söndag, mars 20, 2011

Inga olyckor tillräckligt katastrofala för att kärnkraften ska omvärderas















Kriser är globaliseringens högsta stadium. Den franske filosofen Paul Virilios parafras av Lenin har aldrig känts så aktuell. Inget är så globalt som kriser.

Trippelkatastrofen i Japan med jordbävningar, tsunami och kärnkraftshaverier följs i realtid av tv-tittare över hela världen. Och effekterna känns direkt av på aktie- och råvarubörser. Varken media, marknaden eller radioaktivitet känner numera av några gränser.

Upproret i arabvärlden är en lika stor geopolitisk kris som den geologiska i Japan. Den nya egyptiska regeringen har släppt in både iranska och kinesiska krigsfartyg i Medelhavet. Det är symboliska händelser som vittnar om att EU och USA inte längre helt och hållet kontrollerar världshaven.

I skydd av apokalypsen i Japan har saudiska soldater och pansarfordon gått in i det lilla tyranniet Bahrain för att försöka slå ner det folkliga upproret. Om Bahrains kungliga diktatur faller riskerar de folkliga protesterna i Saudiarabien att öka. Om Bahrain faller i folkets händer förlorar USA sin viktigaste flottbas i regionen. Maktbalansen i Persiska viken skulle då förändras.

Mardrömsscenariot för USA är att upproret sprider sig till Saudiarabien. Om folket fick makten i Saudiarabien skulle USA förlora sitt inflytande över energipolitiken och dollarns ställning som referensvaluta hotas.

Sinande oljefält, politiska revolutioner och nukleära katastrofer skakar om världens energihandel. Kärnkraftsindustrin hotas av en ny nukleär vinter varnade någon från branschen.

I takt med att kärnkraftsverken blivit allt säkrare, på pappret, har olyckorna dock blivit allt allvarligare. Till olyckorna i Harrisburg (1979) och Tjernobyl (1986) kan nu världen också lägga Fukushima (2011).

Kan vi lita på kärnkraften? Det är olustigt att ens ställa frågan, hävdar en del. Svaret är givet. Vi, eller våra beslutsfattare, kommer att fortsätta att lita, hoppas, tro på det nukleära, på oljan och fan och hans moster.

Inga oljeutsläpp har hittills påverkat oljepolitiken, inga bankkrascher har varit allvarliga nog för ge oss ett nytt finansiellt system och inga kärnkraftsolyckor kommer att bli tillräckligt katastrofala för att kärnkraften ska omvärderas.

Inte ens härdsmältor är så allvarliga nuförtiden sägs det. Moderna kärnreaktorer byggs för att klara av det, utan att släppa ut värst mycket radioaktivitet. Svenska kärnkraftverk vilar dessutom på urberg, så Fukushima kan aldrig inträffa här. Terrorattacker är plötsligt lätta att skydda sig ifrån. Terrorister kommer aldrig att hitta på något nytt och oväntat. De nya kärnkraftsverken återanvänder bränsle så inte ens slutförvaringen (hundra tusen år) är ett riktigt problem.

Och tänker man efter riktigt ordentligt så inser man att det egentligen aldrig inträffat någon olycka som förtjänar att diskuteras. Harrisburg? Gammal teknik! Tjernobyl? Styrt av kommunister! Fukushima? Byggt på lös sand!

Sveriges framtida kärnkraftsverk kommer att ägas och drivas av privata investerare, om näringsministern får som hon vill. Privata ägare månar ju om sina ägodelar. Aktieägarna vill ha utdelning, inte apokalyps.

Publicerad i KB

SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2 Approximation Badland Hyena Approximation

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

En fundering: människoliv (särskilt vad det gäller fattiglappar i u-länder) spelar väl inte så stor roll för de som kalkylerar vinster och förluster, men det finns en sak att hålla ögonen på i samband med den japanska krisen: den slår mot världsekonomin. Ett viktigt inslag är att "just-in-time"kedjan (JIT) riskerar att brytas när anläggningar som producerar elektronikkomponenter slås ut. Med tanke på att elektronik finns överallt numera så betyder det rejäla svårigheter. De förråd som den löpande produktionen kan plocka ur för att hålla igång har av ekonomiska skäl gjorts så små att stoppar leveranserna bara några dagar riskerar många industrier att få stänga, exempelvis bilfabriker. Det räcker med att några enstaka fabriker för mikrochips slås ut så kan följdverkningarna för världsindustrin bli betydande. (Jag minns ett fall när en chips-fabrik för Taiwan brann för bortåt tjugo år sedan - det märktes Jorden runt och orsakade problem för Ericsson.)

Den elektricitet som kärnkraftverken producerar, och som skall driva delar av vår elektroniska värld, slår bakut och riskerar att röra till det för den övriga industrin. Kommer alla vinstkalkylerare att godvilligt gå med på det? De kan väl svälja att staterna (skattebetalarna) betalar skador som kärnkraftshaverierna orsakar, men är de villiga att bidra själva genom sänkta vinster när JIT-kedjorna rivs upp?

Pierre Gilly sa...

Bra iakttagelse & retorisk fråga...