måndag, maj 30, 2011

Känslan av att veta


Han förväntades snart avgå från sin post som IMF-chef för att ställa upp i presidentvalet i Frankrike. Av opinionsundersökningarna att döma hade han kunnat vinna. Men när Dominique Strauss-Kahn (DSK) avgick så var det från ett amerikanskt häkte, efter att ha åtalats för sexuella övergrepp mot en hotellstäderska.

Historien har chockat världens politiska och ekonomiska elit. Hur kunde någon så aktad, en av världens mäktigaste män, förvandlas till en våldsam galning? frågade man sig.

Hela historien verkar underlig, orealistisk, rentav surrealistisk. Lite som om Tintin i slutet av något seriealbum plötsligt skulle styckmörda kapten Haddock. Är det inte lite sent att debutera som sexualbrottsling när man fyllt sextio år?

Fiktion måste som bekant vara trovärdig men i verkligheten kan man inte ställa sådana krav. Eller kan man det? Är det inte det konspirationsteoretikerna ägnar sig åt? Ger inte tankar om komplotter mening åt verkligheten?

De flesta fransmän sägs tro att DSK på något sätt blivit lurad i en fälla. Nu är det visserligen så att folk inte alltid säger vad de menar eller menar vad de säger, men det är uppenbart att skandalen mötts med misstro runt om i världen.

En amerikansk vänsterjournalist hävdar, utan att uttala sig i skuldfrågan, att DSK har eliminerats av Washington för att han ifrågasatt dollarns ställning. Den franske författaren Bernard-Henri Lévy, kompis med DSK sedan 25 år tillbaka, rasar över hur media behandlat den förre IMF-chefen. Det finns nämligen fullt av frågetecken kring denna skandal, hävdar han. Hur kunde en hotellstäderska gå in i rummet ensam, när det normala är att de arbetar i par? Och hur kommer det sig att ingen noterat att rumsnumret 2806 råkar vara datumet, 28/06, då socialistpartiet ska utse sin presidentkandidat!

Tankar flyter lätt med känslor. Känslan av att veta kommer från en annan del av hjärnan än den som bearbetar information. Känslan av att veta är besläktad med ilska eller kärlek, och fungerar i hög grad oberoende av förnuftet.

De flesta har säkert upplevt det i samband med att någon nära har dött helt oväntat. Intellektuellt förstår vi vad som har hänt, men känslan att personen fortfarande lever är ofta stark och svår att komma över. I extrema fall kan den rentav leda till att människor inte kan identifiera sina döda släktingar.

Kanske är det något liknande som förklarar reaktionerna på IMF-chefens fall. Både vänner och fiender till Dominique Strauss-Kahn brottas nu med information som strider mot vad de känner att han var. Konspirationsteorier är ett sätt att försöka överbrygga klyftan mellan det vi faktiskt vet och känslan av att veta.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Extra svårt är det förstås för dom som tror att folk måste vara på något vis entydiga - onda rakt igenom eller goda rakt igenom.

Här har vi uppenbarligen en person som seriöst har försökt reformera IMF till att bli lite mindre maffiaaktigt än tidigare samtidigt som han privat tycks ha varit något av en flåbuse. Eller i alla fall totalt obekymrad om andras reaktioner och känslor inför vad han kunde tänkas hitta på. Associationerna till paret Myrdal som de beskrivs av sonen flyter lätt upp.

Nu är ju Lévy inget särskilt sanningsvittne så vad han säger har ingen betydelse alls, men Strauss-Kahns egenheter tycks ju ändå ha varit ganska välkända inom media- och politikklanen i Frankrike? Varför då dessa förtränganden?

Pierre Gilly sa...

Det finns vissa likheter med hur media ignorerat allt skvaller om kungens festande. Varför media funkar som den gör är inte alltid lätt att svara på.
Att en vit man från överklassen skulle förgripa sig på en svart städerska stämmer ju inte heller med våra fördomar. Nej, det är nog så att hon var med på att ha sex, men att hon sedan förstod att hon kunde bli rik på att ljuga, förklarade en fransk bekant för mig nyss. De rika och mäktiga hör till de mest förföljda nuförtiden.