onsdag, december 15, 2010

Decision Points?




Skendränkning är inte tortyr. Det kan vi vara säkra på för det har ett par jurister sagt. Fångarna på Guantanamo har det ypperligt bra, och tillbringar sina dagar med att titta på Harry Potter filmer, dubbade på arabiska. Invasionen av Irak var Saddam Husseins fel: det var upp till honom att bevisa att Irak inte hade massförstörelsevapen. (”If Saddam didn´t have WMD, why wouldn´t he just prove it to the inspectors?) Och så var det andra som övertygade en motvillig George W Bush om att kriget var nödvändigt.

George W Bush självbiografi har kommit ut. Då USA:s förre president fått 7 miljoner dollar i förskott förstår man varför han skrivit den. Varför någon skulle vilja läsa den är inte lika självklart. Trots att boken är femhundra sidor tjock innehåller den i stort inget nytt. Och trots titeln Decision Points, så klargör den enbart i ett fall – kapitlet om stamceller – hur Bush fattade sina beslut.

Att Irak inte hade några massförstörelsevapen var oviktigt. Bush hade invaderat ändå, för det handlade om att befria landet från Ondska. Hur många Irakier som dött i kampen mot ondskan (runt 800 000 enligt den vetenskapliga tidskriften The Lancet) berättar inte Bush, däremot att antalet dödsfall minskat med 90 procent en viss månad ett visst år.

I Kuwait kan kvinnor numera både rösta och inneha ämbeten, skriver Bush. Men inget om att det folkvalda parlamentet är maktlöst. Om Pakistans diktator Pervez Musharraf heter det att han höll ”parlamentsval” som han vann. Georgiens Mikheil Saakashvili som vann presidentvalet 2004 med närmast nordkoreanska siffror (96%) kallar Bush en ”karismatisk ung demokrat”. Venezuelas folkvalda president är däremot en ”diktator”. Och så här rullar det på.

Självbiografier är en subjektiv genre men Bush driver enögdhet och enkelspårighet till nivåer som sällan skådas. George Bush ska inte läsas för det han skriver, utan det han utelämnar. Det intressanta med Bush är inte hans styrka utan hans svaghet: hans okunskap, bristande intellekt, brist på nyfikenhet och självkritik.



Ånger? Hur kan man ångra en politik som avlägsnat Ondskan? Däremot beklagar Bush att han inte kunde attackera Iran sedan underrättelsetjänsten vägrade att förse honom med svepskäl. En ärlig eller mentalt frisk president borde ha blivit glad när underrättelsetjänsten rapporterade att Iran INTE har ett kärnvapenprogram men Bush blir arg och besviken. Bush vet, tack vare sitt överlägsna intellekt, bättre.

En gång i början av sextiotalet frågade en journalist Ernst Hemingway vilka egenskaper som behövs för att bli en bra författare. Hemingway avfärdade journalistens förslag innan han till slut gav sin syn: ”För att bli en stor författare behöver man en inbyggd stötsäker skitdetektor.” En författare eller journalist bör känna igen och undvika klichéer, plattityder, tomma tankar och andra former av skitsnack. Bra skönlitteratur problematiserar livet.

Det slår mig att en politiker som Bush är beroende av att många sakna den här skitdetektorn. Stora författare vidgar läsarens vyer: framgångsrika opinionsbildare är i regel duktig på att reducera väljarnas perspektiv så att den egna politiken framstår som det enda möjliga alternativet. Bush tal om att ”Antingen är ni med oss eller med terroristerna” är ett eko av Benito Mussolini (O con noi o contro di noi).

När George Bush lämnade Vita Huset tyckte bara 25 procent av väljarna att han gjort ett bra jobb. Nu är hans popularitet på uppåtgående. Bush är duktig på att bli tårögd när det är lämpligt, och kan kläcka ett skämt när det behövs. Ska man döma efter vad andra läsare strukit under i Bush självbiografi (när man läser digitala böcker i Kindel format kan man både se vilka meningar andra strukit under, och hur många som gjort det) så verkar det som de flesta mest är intresserade av hans förhållande till alkoholen och pappa Bush. Kanske kommer George W Bush anseende och namn vara så pass reparerat redan vid nästa val att hans lillebror Jeb, som har identiska åsikter, kan ställa upp i presidentvalet.

Decision Points
George W Bush
Crown Publishers

fredag, december 03, 2010

torsdag, december 02, 2010

Enjoy Capitalism

Förbudsliberalerna och burkan

Burka ska förbjudas i skolan, trots att ingen elev bär niqab i vuxenskolan. Folkpartiets viktigaste fråga just nu handlar om en kamp mot något som inte finns, samtidigt som tågen inte kommer fram, folk inte har någonstans att bo och många saknar arbete.


Läs resten på Badland Hyena

Dn

Tidigare: Liberalismens problem

Varför Obamas dialog med Iran misslyckats

Wikileaks visar varför president Obamas diplomatiska linje mot Iran inte lyckats, menar Colombiaprofessorn och iranexperten Gary Sick.


The US undertook its engagement strategy with Iran with the clear conviction that it would fail. At the same time, it was preparing (and disseminating in private) an alternative pressure strategy. This is the most serious indictment of all.

According to the record, the Obama administration was briefing allies almost from the start — and before Iran had even had a chance to respond to offers of engagement — that we expected this initiative to fail and that we were actively preparing the pressure track that would immediately follow.

Iran could hardly have been unaware of all this, so the chance that they would respond favorably — even before the contested election in June 2009 and the brutal crackdown that followed — was essentially zero. The only conclusion I can draw from this is that Obama was never sincere about his engagement strategy. It has yet to be tried.


Svd1, svd2, DN