måndag, augusti 15, 2011

Demokratin och dess antagonister


Vad är demokrati? Hur resonerar de som föredrar oligarki, diktatur eller anarki? I Demokratin och dess antagonister gör Robert A. Dahl en grundlig analys av vad begreppet betyder och hur det förändrats genom tiderna, allt från de första demokratiska stadsstaterna i Grekland på 400 talet f kr till dagens överstatliga institutioner.

Demokrati betyder ordagrant folkstyre men vilka räknas till folket? Spädbarn, dårar, slavar och kvinnor har uteslutits eller utesluts fortfarande från att vara en del av det bestämmande folket. Kan man verkligen kalla Aten på fyrahundratalet för demokratiskt, när bara män vars föräldrar var medborgare i staden ansågs tillhöra folket? Förutom ett grundligt resonemang kring vilka människor som kan uteslutas utan att demokratin förvandlas till oligarki eller diktatur, ställer Dahl upp kriterier på vad som kan krävs av en politisk process för att den ska kunna kallas demokratisk. Ett fyrtiotal västliga staters sätt att tillämpa demokrati analyseras och betygssätt och eftersom detta görs på endast 420 sidor blir resonemangen mycket koncentrerade.

En intressant teori är att det kanske finns ett samband mellan ett samhälles militärteknologi och demokratiska nivå. När det folkliga infanteriet på 600 talet f Kr blev allt starkare gentemot hästdragna stridsvagnar, som bara aristokratin haft råd att sätta upp, lades grunden för de demokratiska staterna två hundra år senare.

När de romerska legionerna legionerna blev permanenta ersattes republiken med kejsardöme. Förändringar i militärteknologi ledde under medeltiden till att de som hade råd med häst och utrustning (riddare) kunde dominera över fotfolk, vilket kan ha bidragit till att det demokratiska styret försvann under medeltiden, utom i de schweiziska kantonerna där terrängen gjorde att medborgarsoldater lätt kunde besegra aristokratins riddare.



Men feodalismen försvagades i England under 1300- och 1400 talet när fotsoldater med nya typer av bågar lätt kunde slå ut en riddare. På 1700- talet drogs en allt större del av den manliga befolkningen in i krigsmakten som fotsoldater, vilket kan ha bidragit till demokratins genombrott. Men ännu en gång har pendeln svängt: dagens militärteknologi – kärnvapen och ”smarta” bomber - fungerar inte demokratiserande, eftersom det militära värdet av fotsoldater minskat.

Ett centralt begrepp i Dahls forskning är polyarki, med vilket han menar de politiska institutioner som är nödvändiga för en demokrati. För att en polyarki ska stabiliseras krävs att samhället genomsyras av demokratiska attityder och maktdelning, skriver Dahl, som också menar att detta var utbredda drag under förra seklet i agrara samhällen med självständiga jordbrukare. Enligt Dahl så inleddes demokratiseringen i länder med lagstiftande organ som representerade olika sociala klasser. Trots att Dahl hela tiden presenterar argument mot demokrati eller problem kring den demokratiska processen är hans slutsatser optimistiska.

Demokratin är stark och utvecklingsbar. När den demokratiska idén fördes över från stadsstaten till nationalstaten och omvandlades till representativ demokrati så medförde storskaligheten att de individuella rättigheterna utökades. Därför ser Dahl på tendenserna till överstatlighet med tillförsikt.

Demokratin och dess antagonister är en utmärkt bok; ja ett standardverk i statskunskap som koncentrerat men ändå grundligt presenterar över tvåtusen års debatt kring demokratins för och nackdelar.

Demokratin och dess antagonister
Robert A Dahl
Översättning Göran Hemberg
Ordfront


Publicerad i Kristianstadsbladet 2/6 1999

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Låter inte det här som om demokratiperioden är över nu och successivt ersätts av ett annat icke-demokratiskt system. Ex. hur man idag organiserar militären. Inte ett folkförsvar längre utan ett rent försvar för de rikas makt.

När USA slopade den allmänna värnplikten handlade det ju klart om att en sådan armé inte fungerade som makten önskade, inte var så intresserad, efter entid, av att föra krig långt borta exempelvis.

Pierre Gilly sa...

Det skulle i så fall även gälla Sverige. Kanske kunde man också argumentera för att robotisering och automatisering inom industrin påverkar demokratins status.