fredag, april 01, 2011

Vad bör bombas?



Förr var krig en formell historia som började med en krigsförklaring och slutade med ett fredsfördrag. Så var idealet i alla fall. Sedan andra världskriget har den här seden mer eller mindre upphört. Ett av de få undantagen är Storbritanniens krigsförklaring mot Argentina i början av åttiotalet. Nuförtiden är det inte bara krigsförklaringen som fallit ur bruk, utan även ordet krig används allt sparsammare.

Den amerikanska presidentens höll sitt första tal sedan USA och ett antal Natoländer attackerat Libyen i måndags. Det illustrerar väl den här utvecklingen. Inte en enda gång, under det 27 minuter långa talet använder Barack Obama det tabubelagda ordet. Att amerikanerna är trötta på krig just nu, är ett skäl, men det viktigaste är kanske att det egentligen bara är kongressen som har rätt att starta krig. Alltså är det något annat gör när USA fäller bomber över Libyen. Det är en ”internationell ansträngning”.

Det här skönspråket är märkbart även när den svenska regeringen nu beslutat att sända stridsflygplan för att upprätthålla ”flygförbudszonen över Libyen”. Sverige ska delta i ”interventionen i Libyen” som franska Le Monde formulerat det. DN:s nätbilaga kallar det för ”Jas-insats i Libyen”. Statsministern kommer sanningen lite närmare när han använder ordet ”krigsinsats” som likt det annars populärare ”fredsinsats” ändå i slutändan bara är ett sätt att försköna det så oälskade kriget.

Samtliga riksdagspartier (med undantag för Sverigedemokraterna!) är eniga om att Sverige ska delta i Natos ”humanitära operation”. En sådan enighet har regering och opposition inte visat sedan man skickade ner handelsministern till Ewa Björling till Kadaffi, för att sälja övervakningsutrustning. Det var förra året.

Men nu överdriver jag. Visst finns det skillnader mellan blocken som ger möjligheter till en uppfriskande debatt. Inte om vi bör kriga, utan vad vi bör bomba. Statsminister Fredrik Reinfeldt hade helst velat förinta Kadaffis marktrupper men böjde sig för Håkan Juholt. Den nya socialdemokratiska partiledaren vill inte riskera att döda eventuella drogade barnsoldater! Även när Sverige krigar ska det vara lagom.



För bara några månader sedan ansåg både Frankrikes och Storbritanniens regeringar att det var okontroversiellt att sälja vapen till Libyen. Nu hävdar man att bombkriget mot samma land är lika självklart. Man gjorde inget fel när man beväpnade Kadaffi, blev förvånade när han faktiskt använde vapnen, och gör naturligtvis inget kontroversiellt när man nu bombar Libyen. Sverige gjorde inget fel när vi erbjöd Kadaffi övervakningsutrustning, och vi gör inget fel när vi deltar i ett angreppskrig mot Libyen. Då vi aldrig tidigare begått några misstag, kan vi utgå ifrån att veckans beslut om att angripa Libyen är rätt.

Sverige och västvärlden har ett moraliskt ansvar att förhindra att Kadaffi massakrerar upprorsmännen och deras familjer, heter det. Men hur är det med ansvaret om upprorsmännen vinner och ställer till med en massaker på Kadaffis folk i Tripoli? Borde inte vårt ansvar vara ännu större då? Det är ju bara med väst militära stöd som en sådan massaker kan bli verklighet.

Vad för ansvar har Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt om det inträffar? Revolutioner är ju sällan som socialdemokratiska partikongresser. En av ledarna för upproret är ju trots allt Kadaffis tidigare justitieminister, känd för att ha torterat de bulgariska sjuksköterskor som Libyen höll som gisslan för några år sedan.


svd1
Biology and politics DN SvD2

8 kommentarer:

Anonym sa...

Bra. Men du kunde väl ha nämnt Jon Stewart så att det inte kändes som att du bara rippade Daily Show i halva artikeln.

Pierre Gilly sa...

The Daily show är kul, men jag har inte sett programmet på flera år.

micc sa...

Utmärkt som alltid Gilly!

Men inte ens när fega kräk som aggressionspakten NATO mördar folk och deras infrastruktur från några säkra tusen meters höjd, sker det utan att offret lyckas få in ett antal fullträffar. När NATO styckade upp Jugoslavian utan att gå in med marktrupp (det aktade man sig för, det serbiska försvaret var välkänt effektivt och välmotiverat. En studie i markinsats hade beräknat dödsiffrorna på ockupationssidan till fyrsiffriga antal) sköt Serberna ner några så kallat "osynligt" och svindyra Stealthplan, ursäkta vi visste inte att ni var osynliga skämtade man då (vraket av ett såldes till Kina som nu kommit ut med ett eget sådant plan baserat på samma teknologi). Flera kända generaler från väst bl. Mckenzie från Kanada erkände att nästan varje gång ett stridsplan störtat eller havererat under dessa förhållanden är det pga försvartets luftvärn, ofta med stora luftvärnskanoner eller små mobila enheter som ryska Strela och Igla (amerikanerna är mycket noga med att rensa ut dessa när ett land skall "regime-changeas" och NATO-anpassas.

Från Jugoslavien har vi ett över 20-tal sådana incidenter varav fyra "stealthplan" alltså (bara ett föll inom serbisktkontrollerat område) och i Libyen fyra så här långt (eller fem om vi räknar med "rebellerna" som sköt ner det enda egna planet)libyen har haft goda kontakter med Jugoslavien (som rullade över sina välbehållna Tanks f.ö, samma tanks som NATO hävdade att man slagit ut till 95% till förläggningar utanför Kosovo eftr. fredsavtalet. vad NATO skjutit på var attrapper gjorda av bl.a mjölkkartonger..), och det är alltså inte omöjligt utan snarare sannolikt att den halva av Libyen som försvarar sig mot västmakterna tillämpar samma taktik. Då infinner sig genast möjligheten att även svenska krigsmaskiner under USAs befäl skjuts ner då de definitivt är ett legitimt försvarsmål, vad än det svenska medlöperiet kallar sig.

Kerstin sa...

Och människor låter sig luras. Jag begriper inte varför. Men det är väl som jag fruktar, så att den mest typiska mänskliga egenskapen, vid sidan av samarbetsviljan, är indoktrinerbarheten.

Pierre Gilly sa...

Ett ord Kerstin: flockdjur!

Jan Wiklund sa...

Om man inte kan lita på folk är inget samhälle möjligt. Alltså litar folk, även när det inte är motiverat, eftersom alternativet är värre.

Vikommer inte att kunna ändra detta förrän vi bygger upp en egen rörelse som går att lita på. Och för att den ska gå att lita på måste den vara någotsånär stark. Det räcker inte med ropande röster i öknen som Pierre, Kerstin eller mig.

Hannu Komulainen sa...

"Vikommer inte att kunna ändra detta förrän vi bygger upp en egen rörelse som går att lita på." Instämmer Jan. När kör vi igång...?

Freddy sa...

Detta från Ellen Brown var intressant:
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=24306