tisdag, augusti 16, 2011

För och emot två stora ismer


Jag äter en bulle och dricker kaffe på ett fik medan jag läser i filosofen Mats Wingborgs bok, Socialism. En bulle kan vara problematisk, inte minst för sådana som mig som ser sig själva som socialister. Det jag lägger ner på fika på Stockholms kaféer under en månad skulle kunna räcka för att vaccinera en massa barn i tredje världen och rädda många liv. För en kvinna i Bangladesh kan några hundralappar innebära att hon har råd att köpa en symaskin som hon kan försörja sig med, men för sådana som Bill Gates skulle inte ens en extra miljard dollar betyda att livskvalitén förbättrades.

Ett av de bättre argumenten för socialismen som Mats Wingborg provar är just tesen om den fallande marginalnyttan. Det är förnuftigt att öka jämlikheten eftersom det maximerar välbefinnandet på jorden. Världens 200 rikaste människor har en större förmögenhet än de 2500 miljoner fattigaste. Om de rikaste avstod 1 procent om året av sin förmögenhet så skulle det räcka till att betala utbildningen för alla världens fattiga barn, påpekar Wingborg.

Wingborg nöjer sig inte med att granska argument för och emot socialismen. Han provar också välkända socialistiska begrepp mot verkligheten. Resultatet blir att en rad ”förenklade retoriska figurer” som att politiken skulle vara ett val mellan plan och marknad eller mellan privat ägande och offentligt visar sig vara av tvivelaktig sanningshalt. Verkligheten är inte så antingen eller som orden kan förleda oss att tro. Det svartvita talet om statligt eller privat ägande döljer att den politiska striden snarare står mellan vilka rättigheter som ägandet för med sig. Wingborg spårar en förnyelse av socialismen hos institutionella ekonomer, spelteoretiker, fackliga organisationer, feminister och politiska rörelser i tredje världen. Det kan låta tungt och torrt men det blir det aldrig.

Socialism är en synnerligen lyckad bok som både lämpar sig som introduktion till ämnet och som fördjupning åt de redan insatta. Det är en resonerande och öppen bok som även ickesocialister kan få något ut av.

Mindre lyckad är däremot Torbjörn Tännsjös Konservatism som i likhet med Socialism ingår i bokförlaget Bildas ambitiösa projekt (Med Tomas Lappalainen som huvudredaktör) att skriva resonerande introduktioner till de stora ismerna. Tännsjö har sökt efter de mest attraktiva och tankeväckande konservativa idéerna för att väcka liv i vårt intresse för en sedan länge dödförklarad ideologi.

Och mycket är både tankeväckande och intressant. Tännsjö visar till exempel att konservatismen inte nödvändigtvis återfinns inom en högerpolitik, men bristen på konkreta exempel från dagens samhälle gör framställningen mer svårsmält än den borde ha varit. Det är tråkigt för Tännsjö är som vanligt en lysande stilist.

En mer praktisk ansats hade gjort den konservativa den både mer lättbegriplig och sympatisk. Det hade varit bättre om Tännsjö skrivit en bok som på allvar prövat den konservativa försiktighetsprincipen på aktuella frågor om till exempel debatten om genförädlade grödor och kloning av människor. Ingen svensk är troligtvis bättre än Tännsjö på att guida allmänheten runt bland konservativa teoretiker men det hjälper inte. Som introduktion till konservatismen är boken ett riktigt sömnpiller.

Publicerad i Kristianstadsbladet (2001)

Socialism
Mats Wingborg
Bilda förlag

Konservatism
Torbjörn Tännsjö: Konservatism
Bilda förlag

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Ett tips till Tännsjö om han läser det här skulle kunna vara att alla stora folkrörelser har haft en konservativ ansats. De har värnat om det som är, mot olika profitörers förändringsprojekt. Till och med arbetarrörelsen föddes som hantverkares försök att bevara sin självständighet mot fabriksdisciplinen.

De mer livskraftiga och långlivade av dessa rörelser har sen upptäckt att för att kunna bevara det som är bra i det som är måste man ta till riktigt stora förändringar. "Om man vill att saker ska vara som dom är måste dom förändras" som Lampedusa säger.

Pierre Gilly sa...

Tveksamt, men jag noterar :)