onsdag, augusti 17, 2011

En inbillad klyfta



Ännu har inte min nya nordafrikanska granne knivhuggit mig. Han tycks inte heller bygga bomber i sin lägenhet, gömma Saddam Husseins försvunna massförstörelsevapen i garderoben eller ens slakta får i badkaret.

Naturligtvis är detta ett misstänkt beteende. Han försöker uppenbart väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Kanske för att Le Pens högerextremistiska Nationella Fronten nu håller partikongress i Nice. I likhet med den överväldigande majoriteten av de miljoner fransmän som bekänner sig till Islam är min granne så diskret att det finns skäl att vara orolig. I alla fall om man tillskrivit den amerikanska filosofen Samuel P. Huntingtons tes om civilisationernas krig något uns av trovärdighet.
Trots att Baby Bush gjort precis som Bin Laden hade hoppats och förödmjukat en miljard muslimer runt om i världen har man inte sett skymten av någon terroristvåg mot västerländska intressen. Huntingtons tes är ett teoretiskt snömos och nu har även verkligheten visat att den är helt ogrundad.

Inte sällan framställs fransmän med nordafrikansk bakgrund som respektlösa personer som gärna skulle vilja omvända alla till islam men i verkligheten är de oftare nästan självutplånande diskreta.

De flesta är sekulariserade, dricker alkohol och har sex före äktenskap. Och många av dem som undviker alkohol av religiösa skäl talar helst inte om det. (Även om media uppehåller sig vid undantagen.) Ett säkert tecken på att integrationen fungerar hyfsat är att Frankrikes invandrare i hög grad gifter sig med fransmän.
Vi och dem är en rätt substanslös konstruktion. Det gäller även internationellt. Libanons tidigare finansminister – som har skrivit ett stort antal utmärkta böcker på franska – hävdar att Västerlandets sätt att tänka helt erövrat Österlandet.
Tredje världens ideologier var sekulära när de var på modet i väst och blev religiöst influerad när väst trodde att det var en bra metod att bekämpa kommunismen på. Corms senaste bok, Orient Occiden La Fracture imaginaire (”Österland Västerland Den inbillade klyftan”, Editions la Découverte) handlar om de myter som denna påstådda klyfta bygger på.

Ska man tro Corm är den kristna världen inte alls så sekulariserad som den själv anser. Om man skrapar lite på ytan upptäcker man att den västerländska ”anden” aldrig har lämnat bibelns förtrollade värld: det är fortfarande monoteismen som strukturerar det västerländska tänkandet. De bibliska arketyperna regerar alltjämt: en gud, ett värdesystem, en väg till frälsning för hela mänskligheten. Enligt Corm är nyliberalismen som nu tvingas på tredje världen ett exempel på de sekulära religioner som väst exporterar.

Å andra sidan är de religiösa partierna i den muslimska världen en modern uppfinning, skriver Corm och påpekar att den religiösa och världsliga makten i muslimska samhället aldrig tidigare förenats. Den iranska revolutionen var något fullständigt nytt. Den muslimska fundamentalismen är en ohistorisk skapelse. Corms slutsats är att föreställningarna om en klyfta mellan Österland och Västerlandet döljer högst sekulära intressen.

Man kan tycka att Corms argumentering är allt för svepande och teoretisk för att vara helt övertygande men det är svårt att förneka att de flesta större konflikter i världen faktiskt skett inom liknande kulturer.
Första och andra världskriget utspelade sig i huvudsak mellan kristna och kriget mellan Iran och Irak var en konflikt mellan shiiter. Och den diplomatiska härdsmältan mellan Frankrike och USA som utlöstes av krigsförberedelserna mot Irak stod mellan två länder som bägge anser sig ha uppfunnit de mänskliga rättigheterna och ha en historisk mission att sprida friheten på jorden.

Orient Occiden La Fracture imaginaire (”Österland Västerland Den inbillade klyftan")
George Corm
Editions la Découverte

Publicerad i Kristianstadsbladet (2003)

Inga kommentarer: