligt, och dessutom erkänner att allt för stor ojämlikhet innebär att samhället blir ofritt. I dagens DN skriver Rosenberg att:

De rikaste personerna i dag är tusenfalt rikare än de rikaste personerna för bara fyrtio år sedan. På 1960-talet hade familjen Wallenberg en förmögenhet som var 2.000–3.000 gånger större än genomsnittet i Sverige. I dag har Stefan Persson, grundare av H&M-imperiet, en förmögenhet som är 240.000 gånger större.


Rosenberg vänder sig mot "sammanblandningen av privata pengar och offentlig makt".

Under större delen av historien har problemet inte existerat eftersom staten de facto ägts av privata personer och dynastier och gränsen mellan privat och offentligt därför inte varit meningsfull.


I vår tid har den gränsen varit en förutsättning för rättsstaten och demokratin.
I en tid där individer snabbt kan bli superrika och stater snabbt kan bli utfattiga, är det en gräns som alltför lätt kan överskridas.


Det är svårt att inte hålla med men när Rosenberg sedan tar upp att de rika sponsrar det offentliga (exempelvis sessans bröllopsresa) blir det tydligt vad som skiljer liberaler och socialister åt. Visst är sponsringen ett problem, men det grundläggande problemet är hur samhället är konstruerat. Sponsringen är bara konsekvenserna av riggade spelregler.

Det främsta skälet till att några få individer idag är förmögnare än många stater är att de flesta stater (Kina undantaget) överlåtit åt det privata bolag att skapa det mesta av kapitalet. Det mesta av kapitalet i Sverige är till exempel skapat av privata affärsbanker genom den så kallade multiplikatoreffekten. Staten ger i prakten det privata rätten skapa kapital ur intet, samtidigt som man själv nästan fullständigt avsagt sig den rätten. Det hela blir inte mindre absurt av att riksbanken i Sverige - och andra västländer - lånar ut kapital till låg ränta - och att staten sedan lånar tillbaka av det privata till betydligt högre ränta!

Liberal men på löntagarnas sida




Det heter att människan bara har ett liv men en del tycks ha förmågan att leva flera i ett. Fransmannen Maurice Allais hör till dem.

Han fick riksbankens pris i ekonomi till minne av Alfred Nobel men också Frankrikes högsta naturvetenskapliga utmärkelser för sina bidrag till fysiken. Han skrev över hundra böcker (många runt 800 sidor) om bland annat vetenskapshistoria och ekonomisk historia. Han var med och utformade den dominerande ekonomiska skolan men ägnade de sista åren av sitt liv med att kritisera den. Allais livsgärning hade imponerat även om den spritts ut på fem sex olika individer.

Det hela blir inte mindre imponerande av att inget i hans bakgrund underlättade hans framgångar. Han morfar var snickare, och föräldrarna drev en ostbutik. Själv utbildade han sig först till gruvingenjör.

Men trots detta – och att han är den enda fransman som fått det så kallade nobelpriset i ekonomi – var Allais utfrusen från större franska och internationella medier de sista tjugo åren av sitt liv.

Maurice Allais var på många sätt liberal men hans liberalism var av ett annat slag än den gängse. Han ansåg till exempel att inkomster av kapital borde beskattas betydligt högre än löner. Och när han sedan började kritisera frihandeln – även inom EU – gjorde han sig helt omöjlig i media. Allais menar att den allt lägre tillväxten och högre arbetslösheten som drabbat västvärlden sedan sjuttiotalet är en följd av en ogenomtänkt frihandel. Själv förespråkade vad han kallade en ”upplyst protektionism” med länder som var på samma ekonomiska nivå. Tystnaden kring Allais förvånade inte honom själv. Ekonomiska teoriers spridning har inget med hur övertygande de är rent vetenskapligt utan det hänger i stället på vilka ekonomiska intressen de gynnar, hävdade Allais, som gick bort i början av oktober, nittionio år gammal.

ps
1. Allais sista artikel från december 2009 finns att läsa här (efter dödsrunan).
2. Är det någon som sett att svenska media ens rapporterat om hans död? nätet finns inget. (Fast rapporterna om tipsoraklet, bläckfisken Pauls död kom fort. Även favoriten Per Gudmundson skriver)

söndag, oktober 24, 2010

Folket vill ha makten i Bahrain

Det är val i Bahrain rapporterar TT. Då Bahrain är en stat som lyder USA använder man ett diplomatiskt språk: "men den verkliga makten vilar ändå hos den sunnimuslimska kungafamiljen al-Khalifa". Det är dock fint av TT och DN att alls rapportera, då det normala är att man är tyst om att USA allierade är diktaturer. Nästan gång vinklar man det kanske rent av som en kamp mellan diktatur och demokrati, i stället för en religös fejd med Iran i "bakgrunden".

fredag, oktober 22, 2010

Fortsatt svenskt stöd till knarkdiktaturen?


Afghansk krigsmatta. Se videon längst ner på sidan om du vill veta mer.


”Fredsbygget”, ”fredsinsatsen”, ”närvaron”, och ”engagemanget” i Afghanistan går nu in på sitt tionde år. Sverige deltar ivrigt i fiaskot. Det resulterade nyligen i att en femte svensk soldat föll offer för ”lömsk” ”motståndsaktivitet”.
 
Varför? Svenska soldater dör uppenbarligen inte för att införa demokrati, då ockupationsmakterna tillät Hamid Karzais valfusk.  Svenska soldater dör inte heller för att bekämpa al qaida, som i praktiken utplånades och lämnade Afghanistan redan 2002 om man ska tro de flesta västliga underrättelsetjänster.
 
De etthundrafemtiotusen Natoledda soldaterna kan uppenbarligen inte kontrollera Afghanistan och dess tjugofemtusen talibaner men det har ingen betydelse. Sverige krigar nämligen inte heller för att vinna militära segrar: ”Vi är inte där för att vinna ett krig – utan för att bygga en fred” som utrikesminister Carl Bildt förklarar på sin blogg.
 
För oss som inte riktigt förstår hur krig kan vara både fred och en altruistisk handling erbjuder fredsminister Sten Tolgfors även på egoistisk retorik. ”Vi har de senaste dagarna, då terrorhot mot Europa diskuterats, också påmints om att läget i Afghanistan fortsatt är kopplat till Europas egen säkerhet.” Det handlar alltså om krigets favoritargument: självförsvar. Kanske hade talibanerna redan sprängt en bomb i Stockholms tunnelbana om vi inte satt ”press” på dem i deras hemland.


 
Vi i nord och väst är altruister som kommer med civilisation och fred men de i öst och syd möter oss alltid med fanatism och våld. Ett framtida attentat i Sverige blir med detta sätt att resonera inte en konsekvens av kriget, utan ett skäl till att kriga.
 
Det kan låta långsökt men redan idag använder Carl Bildt krigets konsekvenser som ett argument för att kriga: ”Nu är det viktigare än någonsin att sluta upp bakom de insatser som de gav sitt yttersta offer för” skriver han. Detta klassiska demagogiska argument kommer alltid upp under krig. Redan när de första svenska soldaterna dödats förklarade regeringen att vår närvaro behövdes eftersom afghanerna sköt på oss… Det är inte historien som förklarar nuet utan nuet som ska förklara och motivera historien.   
 
Svenska politiker är rörande eniga om att döda soldater inte får förhindra vårt krig i Afghanistan. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, Urban Ahlin, förklarar:  ”Det vore som att säga till talibanerna och andra motståndsgrupper, att dödar ni svenska soldater så ger vi upp och åker hem. Att göra sådana förändringar skulle leda till att de svenska soldaterna utsattes för större fara” .
 
Våra eniga politiker (oligarkin) försvarar kriget med samma argument och frenesi som man en gång i tiden försvarade den fasta växelkursen. Om fienden bara förstår att vi aldrig tänker ge upp, oavsett konsekvenserna, så slutar den att spekulera mot kronan eller skjuta på våra soldater. Problemet är att det alltid finns en politisk och ekonomisk nota som oligarkin kapitulerar inför. Kanske går regeringens gräns vid femtio eller tvåhundrafemtio döda svenska soldater. Kanske är den ännu högre, men alla vet att det finns en gräns.  
 
Vad vi kan vara säkra på är att de afghanska motståndsmännen är beredda att betala mer än Sverige eller något annat land i ockupationskoalitionen. I likhet med andra folk tycker de inte om att bli ockuperade. All historisk erfarenhet visar också att Afghanistan förr eller senare nöter ut ockupationsmakter.
 


Tyvärr talar dock det mesta för att riksdagen ändå kommer att klubba igenom förlängt svenskt krig den 4 november. Danskarna har förlorat över tjugo soldater så varför skulle svenska folket sätta sig på tvären bara för fem unga svenska män nu dött? Andra länder har redan tillkännagett att de ska dra tillbaka sina soldater men Sveriges militära försvar av den afghanska knarkdiktaturen lär inte ta slut snart.

Ett öppet brev till Per Gudmundson

Kära Per,


Förra veckan skrev du i SvD att Irans president Ahmadinejad



uttryckt önskemål om att besöka gränsen mot Israel för att kasta sten mot soldaterna på andra sidan


under sitt besök i Libanon (”Bara ett stenkast bort”). Uppgifterna ska du ha hämtat från den arabiska tidningen Al-Quds al Arabi. Nu är Ahmadinejads besök över men något stenkastande blev inte av.

Det verkar inte heller ha ingått i presidentens planer. Irans UD dementerade Al-Quds uppgifter långt innan Ahmadinejad besökte Libanon men jag förstår att du inte förstör en bra story med sådana detaljer. Huvudsaken är ju att SvD läsare tror att Ahmadinejad kastat eller i alla fall velat kasta sten på israeliska soldater.



Det är svårt att välja vilken av alla dina ledare jag beundrar mest. Ledarskribenter bör vara enögda, det hör ju till genren, men du har drivit det till en konstart. En ledare från 2007 - ”När kommer protesterna?” – är dock oslagbar. Där skriver du:

Det finns ett icke-arabiskt land i Mellanöstern som deporterat tiotusentals araber och byggt bosättningar för den egna folkgruppen för att förändra det demografiska läget, om man får tro internationella nyhetskällor.


Visst är det Iran du talar om. Lite längre ner presenterar du en alternativ siffra. Nu är det hela 1,2 miljoner araber som deporterats

från provinsen Al Ahawaz i sydöstra Iran.


Nu väntar vi på ett ramaskri från landets alla debattörer som brukar påstå att Israel bedriver en inhuman politik gentemot araberna. För den iranska politiken tycks ju vara mångfalt värre


skriver du mer skadeglatt än upprört.

Du anger att uppgifterna kommer från israels största tidning Yedioth Aronoth men länken går till Y-net (ta bort länken!). Denna webbtidning har i sin tur hämtat uppgifterna från en intervju med en människorättsaktivist i en arabisk webbtidning.

Låt mig sammanfatta. En webbtidning intervjuar ”en människorättsaktivist” (en: 1). En annan webbtidning refererar detta, och du refererar (eller skriver av) referatet. Och detta kallar du för ”internationella nyhetskällor”.

Tre år senare väntar vi fortfarande på ramaskriet. Internationella medier tycks fortfarande inte ha skrivit en rad. Inte ens du, Per Gudmundson, har ju återkommit till ämnet, trots att Iran är ”mångfalt värre” än Israel.
Snälla Per, skriv mer om deportationerna i Iran. Ingen annan vågar eller vet något!

Läs också: Ingvar Carlsson ”Vi har mycket att lära av Iran”

onsdag, oktober 20, 2010

Hur skriver du?



Vad liknar ditt skrivande mest: Friedrich Hegels eller Astrid Lindgrens? Är du lättläst som en modern barnboksförfattare eller svårbegriplig som en tysk artonhundratalsfilosof? Vår Strindberg hade förmågan att skriva kärnfullt redan i första utkastet men det normala är att författare suddar och skriver om. Det gäller även de flesta litterära genier. Gustav Flaubert skrev som bekant på sin roman Madame Bovary i arton år innan han blev nöjd.

Tyvärr finns det inget bra objektivt mått på om en text är lättläst eller inte. Det närmaste är kanske pedagogikforskaren Carl Hugo Björnssons läsbarhetsindex (lix). Björnssons index är baserad på ord per mening och hur många långa ord det finns.

Att skriva bra går ofta ut på att lära sig stryka. 1600 tals matematikern Blaise Pascal sammanfattade det bra:

Jag skriver ett långt brev till er då jag inte har tid att skriva ett kortare.


Idag har både ny teknik och nya ekonomiska villkor för journalister uppmuntrat till mindre sudd och eftertanke. Därför vore det spännande att se hur det skrivna förändrats de senaste hundra åren.

I väntan på en riktig undersökning kunde jag inte låta bli att jämföra en del bloggare och annat löst folk. Jo, jag vet att urvalet är vansinnigt subjektivt...

Den mest lättlästa politiska bloggen jag hittat är den högerextrema ”tankesmedjan” Feminix, (31 poäng), tätt följd av högerpopulisten Fredrik Federlays blogg (32). Allt under 30 klassas i lix som barnböcker och extremt lättläst.

Federlay delar dock andraplatsen i lättlästkategorin med Björnbrum (32) och Motbilder (32) så man bör väll inte dra några förhastade slutsatser om sambandet mellan språkets svårighetsgrad och nivån på resonemangen. Tredjeplatsen (34) delar Jinge med Expressenstofilen Ulf Nilsson (en av hans skitkrönikor).

Listan fortsätter så här:

4: Ali Esbati (36)
5: Motvallsbloggen (37)
6: Bulten i Bo (39)
7: Den blogg du läser nu (40)

30-40 klassas som lättläst skönlitteratur, populärtidningar. 40-50 ska vara medelsvår normal tidningstext.

Vi går vidare:

8: Carl Bildts blogg Alla dessa dagar (41)
9: Erik Bergs Approximation (41)
10: Jan Björklund (43)
11. Biology & Politics, Oskorei (Sveriges enda intellektuella högerextrem!) och Ulf Bjereld (44)
12. Jan Myrdal (47) (fast ibland skriver han betydligt mer lättläst)
13. Adolf Hitler (ett tråkigt tal från 1941) (48)
14. En journalistkompis vi låter vara anonym (49)
15. Ännu en journalistkompis (53)

Att två av mina bekanta fick så många svårighetspoäng är en överraskning då jag aldrig uppfattat deras texter som särskilt svårlästa. Kvalité och läsbarhet är dock mer än det som går att räkna på. Långa meningar uppfattas inte alltid som svårlästa om de är välformulerade. Lix tar ju inte heller hänsyn till om det som skrivs är logiskt. Meningen ”Jag äter fisk men min mormor har blått hår” är ju både grammatisk och lättläst sett till längd och struktur, men i praktiken blir texter med den här typen av nonsens tunga att läsa.

Lix erbjuder också ett ordvariationsindex där ledarskribenter hamnar högt (!) men politiker ofta återfinns i botten. Vår älskade utbildningsminister Jan Björklund hamnar till och med lägre än Adolf Hitler i den kategorin. Det beror inte enbart på att Björklund har ett minimalt ordförråd (det finns ju politiska sekreterare som kan hjälpa politiker med att skriva) utan avspeglar förmodligen också hur politiker arbetar. Om syftet mer är att övertyga än att argumentera bör man upprepa samma ledord hela tiden. Å andra sidan visar ledarskribenters höga placering att bra ordvariation inte behöver betyda att texten skulle vara mindre manipulativ.

söndag, oktober 17, 2010

Ett moraliskt och intellektuellt haveri

Ännu en svensk soldat har dödats i Afghanistan, rapporterar SvD och DN. De fem svenskar som hittills dödats är en konsekvens av den svenska regerings moraliska och intellektuella haveri. Andra länder under den Natoledda styrka som ockuperar Afghanistan har redan tillkännagivit sitt tillbakadragande, men den svenska regeringen planerar i stället att förlänga den svenska ”närvaron”. Varför Sverige måste försvara en drogdiktatur är oklart. Är det för att Hamid Karzais diktatur är lite mindre kvinnofientlig än talibanernas?

Om Sverige kan ta åt sig en del av äran för detta så borde det också rimligtvis innebära att Sverige också är medskyldig till alla brott som diktaturen i Kaboul gör sig skyldiga till.

Tvärtemot vad regeringen hävdar gör det svenska deltagandet i ockupationen naturligtvis Sverige mindre säkert. Och regeringens krav på obligatorisk ”utlandstjänstgöring” (som det så fint heter) innebär att en massa svenskar som insett det omoraliska och absurda i kriget i Afghanistan inte kan tjänstgöra inom armén.

Försvarsministerns tal om att den svenska soldatens död är ”en uppoffring vi aldrig får glömma” är ännu ett exempel på hur politiker i alla tider försökt motivera sina krig med de offer de skördat.

lördag, oktober 09, 2010

Judar i Australien har fått nog


(Klicka pa bilden så blir den större)

Den här annonsen kommer att publiceras nu i helgen i The Sydney Morning Herald, The Age och The Australian Jewis News. Den sammanfattar på ett bra sätt flera av problemen med Israel. Mer info finns här.

fredag, oktober 08, 2010

Vem skriver SvD för?

Den svenska regeringen har gett ett tjugotal olika skäl till varför Sverige måste kriga i Afghanistan. Inget skäl är ju särskilt trovärdigt på egen hand…

Regeringstrogna SvD går idag på i samma stil. Det första och främsta skälet – det återfinns ju redan i rubriken – är att det handlar om självförsvar: ”De strider för oss.” Är det talibanerna eller al Qaida som annars skulle hota Sverige? Hur många talibaner kände ens till att Sverige existerade innan vi sände soldater till deras land? Al Qaida var det ursprungliga skälet till att USA invaderade. Idag talar inte mycket för att al Qaida existerar.

Den tidigare chefen för den franska underrättelsetjänsten DGSE, Alain Chouet, förklarade för den franska senaten i januari att en utbredd uppfattning inom västerländska underrättelsetjänster är att al-Qaida upphörde som fungerade operationell organisation i Tora Bora 2002. Av de 400 aktiva medlemmarna som organisationen hade 2001 återstår bara 50. Det är huvudsakligen andrarangsfigurer. Undantaget är Bin landen själv och Ayman al- Zawahiri, som saknar operationell förmåga. De håller sig gömda i svårtillgängliga områden, under primitiva förhållanden, och har problem att ens kommunicera med omvärlden, hävdade Chouet.

Ingen av de terrorister som agerat efter september 11, London, Madrid, Casablanca, Djerba, Charm el Cheikh, Bali, Bombay eller på andra håll har haft någon kontakt med al qaida. Västvärldens fixering vid al Qaida har gjort att alla radikala våldsgrupper i den muslimska världen åberopar al Qaida för att bli tagna på allvar.

Regeringens 18 andra förklaringar till varför Sverige måste kriga i Afghanistan är inte mer övertygande. Och hur trovärdiga är ledarskribenter som inte kallar kriget för ett krig, utan använder ord som ”insatsen”, ”närvaron”, och ”konflikten”? Eller okritiskt återger militärens uppgifter om att de ökade attackerna mot svenska soldater beror på att talibanerna är på defensiven...?

torsdag, oktober 07, 2010

En bra bild av krigsministern

Krigsminister Sten ”Tomhylsan” Tolgfors förklarar idag i SvD varför Sverige har stridande soldater i Afghanistan.

1. ”Närvaron” skapar säkerhet.
2. Den här ”sortens insatser” gör att det ”kan” bli ”strider”.
3. Ju värre strider nu, desto mindre hemskt blir det i framtiden.

Osäkerhet är säkerhet, precis som krig är fred. Det kan låta som om vi har en helt nyskapande fredsminister men de flesta krig i historien har sålts som fredsprojekt. Napoleon III upprepade hela tiden att ”Imperiet är fred”, trots att han genomförde det ena katastrofala kriget efter det andra.

Mer: Snabbkurs i krigspropaganda Afghanistan och krigsretorikens abc Enighet som leder till fiasko

Israel och hotet mot yttrandefriheten

Idag skriver SvD om rättegångarna i Frankrike mot individer som uppmanat allmänheten att bojkotta israeliska varor. Att förespråka bojkott av Israel är en form av antisemitism och hets mot folkgrupp menar den franska regeringen. Jag skrev om det i april. Det är inte bara absurt utan visar också varför det är viktigt att kritisera Israel. Visst, det finns värre länder men de har i regel inte det stöd bland våra politiker och vissa väljare som Israel har. Så verkar i alla fall vara fallet i de flesta västländer.

DN tar idag upp den israeliska premiärministerns förslag om att införa en lag som tvingar ickejudar att svära lojalitet både mot den israeliska staten utan också mot Israel som judisk stat. Det är säkert ett förslag som Sverigedemokraterna här hemma skulle kunna sympatisera med, men det är knappast lämpligt. Normala stater har tydliga gränser, men är öppna etniskt. Med Israel förhåller det sig tvärt om och det är ett skäl till att landet är så problematiskt.

Förlängt stöd till diktaturen

De svenska soldaterna som hjälper USA att ockupera Afghanistan är under kraftig beskjutning skriver SvD och AB idag. På moderat (nya arbetarpartiets) nyspråk använder man dock inte sådana ord utan det heter att läget är stabilt. Regeringen är alltid underbart optimistisk. Den har gett så många goda skäl till varför vi är där att det är svårt att hålla reda på alla. I verkligheten dör och dödar svenska soldater för att försvara en kvinnofientlig drogdiktatur. Men regeringen kan säkert fantisera ihop ett trevligare sätt att beskriva Hamid Karzai regering.

En mer utförlig genomgång av nyspråket och Afghanistan finns här. En grundkurs i krigspropaganda här. Apropå de svenska soldater som dött.

onsdag, oktober 06, 2010

Debatten inga rasister kan förlora


The migration

En tystad debatt har gjort att allmänheten känner sig förda bakom ljuset när det gäller invandringen skriver Christer Sandelin i SvD. Det gäller naturligtvis även norrmännen som tar sig över svenska gränsen.

Det finns norrmän som gör svenska kvinnor med barn, uppbär barnbidrag, lever på arbetslöshetsersättning, och sedan ibland även arrangerar mord på sina svenska fruar. Det är ett skäl till att norrmän är överrepresenterade i svenska fängelser. Men det finns en rädsla bland opinionsbildare och allmänhet att ta debatten om problemen med den norska närvaron i Sverige.

Hur mycket kostar den norska invandringen etniskt rena svenskar?

Hur många Helge Fossmo finns det i Sverige?

Men norrmännen är inte det enda problemet som sargar och gör Sverige fattigt.

Hur mycket kostar samerna de etniskt rena svenskarna?

Hur står det till med arbetslösheten bland samerna? Även debatten om samerna är tystad. Och det var länge sedan vi hade en riktigt konstruktiv debatt om judarna. Är de arbetslösa så är det något fel, och är de inte arbetslösa, så är det kanske ännu värre. Men vi måste våga debattera somalierna, irakierna, judar, samer, och norrmän. Lever de inte på bidrag, så tar de våra jobb. Det är en debatt inga rasister kan förlora.

tisdag, oktober 05, 2010

Vann rätt block?

Har socialdemokraterna gått för lång åt höger, eller rent av för lång åt vänster? Har man inte diskuterat invandringen tillräckligt? I eftervalsdebatten hör man de mest skiftande åsikter om varför de rödgröna förlorade och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Premisserna är dock alltid den samma. Opinionsbildare utgår ifrån att väljarna tar till sig partiernas budskap och sedan röstar efter sitt eller vad anser vara Sveriges bästa. Den här föreställningen är en grundbult i den demokratiska ideologin. Mycket talar dock för att väljarna – människor - är allt annat än rationella.

I USA har forskare under de senaste femtio åren gjort en imponerande mängd studier som visar att i alla fall amerikaner riskerar att rösta fel. Politiker är duktiga på att formulera sig på ett sådant sätt att väljarna missförstår dem men en minst lika viktig förklaring är att de flesta väljare har så lite kunskap om statens budget, skatter, arbetsmarknad och lagar att deras åsikter i praktiken är baserade på en låtsasverklighet.

Det blir ofta tydligt när forskare jämför väljares föreställningar om verkligheten, och deras önskemål med de verkliga förhållandena. Många amerikaner som säger att de tycker att USA är för generöst med bistånd till fattiga länder överskattar grovt hur stor del av den federala budgeten som går till bistånd. Jämför man med den nivå på biståndet som de uppger vore rimligt visar det sig att de i praktiken är för att biståndet höjs kraftigt. Bristen på kunskap om budgeten gör dock att de riskerar att rösta på kandidater som vill minska det redan låga biståndet.

Det har gjort flera studier av den här typen. I en av de senaste har Michael I Norton (från Harvard Business School) och Dan Ariely (från Duke University) undersökt amerikanernas förhållande till jämlikhet. Det är en av politikens mest centrala frågor som påverkar synen på allt från skatter till välfärdssystem.

Resultatet ger en helt annan bild av amerikaners värderingar än man vanligtvis får sig till dels. Amerikanerna underskattar kraftigt ojämlikheten i USA, samtidigt som deras idealbild visar sig vara betydligt mer jämlik än deras felaktiga föreställning om den verkliga jämlikheten.



Den mest förvånande slutsatsen är kanske ändå att det närmast råder konsensus: alla amerikaner, även republikaner, önskar att det amerikanska samhället är mer jämlikt än vad det faktiskt är. Utan att närmare gå in på detaljer så visar Norton och Arielys studie att amerikaner hellre skulle leva i ett land med svenska klassklyftor än amerikanska.




Det finns inga motsvarande studier av svenska förhållanden – vad jag vet – men det är inte särskilt vågat att utgå ifrån att även svenskar har en massa åsikter som de kanske inte skulle ha om de var baserade på korrekt information om samhället. Ett fenomen som är välkänt från hela västvärlden är till exempel att folk sett generellt överskattar riskerna att dö av sådant som media rapporterar om, och underskattar riskerna med det som inte blir nyheter.

Det är sannolikt att felaktiga riskbedömningar om till exempel våldsbrott, bidragsfusk, folkhälsa arbetslöshet, och invandring får allmänhet att rösta på kandidater och en politik de egentligen inte stödjer.

Nobelpriset till Benjamin Nethanyahu


Kartan är hämtad från Palestine Monitor




Konflikten mellan israeler och palestinier tillhör de internationella frågor som får mest uppmärksamhet nuförtiden. När den Israeliska staten grundades och en stor del av palestinierna drevs på flykt skrev en tidning som Dagens Nyheter dock sparsamt om det hela. När kriget var som mest dramatiskt toppade DN i stället sin framsida, dag efter dag, med utdrag från Winston Churchills nyligen publicerade krigsmemoarer. Vad som hände under världskriget ansågs fortfarande 1948, ha större nyhetsvärde än den pågående katastrofen i mellanöstern.

Den viktigaste skillnaden mellan efterkrigstidens bevakning och dagens är dock inte mängden utan kvalitén. Nu är det ett par år sedan jag läste igenom den aktuella perioden av på mikrofilm men mitt intryck var att det som skrevs trots en minimal bevakning och få egna källor ändå många gånger höll en anständig nivå.

Dagens journalistik har ojämförligt mycket bättre förutsättningar (manskap, teknik, spaltcentimeter till förfogande) men är trots det ofta riktigt dålig. Ett problem är att viktig kontext hela tiden faller bort. Är det till exempel oviktigt att påminna om att mandatet för den palestinska myndighetens president gick ut i januari förra året? Är det rimligt att tänka sig att en person som inte längre är det palestinska folkets valda representant, kan göra upp med Israel om en varaktig fred?

Ett annat problem är att media i stället för att berätta vad som faktiskt händer, bara rapporterar om vad parterna säger. Nu senast har det skrivits mycket om att det israeliska byggstoppet på Västbanken löper ut men vem har upplyst allmänheten om att byggandet trots det formella stoppet ändå pågått hela tiden?

Enligt den israeliska statistiska centralbyrån har byggandet visserligen minskat med 16 % men just innan regeringen beslöt att ”frysa” bygget av nya hus - vilket man meddelade långt i förväg - ökade byggandet kraftigt.

Det här har fått den israeliska journalisten Dror Etkes på Haaretz att spekulera i om Benjamin Netanyahu kommer att få Nobelpriset. Inte fredspriset, utan fysikpriset eller kemipriset, för att den Israeliska regeringen ”upptäckt att – tvärtom vad vetenskapsmän fram till nu trott – är vatten inte den enda substans som expanderar i stället för att krympa när den fryser”.

----

För dem som missat det: så här låter Bibbi när han tror att kameran är avstängd.



ST,

Broderskap

Sydsvenskan

DN

måndag, oktober 04, 2010

Varning för polygamer

Nu skulle man ta debatten. Franska veckotidningen Le Point lovar i sitt senaste nummer att avslöja allt som media vanligtvis inte vågar skriva om invandring, romer och bidragstagare. Tidningen har bland annat intervjuat en afrikansk kvinna som lever i polygami. Mediamagasinet Arret sur L´image kan dock berätta att kvinnan som prestigetidningen Le Point (upplaga över 400 000) intervjuat inte existerar. Det är den unge mannen i videon nedan som i telefon låtsas vara en afrikansk åttabarnmor. I programmet förklarar mannen att syftet var att visa hur oseriöst franska journalister nästan alltid skriver om förorterna. För den som kan lite franska är den här videon inte bara informativ utan också vansinnigt rolig.


lördag, oktober 02, 2010

Israel viker sig för terrorister

Israel förbjuder sedan flera år import av cement och metaller. Det är rent självförsvar. Av cement kan man bygga bunkrar, och av metall kan göra stridsvagnar och andra vapen. Men nu tillåter Israel för första gången på tre år införseln av pennor och skolböcker. Det är att ge efter för terrorismen. Grafiten i pennor kan användas till missiler, och av barn gör man ju som bekant terrorister. Att dessutom tillåta barnen att lära sig läsa bombmanualer är oacceptabelt. Det är plågsamt, som Göran Skytte påpekade under förra årets bombning av Gaza, att tvingas se palestinska barn som utbildas till självmordsbombare.