torsdag, augusti 18, 2011

En modern gudasaga


För knappt fyra hundra kronor kan den första biografin över det svenska näringslivets store rorsman bli din. Med det kritiska sinne som kännetecknar journalister på Veckans affärer har Martin Haag och Bo Petterson tagit sig an ”en modern gudasaga”: Percy Barnevik Makten Myten Människan.

Den lille Percy växte upp i en familj som inte var riktigt rik men han var duktig i skolan, vann en frågesport i ett radioprogram och blev senare i livet en djävul på segling. Redan som ung var Percy rastlös: han ville något med sitt liv. Så långt människan Percy.

När Percy blir äldre blir han Percy Barnevik, direktör på Asea och sedan ordförande i Asea-Brown Boveries styrelse. Nu (eller 1998, då boken kom ut) är han ordförande i Investor, Wallenbergarnas maktbolag och har därmed indirekt inflytande över bolag som omsätter nästan halva börsen. Dessutom sitter han i styrelsen för de amerikanska jättarna General Motors och Du Pont, vilket sammanlagt med Wallenberggruppen har 1,5 miljoner anställda och omsätter mer pengar än Sverige.

Författarna tycker Percy Barnevik är stor. Själv tycker Percy att han är större än Göran Persson.

Med vad gör Percy Barnevik stor? De 200 miljoner Barnevik gnetat ihop under sina år som räknenisse gör honom ”…i högre grad ekonomiskt oberoende” än de kanske dubbelt så fattige Gyllenhammar, anser författarna, men det räcker inte för att ge honom en position bland de stora grabbarna.

Författarna hävdar att det är talang som gjort Barnevik stor. Percy Barnevik är stor för att han är duktig på att organisera befintlig verksamhet. Percy Barnevik är handlingskraftig men ingen har någonsin beskyllt honom för att vara originell. En elak människa har beskrivit Barnevik som ”kung av begagnatmarknaden”.

Det gick bra för Asea när Percy Barnevik var direktör, fast när han slog ihop företaget med den mindre lönsamma konkurrenten Brown Boveris och köpte några amerikanska råttbon blev resultaten mediokra.

I imponerade ordalag beskriver författarna hur skicklig Barnevik är på att bestämma vilka frågor som får ställas när han ska intervjuas – han ska helst se dem i förväg – men när Barnevik även vill bestämma i vilken ordning frågorna ska ställas, ja då går han för långt. Vad det är som går för lång förklarar inte författarna. Kanske tycker de att även ekonomijournalister ska ha någon frihet i sitt yrke.



Publicerad i Proletären (1998)

Inga kommentarer: