söndag, augusti 14, 2011

Ekonomin lever inte isolerat


Gunnar Myrdal ägnade en stor del av sin forskargärning åt att analysera nationalekonomins moraliska och politiska barlast. Tolv år (skrivet 1999) efter Myrdals död och hundra år efter hans födelse har Norstedt gett ut en bok kallad Vägvisare med texter av och om Myrdal. I antologin är Myrdals vetenskapsteoretiska och ekonomiska sida rikligt representerad.

Vägvisare är tänkt att fungerar som introduktion till Gunnar Myrdals forskargärning. Antologin är försedd med både personliga och initierade inledningar av Rudolf Meidner och Tore Browaldh. Örjan Appelqvist som arbetar med en avhandling om Myrdal och Stellan Andersson från arbetarrörelsens arkiv har gjort urvalet och skrivit de kommentarer som inleder Myrdals egna texter.

Varje kapitel har försetts med en fyllig not- och verkförteckning som gör det lätt för den intresserade att botanisera vidare i den myrdalska textvärlden. Eftersom Myrdal var produktiv under näsan sjuttio år blir bokens fyra hundra sidor bara kortare nedslag i de viktigaste sidorna av hans verksamhet.

Gunnar Myrdal föddes i Orsa i Dalarna. Hans far var byggmästare. I sin ungdom delade han faderns konservatism men när Gunnar Myrdal efter sin juristexamen började läsa nationalekonomi för (för den konservativa Gustav Cassel) blev han allt radikalare.

1927 doktorerade Myrdal med en avhandling (Prisbildningsproblemet och föränderligheten) om hur ekonomiska förväntningar påverkar ekonomin nu. I Vetenskap och politik i nationalekonomi (1930) försöker Myrdal tydliggöra de politiska och moraliska premisser som tynger centrala begrepp och teorier.

Men Myrdal kunde inte i längden finna sig i att hans forskning inte var av omedelbar betydelse för samhället. Viljan att förändra och insikten att ekonomiska problem är intimt sammankopplade med politiska förhållanden fick Myrdal att gå med i det socialdemokratiska partiet 1932.

Året efter skrev han budgetpropositionen och dess berömda bilaga, Konjunkturer och offentlig hushållning. Här motiveras den svenska konjunkturpolitiken. Nu skulle budgetbalans råda över konjunkturcykler, och inte som tidigare över kalenderår.



Men Myrdal nöjde sig inte med att formulera ett recept för att motverka marknadsekonomins kriser och hålla uppe farten i det ekonomiska livet. Den nya ekonomiska politikens mål var lika mycket en investering i humankapitalet som konjunkturpolitik. På trettiotalet satt Myrdal i Bostadssociala utredningen, befolkningskommissionen och jordbruksutredningen. Här utformades den socialpolitik som man förknippar med den svenska modellen och här presenteras nästan hela den arsenal av politiska åtgärder som sedan genomfördes i folkhemsbygget: konjunkturpolitik, brett anlagda subventioner i syfte att höja levnadsnivån för flertalet. Höjd levnadsstandard ger frihet och ett effektivare samhälle, hävdade makarna Myrdal.

Föreställningen om den produktiva socialpolitiken återkommer ännu mer detaljerat i boken Kris i befolkningsfrågan (1934) som Myrdal skrev med sin fru, Alva. Staten har en central roll för att maximera den samhällsekonomiska effektiviteten och komma över marknadsekonomins bristande effektivitet. Medlen var bland annat progressiva skatter, barnbidrag, bostadssubventioner och skolmåltider.

1937 påbörjade Myrdal en studie om rasproblemen i USA som skulle bli hans internationellt mest berömda arbete: An American Dilemma. The Negro in a white nation . En stab på sex personer och ett sjuttiotal forskare var engagerade. Resultatet blev en bok på 1500 sidor som många betraktar som ett klassiskt verk om Amerika, i klass med Alexis de Tocquevilles De la démocratie en Amerique.

För Myrdal var rasmotsättningarna i USA i grunden ett moraliskt problem bland den vita befolkningen. Den amerikanska trosbekännelsen som de vita bekänner sig till står i konflikt med den diskriminering de utsätter de svarta för.

Förutom sin vetenskapliga karriär han Myrdal även med en politisk. Efter två år som handelsminister blev Myrdal 1947 exekutivsekreterare i FN:s Ekonomiska Europakommission i Geneve, som hade till uppgift att samordna ansträgningarna att bygga upp Europa.

Efter tio år som exekutivsekreterare ville Myrdal än en gång skriva ett centralt arbete. Underperioden 1957-1967 arbetade Myrdal med den 3000 sidor långa studien, Asian Drama. An Inquiry into the Poverty of Nations.

Det märkliga med Myrdal, som fick riksbankens ekonomipris (till Alfred Nobels minne) 1974 är hur lite ekonom han tillät sig vara. För Myrdal fanns det inte ekonomiska problem utan bara problem. Och problem eller företeelser kommer man inte åt genom att varje samhällsvetenskap arbetar på sitt hörn. Därför är böcker som An American Dilemma och Asian Drama lika mycket sociologiska, psykologiska eller historiska studier som de är ekonomiska.

Myrdal vände sig mot tanken att man kan dela upp verkligheten i ekonomiska och ickeekonomiska delar. Han lämnade betydelsefulla bidrag till den ekonomiska teorin, men viktigare var den begränsade roll som ekonomiska modeller kom att få i hans forskning. Myrdal var tveksam till de avancerade matematiska modeller som nu blivit populära bland ekonomer. Han ansåg att de visserligen fört nationalekonomin framåt med att de ofta används på ett felaktigt sätt.

Nationalekonomin är den samhällsvetenskap som minst förmår att förklara de yttersta orsakerna till det studerade, trots, eller snarare på grund av att den till det yttre blivit den samhällsvetenskap som till det yttre mest liknar naturvetenskapen. Det beror på det självklara faktum att mänskligt beteende inte är förutsägbart på samma sätt som himlakropparnas rörelser. Lika kritisk som Myrdal mot den liberala ekonomins modeller och dess föreställningar om den självreglerade marknaden och den mänskliga naturen.

I början av sjuttiotalet spådde Myrdal att nationalekonomin skulle röra sig bort från detta abstrakta modellbyggande och få en mer institutionell inriktning. Att Gunnar Myrdal fått fullständigt fel på den punkten gör inte hans kritik av nationalekonomin mindre aktuell. Ett exempel på det riktiga i Myrdals samhällskritik är det öde som drabbade nobelpristagarna Myron S Scholes och Robert C Morton. När de försökte tillämpa en matematisk formel de utvecklat för riskbedömningar på de finansiella marknaderna resulterade det i förluster på många miljarder. Som en kontrast kan nämnas att 1998 års vinnare av aktie SM helt förlitade sig på sin intuition. Han var tio år gammal.

Publicerad i Kristianstadsbladet den 3/2 1999

Vägvisare
Gunnar Myrdal
Norstedts

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Myrdal hade säkert blivit medlem i World Economics Association: http://www.worldeconomicsassociation.org/

Annars är inte många svenskar med, dfen enda jag har lyckats hitta är Peter Söderbaum.

Pierre Gilly sa...

ja, de bästa ekonomerna är ju sociologer...eller företagsekonomer, som Roland Granqvist, eller teologer som Ann-Catrin Jarl...