onsdag, juni 15, 2011

Informationsamhällets högsta stadium


I september 1794 invigde franska armén världens första optiska telegraf. Den kunde sända information mellan Paris och Lille snabbare än någon tidigare kunnat föreställa sig. Ända sedan dess har intellektuella diskuterat hur ny informationsteknologi påverkar samhället.

Filosofen Jean Jacques Rousseau ansåg att demokrati enbart var möjligt i små statstater där det inte finns fler medborgare än att de kan träffas på ett torg. Det var en åsikt som många delade. Men redan året efter invigningen av den optiska telegrafen, franska revolutionens Internet, hävdade matematikern Alexandre-Théophile Vandermonde att så inte längre var fallet. Han trodde att ny informationsteknik skulle göra demokrati möjlig även i stora nationalstater.

Debatten har nu pågått i över tvåhundra år. De flesta uppehåller sig vid fördelarna men det finns också de som ser faror. Informationstekniken har både förändrat hur vi ser på världen och hur den fungerar. För några generationer sedan förstod både väljare och politiker fortfarande världen med hjälp av det tryckta ordet. Böcker och tidningar är till sin natur resonerande medier.

Information ökar exponentiellt men människans förmåga att ta till sig den är i stort sett oförändrad. Den enskilda människan har aldrig tidigare kunnat ta till sig så lite av världens samlade kunskap: det kallas kunskapssamhälle. Ny forskning producerar dessutom allt större insikter om vad vi inte vet (Science produced ignorance).

Sedan information numera även kan överföras med ljusets hastighet genom etermedier finns inget utrymme för politik, menar till exempel filosofen Paul Virilio. Politik kräver tid till eftertanke men snabbheten i dagens medier har berövat oss all tid att reflektera. Händelseförlopp rapporteras i direktsändning. Världen förklaras i 90 sekunder långa inslag, gjorda för att ”förstås” utan bakgrundskunskap. Viktig information dränks medvetet av makthavare i en flodvåg av nonsens. Demens tycks vara informationssamhällets högsta stadium.


Paul Virilio

Tidigare satte pressen dagordningen för TV:s nyhetsförmedling men idag är rollerna närmast omvända. Tidningarna tar upp det som TV talar om. Bilden har ersatt ordet. Underhållningsvärdet har i hög grad ersatt nyhetsvärdet. I det tryckta ordets värld var intelligens och kunskap en politikers viktigaste egenskaper. I informationssamhället är personlighet och utstrålning det enda som behövs för en framgångsrik politisk karriär. I denna värld kan fotbollsspelare, höjdhoppsstjärnor, eller till och med en Maud Olofsson nå den högsta politiska toppen. Undrar vad Vandermonde hade sagt om det.

SvD1, DN, Expressen, Aftonbladet,

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Vi som flitigt läst vår McLuhan är informerade om den här problematiken. Mediet bär budskapet om vilket samhälle vi lever i.

Pierre Gilly sa...

Mcluhan och virilio flyter ihop lite. Jag har nog missat en del nyanser...