tisdag, augusti 30, 2011

Ekonomi som värdefri vetenskap




De är välutbildade och intelligenta men så fort de öppnar munnen kommer det bara nonsens. Ingen meteorolog skulle komma på tanken att förutspå temperaturen den första januari 2012 men de svenska storbankerna, OECD och regeringen har ekonomer som jobbar heltid med att på en decimal när förutspå den ekonomiska tillväxten.

Tidningar skriver om dessa prognoser, ekonomer diskuterar dem. Att de i princip aldrig stämmer minskar inte intresset. Bara två av sextio recessioner som utbröt i världen under 1990 talet förutsågs ett år innan de inträffade, har Prakash Loungani, ekonom vid Internationella valutafonden visat.

Än märkligare är att den ekonomiska tillväxten i sig tycks ha blivit en viktigare fråga än vad ekonomin ska användas till. Skolan ska fostra barnen till att bli entreprenörer, inom sportjournalistiken mäts idrottarnas framgång allt oftare efter hur mycket pengar de tjänar, sjukvården efter hur mycket pengar man använder och så vidare. Samhällsdebatten har ersatts av ekonomisk debatt och eftersom ekonomernas perspektiv bara är ett av många möjliga har debatten blivit allt mer enkelspårig.

Granskar man nationalekonomernas teorier närmare så finner man att de innehåller inbyggda värderingar som gör det svårt att använda sig av om man vill gynna vanliga löntagares intressen.

Den klassiska borgliga nationalekonomin bygger till exempel på ett antagande som strider mot den allmänna synen på anständighet: girighet är bra. Det är bara genom att satsa på dig själv som du kan göra världen bättre. Det är ingen vidare utgångspunkt att bygga ett solidariskt eller kristet samhälle på.

Den amerikanska högern anser att kunskaper i nationalekonomi är ett så effektivt sätt att påverka människors värderingar på att den lägger ut flera miljoner dollar på att betala kurser i ämnet på fina universitet åt studenter som egentligen inte behöver det för sin utbildning. Och det gör den inte på spekulation för det finns forskning som tyder på att kunskap om ekonomisk teori gör människor mer egoistiska.

Ekonomihistorikern Lars Pålsson Syll skriver i sin bok Den dystra vetenskapen om hur nationalekonomer genom sitt problemformuleringsprivilegium omformar debatten. Ekonomer uttalar sig med auktoritet om till exempel effektiviteten inom den offentliga sektorn men det är tyst om vad orden egentligen betyder när de använder dem och om deras definition är rimlig.

En hörnpelare i ekonomisk teori är föreställningen att man opartiskt kan avgöra hur resurserna ska användas genom att se till de enskilda individernas önskemål. Det är själva kärnan anspråk på att vara en värdefri vetenskap.

Det kan tyckas vara en vettig utgångspunkt men om jag har en smittsam sjukdom och är för pank, saknar förstånd, kunskap eller är för snål för att gå till doktorn riskerar det att bli ditt problem också. Därför är ekonomernas liberala begreppsvärld ingen vidare utgångspunkt för folkhälsan, även om den är ett effektivt redskap för att bekämpa kollektiva lösningar med.

Eftersom kärnan in ekonomerna teori rymmer dolda värderingar får det naturligtvis konsekvenser när de använder den för att analyser verkligheten.

Ett konkret exempel är när ekonomerna talar om överkonsumtion i vården. Det låter negativt och den som inte är insatt i ekonomi tror naturligtvis att det betyder att människor får mer vård än deras hälsotillstånd kräver. Men som professor Roland Granqvist visat i en studie över hur ekonomer analyserar svensk sjukvård betyder överkonsumtion i ekonomernas begreppsvärld bara att någon får mer vård än den är beredd att betala för. Man kan alltså överkonsumera vård utan att få tillräcklig medicinsk behandling.

När man i Sverige på inrådan från ekonomisk expertis under nittiotalet kraftigt höjde patientavgifterna för att få bort denna överkonsumtion är det troligt att man i stället gjorde vården mindre effektiv, anser Granqvist som är professor i företagsekonomi.

Men ur ekonomernas perspektiv framstår försämringen som en förbättring eftersom man marknadsanpassat vården och gett folk större valfrihet. I likhet med religiösa fanatiker dömer ekonomerna den existerande sjukvården och hela det existerande samhället utifrån ett ideal. Att verkligheten inte fungerar enligt ekonomisk teori tycks bara sporra en del ekonomer att rätta verkligheten efter teorin.


Källor och vidareläsning

Den som vill fördjupa sig i kritiken av nationalekonomernas teori och metoder saknar inte litteratur att välja bland. Lars Pålssons Sylls Den dystra vetenskapen Om nationalekonomins och nyliberalismens kris (Atlas akademi) är den bästa och mest systematiska granskningen av nationalekonomisk teori på svenska. Den är pedagogiskt skriven utan att förenkla, vilket gör att den kan läsas med behållning av både de som har och de som helt saknar kunskap i nationalekonomi.

Det gäller också antologin som sociologen Geir Angell Öygard satt ihop: Vår tids ekonomism (Boréa). Ekonomer och forskare från andra discipliner granskar här de dolda etiska antaganden som ligger dold i ekonomisk teori. Här finns bland annat en utmärkt presentation och kritik av Public Choiceskolan och en mördande kritik av de ekonomiska välfärdsbegreppen av professor Roland Granqvist. Lite svårare men ändå läsvärd är Amartya Sens lilla mästerverk Etik och ekonomi (SNS förlag).

Publicerad i Vasabladet
SvD

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Utbildning och intelligens är nog inte samma sak som bildning och klokhet.

Intressant att även offentligt avlönade professorer i nationalekonomi kan dra ramsor om hur dåligt det är med offentligt drivna verksamheter. Beror det av att de tror att ingen egentligen tar dem på allvar, eller att de inte anar någon risk för egen del i detta budskap?

Kanske "värderingsfri" bör bytas mot "värdelös", och vetenskap mot "vetenskap" när det gäller stora delar av den nuvarande ekonomiska dogmen?

Pierre Gilly sa...

Lol...

Jan Wiklund sa...

Om teorin inte stämmer med verkligheten är det värst för verkligheten, sa David Ricardo. Och det har han uppenbarligen rätt i.