tisdag, juli 26, 2011

Massmördare med pressbilder


Han ville ha uppmärksamhet och han fick det. Han ville att media skulle skriva om honom, hans åsikter och hans 1500-sidiga dagboksmanifest.

Mannen som i fredags bombade och sköt ihjäl över nittio personer finns nu på bild på många, kanske de flesta, nordiska tidningars förstasidor. Även några av världens mest kända tidningar, som New York Times, ägnar stort utrymme åt den norske massmördaren. Dessa bilder har han själv tagit fram och lagt ut på nätet. Det är en massmördares pressbilder.

Det är som om han själv hade skrivit en ”marknadsföringsoperation”, allt i syfte att sprida sitt manifest där han skriver om hur han hatar muslimer, socialdemokrater och hur han förbereder massmorden i Oslo och Utøya.

Finns det skäl att vara förvånad över massakern i Norge?

Det är kanske lätt att leva i västerländska välfärdsamhällen, men känslan av att existera är inte självklar. En utbredd fantasi bland barn, och förmodligen även vuxna, är att rädda någon från en olycka eller skurkar. Temat är så tilltalande att det ständigt upprepas i serietidningar och filmer. Den vanliga grabben eller tjejen dras in i ett äventyr, lämnar den anonyma, enformiga tillvaron och blir en hjälte.

I verkligheten är det sällan folk kan göra något åt brott eller olyckor. I verkligheten är det betydligt mer realistiskt att genomföra antihjältens roll. Att spränga en bilbomb, eller skjuta ungdomar på ett läger är mer genomförbart än att rädda människor från samma öde.

Även i demokratiska stater är våldet utbrett. Brottsligheten är kanske lägre än någonsin, men skräcken stor. Våldet löser de flesta problem i populärkulturen, i fantasin, och även i geopolitiken. Många makthavare och opinionsbildare gör ingen hemlighet av att de tror på att våld kan göra om hela samhällen till det bättre. I alla fall när det handlar om länder som Afghanistan, Irak och Libyen. Så man kanske inte ska förvånas över att enskilda individer också tror att de kan förändra historiens gång med spektakulärt våld.

Kanske är den här typen av attacker och massaker oundvikliga. Kanske är det lika oundvikligt att en del människor blir massmördare som att andra begår självmord. Statistiskt går det att förutse att det kommer att ske, men vilka individer det handlar om är omöjligt att veta i förväg.

I ledare och krönikor skriver många att vi inte ska ge efter för extremister men är det inte just det media just nu gör när den, inte minst på nyhetsplats, ger honom den uppmärksamhet han strävat efter?

Problemet blir inte mindre av att det finns anledning att tro att nyhetsrapporteringen påverkar den här typen av massaker.

Generellt sett utförs terrorattentat i syfte att sätta skräck i allmänheten. Och massakern på Utøya påminner dessutom om en skolmassaker, där det finns bevis på att förövarna ofta är inspirerade av medias rapportering om tidigare skolmassaker. Imitationsmomentet är kanske inte orsaken till dessa attacker men väl en katalysator.

Att tiga ihjäl händelser som terrorattackerna i Norge är naturligtvis inget alternativ. Press- och yttrandefriheten är allt för viktig för demokratin för att sättas åt sidan. Man bör vara ytterst försiktig med att begränsa pressens informationsfrihet. Men kanske finns det skäl att begränsa medias rätt att dramatisera och fokusera på gärningsmännens personlighet.

Vore det till exempel en allvarlig inskränkning av pressfriheten om tv inte fick visa rörliga bilder från ett bombattentat den första veckan?

Och är det så självklart att media ska ha rätt att publicera bilder där förövaren poserar med vapen? Foton som förövaren själv tagit i syfte att förvandla sig till en ikonisk krigare?

Publicerad i KB, ST, SFT, VB

Andra länkar: SvD1 SVD2 DN1, DN2 Expressen1,, Expressen2 Aftonbladet, SvD3 ,GP1 GP2 GP3

2 kommentarer:

Paul sa...

Håller med.

Pierre Gilly sa...

Då är vi två... :)