söndag, januari 16, 2011

Hunger i fettets tid


Jul i Manilla


Finns det något mer karaktäristiskt för vår tid än fett? Förr i tiden blev man skrynklig och benig med åren. Att bli äldre nuförtiden handlar oftast om att bli tyngre. Fett är för människan vad årsringar är för träden.

Nyårslöften till trots: i medelåldern putar buken lätt över bältet. Fett är tid i rummet. Diabetes, cancer och hjärtsjukdomar har blivit de vanligaste namnen på döden. Fetman är katalysator.

Så är det hos oss i norr. På södra halvklotet är det i stället revbenen som sticker ut. På södra halvklotet dör miljoner utmärglade barn av undernäring och diarré. FN och andra organisationer dokumenterar den fortgående slakten nästan lika bra som en gång nazisterna gjorde i sina koncentrationsläger. Siffrorna är surrealistiska.

De resurser som skulle krävas för att utrota svält och sjukdomar motsvarar vad världen lägger ner på parfym och hudkräm (160 miljarder dollar om året). Det finns resurser men ingen vilja till förändring.

Misären är lönsam. De räntor som fattiga länder betalar motsvarar flera gånger den samlade u-hjälpen. För varje dollar som syd fick i bistånd år 1999 kom 13 tillbaka i form av återbetalning på lån, rapporterar Världsbanken.

Det är inte alla som tycker att världens lidande är någon att stoja om. Då allt fler ändå får det bättre, så bör man ha tålamod med den misär som ändå finns kvar, menar vissa. Oftast är det samma människor som är ytterst noga med att hela tiden maximera avkastningen på sitt kapital.

Behovet av en ny politik i Afrika minskar dock knappast bara för att många kineser fått det bättre. Att den procentuella andelen människor som lever i absolut misär minskar, berättigar inte till passivitet när det gäller den existerande fattigdomen.

På sextiotalet var Afrika nettoexportör av livsmedel. Då strävade man efter att vara självförsörjande. Mat ansågs inte vara vilken vara som helst. Staten stöttade jordbruket bland annat genom att subventionera konstgödsel. Idag konkurrerar afrikanska bönder utan statligt stöd med det hårt subventionerade jordbruket på norra halvklotet. Den afrikanska jorden har övergetts eller används för att odla exportgrödor som bomull, kaffe eller socker. Det absurda i dagens riggade frihandelssystem visar sig inte minst i det att världsmarknadspriserna på många produkter ligger under produktionskostnaderna.

En stor del av svälten i världen idag är en direkt konsekvens av att av mat blivit en vara bland andra. En riggad globalisering, mat som blir till biobränsle, eller spekulationsobjekt för bankirer i New York och Hong Kong.

Hur stort tålamod med svälten är det rimligt att ha? Svaret varierar naturligtvis kraftigt. Svaret är mer beroende av personliga intressen än argumentens styrka. Den maoistiska gerillan i Indien och Filipinerna tänker inte vänta ännu en generation eller två på att bli mätta. På norra halvklotet – där feta människor sover gott om natten, är tålamodet större.

SvD

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Det tycks mig trots allt som att de gamlingar jag känner idag är mindre feta än dem jag kände som barn, dvs på 50-60-talet.

Dåtidens gamlingar hade arbetat hårt fram till pensionen men fortsatte äta stabbig mat medan kroppsaktiviteten avtog. Nutidens pensionärer har suttit vid skrivbord och datorer och rör sig snarast mer när de pensioneras, och blilr därför inte särskilt feta.

Däremot verkar alltfler unga bli feta pga för mycket socker och för lite kroppsrörelser.