onsdag, januari 05, 2011

Hvad vil Sosial-Demokraterna?



I mars kommer Sveriges största parti att välja en ny partiledare, en ny partistyrelse, och kanske rent av en ny politik. Lite inspiration skulle de kunna hämta ifrån ett tal som hölls av en viss August Palm i Malmö den 6 november 1881. Även om rubriken på talet var formulerad som en fråga så svävade Palm inte på målet.

Sosial-Demokraterna är inga revolutionärer som strävar efter att alla ska ”dela” på allt, förklarade Palm. Den som utfört ett arbete bör också få de värden som arbetet skapat. Principen är enkel. Den som sått och skördat bör äga skörden. Den här synen på ägande ansågs naturlig och var utbredd – även bland liberala filosofer – innan kapitalismen fick sitt genombrott. En viktig uppgift för socialdemokrater borde vara att både retoriskt och praktiskt återknyta till den här förkapitalistiska synen på ägande.

En minst lika viktig uppgift vore att berätta sanningen om folkhemmet. Svensk politisk debatt handlar i regel om att två offentliga lögner ställs mot varandra. Borgarna hävdar att våra löneskatter – bland de högst i världen - skulle vara beviset på att SAP tar från ”de som gör rätt för sig” och ger till ”soffliggare”. Med den logiken blir ett skattesänkarparti också ett riktigt arbetarparti. Socialdemokraterna framställer sig själva som ett Robin Hoodparti som tar från de rika och ger till de fattiga.

Sanningen är att välfärdsstatens främsta uppgift aldrig varit att omfördela eller, som Palm sa, ”dela”. Välfärdsstaten ser till att folk inte svälter ihjäl men större delen av skatterna – kanske 80 procent - får de flesta skattebetalarna tillbaka. Välfärdsstatens huvudfunktion är att omfördela resurser från individens arbetsliv till barndom, sjukdom och ålderdom. Sanningen är att folkhemmet fungerar som ett försäkringsbolag. Sänkta löneskatter innebär först och främst att statens förmåga att jämna ut individers resurser under en livstid försämras.

En av borgarnas största bedrifter är att de lyckats framställa socialdemokraterna ett parti som straffar arbete genom löneskatter. I själva verket är det som Palm påpekade i sitt tal, ”stormännen kapitalisterna” som vill dela på frukterna av andras slit. Högern har konsekvent drivit en politik som gynnar kapitalet på arbetets bekostnad.

Riktiga socialdemokrater vill inte avskaffa kapitalismen men strävar efter ett samhälle där det ska löna sig mer att utföra eget arbete än att leva på avkastning från andras. Ett parti som tar det på allvar bör naturligtvis verka för att kapitalvinster ska beskattas högre än löneinkomster. Ett riktigt arbetarparti kan naturligtvis heller aldrig använda överskott i sjukförsäkringen – som alla löntagare betalar – till att sänka skatterna åt fastighetsägare.

För att skapa ett samhälle som gynnar arbete räcker det dock inte med att skifta skattebördan från arbete till kapitalet. Minst lika viktigt är att föra en ekonomisk politik som gynnar arbetet framför ägande. Den ekonomiska politiken bör utformas så att den fulla sysselsättningen prioriteras, i stället för inflationsbekämpning. Full sysselsättning skulle i sig lösa många samhällsproblem, och göra del lättare för löntagarna att få en skälig del av de värden som de skapar.

Det är vanligt med principiella invändningar mot statliga ingripande när det gynnar löntagarna men de som framför dem brukar aldrig störas av staten agerar för att skydda kapitalägarna. Det finns inga moraliska eller praktiska skäl till att räntepolitiken bör utformas för att förhindra att fastighetspriser och aktiekurser sjunker. Receptet för ett riktigt arbetarparti är enkelt: mer folkhemsförsäkringar åt löntagarna.

7 kommentarer:

Paul sa...

Jag gillar att läsa det du skriver. Idag fastnade jag för följande stycke:
där det ska löna sig mer att utföra eget arbete än att leva på avkastning från andras. Ett parti som tar det på allvar bör naturligtvis verka för att kapitalvinster ska beskattas högre än löneinkomster.

Det är intressant att läsa vad du skriver, eftersom jag anar att du står politiskt sätt längre till vänster än jag, men du för ett lättfattligt resonemang utan att använda en massa klyschor.

Jag håller även med om att vi behöver bredda resonemanget så att vi kommer bort från skyttegravar och enkelspårighet.

Samt det som du tar upp idag, att det ska löna sig att arbeta, men inte på ett sådant sätt så att det går ut över de svaga i samhället. För sjuk eller gammal kan vem som helst bli...

Mvh. Paul.

Pierre Gilly sa...

:)

Freddy sa...

Det du talar för är ju faktiskt klassisk liberalism, att beskatta "rentieren", de som tar in arbetsfria inkomster, intäkter på kapital och mark osv. Och att naturliga monopol som t.ex. energisystemet ska ligga i offentlig ägo, eftersom alternativet är att privata monopol/oligopol rakar in vinsterna.
Sen ska vi förstås som land också köra en självständig penningpolitik och inte slava åt USA. Vilket M. Hudson så lysande beskrev i din artikel: http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1010801/EU-goumlr-vad-USA-ber-dem-att-goumlra.html

Pierre Gilly sa...

Freddy: De klassiska liberalerna hade en massa vettiga ståndpunkter, som man inte alltid förknippar med liberalism idag. Även moderna liberaler som Maurice Allais, under sista fjärdedelen av sitt liv i alla fall, stod för en sympatisk liberalism.

Freddy sa...

För att fortsätta med Hudson så beskriver han ju Marx som alltför liberal, i det att han hade en tro på att det produktiva, investerande industrikapitalet inte skulle låta den parasitära finanssektorn ta över rodret inom kapitalismen. Enligt hudson skulle han häpnat över den amerikanska bail-outen. Rekommenderar verkligen hans artikel:
http://michael-hudson.com/2010/07/from-marx-to-goldman-sachs-the-fictions-of-fictitious-capital1/
Du är den enda jag hittat på vänstersidan som tagit upp Hudson, och det är förvånande att han inte översatts och tagits upp av vänstern här.
För övrigt är ju talet från riksbanken om att man inflationsbekämpar bara bluff, eftersom man inte räknar in huspriser. Ytterligare ett tricks för att förvända huvet på folk till att de ska tro att lönehöjningar är skadliga, men att huspriser som trissas upp via hämningslöst skuldsättande är värdetillväxt, "wealth creation".

Kerstin sa...

Ett mycket bra inlägg.

Pierre Gilly sa...

Freddy: du har helt rätt i att inflationsberäkningarna är/borde vara en stor grej. Det är möjligt att göra stora samhällsförändringar genom att införa relativt små förändringar i hur man beräknar BNP, företagens bokföring, och inflationen.