onsdag, augusti 17, 2011

Den oändliga rättvisans mattematik


Det finns författare som skriver lika enkelt som de öppnar en vattenkran och som dessutom alltid formulerar sig lysande. Strindberg är ett exempel. Han var oförmögen att skriva klumpigt. Även hans mest långtråkiga historiska dramer är en språklig njutning.

Ibland intalar jag mig själv dock att det kan vara ett handikapp att ha ett absolut språkligt gehör. Göran Greider skriver ofta bra artiklar men eftersom han har så extremt lätt för att formulera sig spottar han också ibland ur sig långa trevliga och personligt hållna drapor vars substans kanske hade räckt till en notis. I bästa fall.

En stilkonstnär som dock aldrig låter formuleringar ersätta argument är den indiska författarinnan och debattören Arundhati Roy. Efter att ha skrivit en internationell bestseller – De små tingen gud – har hon engagerat sig i kampen mot de dambyggen som fördrivit miljoner indier från deras hemtrakter utan att ge något övertygande bidrag till Indiens modernisering (Priset för att leva Nya Doxa).

Den oändliga rättvisans matematik (2003) är en samling essäer, tal och artiklar från de senaste fem åren. De handlar bland annat om det vansinniga med kärnvapen, attacken den 11 september och kriget i Irak. Men till skillnad från Roys essä om dambyggena i Indien känner nog den politiskt intresserade allmänheten redan till mycket av det hon skriver om. Vem har till exempel inte hört att Bin Landen är "skapad av CIA och efterlyst av FBI"?

Inte heller hennes essä om den amerikanska mediakritikern Noam Chomsky är så originell men textens skönlitterära kvalitéer gör den läsvärd ändå. Om hans nästan sjukliga staplande av fakta skriver Roy:

Han är som den trämask som lever inuti tredje hyllplanet i min bokhylla. Dag och natt hör jag hans käkar gnaga sig igenom trävirket och mala ner det till fint damm. Det är som han är motståndare till litteraturen och vill förstöra själva den struktur som bär upp den. Jag kallar honom Chompsky (chomp = tugga, ö.a.)

Den oändliga rättvisans matematik är en lysande bok rent språkligt och Roy är bra på att visa upp hyckleri och den rika världens dubbla moraliska bokföring. För den som är politiskt intresserad men inte följer med så mycket kan boken nog vara en chockartad läsupplevelse. Men en författare av Roys kaliber borde inte slösa sin begåvning åt att upprepa sånt som så många andra skrivit om.

Den oändliga rättvisans matematik
Arundhati Roy
Ordfront

Publicerad i Kristianstadsbladet (2003)

Inga kommentarer: