måndag, mars 28, 2011

Vems bomber är dummast?


Humanitära, smarta, demokratiska, bomber faller nu över Libyen. Syftet är att förstöra grymma, barbariska, dumma bomber. I likhet med så många andra krig är målet att stoppa krig, rädda liv och sprida respekten för mänskliga rättigheter. Våra krig är en altruistisk handling, som vi genomför ytterst motvilligt. Så är det i alla fall rent retoriskt.

Facit från tidigare angrepp visar dock att det humanitära kriget inte förtjänar sitt namn. I verkligheten dör alltid en ofantlig mängd civila. I Vietnam var det miljoner, i Irak många hundratusen, och i Afghanistan kan de räknas i tiotusentals. Till och med i USA:s lilla invasion av Panama dödades tretusen civila. Med vilken rätt har västmakterna nu rätt att döda människor i Libyen för att de överlevande, någon gång i framtiden, kanske, ska få en bättre regering?

Tron på det goda, humanitära kriget är gammal. I år är det hundra år sedan Italien invaderade Libyen. Redan då hette det att folket skulle befrias från förtryck (det ottomanska) och civiliseras. Det var för övrigt det första kriget i historien som en bomb släpptes från ett flygplan. Till italienarnas förvåning reste sig dock folket mot dem.

Italiens humanitära invasion av Libyen 1911 slutade med att nära två tredjedelar av landets invånare fick sätta livet till.



Tron på humanitära interventioner ökar risken för kaos och krig. Vad skulle hända om Iran intervenerar i Bahrain för att skydda de oppositionella shiiter som nu massakreras av den USA vänliga diktaturen?

Varför ett flygförbud i Libyen 2011 och inte i Gaza 2008, där 1300 människor dödades, många av dem barn, och tiotusentals byggnader förstördes, av israeliska bombningar?

Varför är västmakterna så angelägna om att skydda upprorsmännen i Libyen men inte de i Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea, Oman, Förenade Arabemiraten, eller någon annan diktatur som massakrerar och förtrycker sina medborgare?

Hur kommer det sig att en diktatur som Förenade arabemiratens skickar stridsflygplan till Italien för att skydda de oppositionella i Libyen, samtidigt som de sänder soldater till Bahrain för att slå ner det folkliga upproret?

Ingen av dessa frågor går att besvara om man tar retoriken om en humanitär intervention på allvar.

Publicerad i Arbetarbladet

SvD1, SvD2, Aftonbladet, Expressen,DN1, SvD3

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Tricket är mer än hundra år. En mästare i det var den brittiske premiärministern Lord Palmerston som lurade brittiska radikala demokrater att stödja hans imperialistiska politik genom att utmåla hur barbariska de inhemska afrikanska eller asiatiska härskarna var.

Det är sorgligt att folk inte har genomskådat det på mer än hundrafemti år.

Kerstin sa...

Jan Wiklund:
Att de inte genomskådat detta beror kanske på att så ytterst få människor är mer än 150 år gamla och minns detta och att varje generation måste upptäcka hjulet på nytt.

Jan Wiklund sa...

Nåja, sen britterna fick på nöten i Indien har ju USA använt tricket gång på gång i mer än 50 års tid.