fredag, augusti 19, 2011

Makten, biologin och Järv



Det finns en bild som sticker ut i Harry Järvs rikt illustrerade essäsamling Prometheus eld Försvar mot maktmissbruk från mytisk tid till 1900 talet. Ett antal tyska soldater står i begrepp att skjuta en grupp partisaner och civila som med förbundna ögon ställts upp mot en höstack. Det är den tjugonde juli 1941. det skulle bli en massavrättning, en tysk repressalie bland andra i Jugoslavien under andra världskriget. Men så blev det inte.

En av de tyska soldaterna, den unge Joseph Schultz, vägrar att skjuta. Han lägger ner sitt kuvert och ställer sig bland de dödsdömda. Joseph hade någonting all överhet fruktar: civilkurage.

Järvs essäer spänner från den grekiska myten om titanen Prometheus som tog människans parti gentemot den maktfullkomlige överguden Zeus, över ”den rättrådige herdens” revolution i det gamla rikets Egypten, europeiska bondekrig, finska vinterkriget, till mer idéhistoriska och tematiskt orienterade essäer om utopism, rasism, Nietzsches maktfilosofi och Karl Poppers kritik av moralisk relativism. Perspektivet är hela tiden koncentrerat kring makt och maktmissbruk.

Makt är samhällsvetenskapens grundläggande begrepp slår Harry Järv fast och citerar sin ungdomsidol Bertrand Russel:

Liksom energi har makten många former, som rikedom, rustningar, ämbetsauktoritet, inflytande på opinionen.


En annan av Järvs idoler var Blixt Gordon som stred mot den maktlysten kejsar Ming.

Järv anser att maktviljan är genetiskt betingad samtidigt som han tror att den är skadlig i det moderna samhället. Det är sympatiskt att Järv har en syn på biologin som skiljer sig från hans politiska värderingar. Det tyder på ett öppet sinne men jag är tveksam till den typen av biologisk determinism som Järv anlägger. Om det överhuvudtaget finns en biologisk grund för maktviljan måste den vara ett komplicerat samspel mellan gener och miljö. Det är inte rimligt att tro att ett sådant komplext beteende som viljan till makt bestäms av lika entydiga genetiska lagar som t ex de som reglerar ögonfärg.



Om människans maktambitioner bestäms av gener ligger det nära till hans att tro att även hennes politiska åsikter kan kopplas till generna… med alla de absurda konsekvenser det skulle få. Men biologerna har inte slagit fast genernas betydelse för maktambitioner på ett sånt sätt att Järv behöver se sitt jämlikhetsideal som det sisyfosarbete han liknar det vid.

Intressantare är Järvs kritik av vänsterns utopiska tänkande. Den är framförallt kritik av föreställningen att en upplyst elit med auktoritära medel kan skapa rättvisa. Den stora katastrofen för kommunismen, anser Järv, kom 1903 när Lenin genomdrev de idéer om demokratisk centralism som redan 1776 förebådats av Gracchus Babeuf som planerade ”de jämlikas revolution”. Det var en elitistisk grupp som ansåg sig kunna tolka folks intressen och vilja. De satte kravet på jämlikhet främst och ville bl. a. giljotinera alla vars intelligens var över eller under genomsnittet, berättar Järv.

Prometheus eld är läsvärd för att den förmedlar encyklopediska kunskaper utan att tynga läsningen. Järv tar historien och filosofin på allvar när han diskuterar t ex rasismen i dagens svenska samhälle utan att han för den skull förfaller till historicerande eller ideologiserande. Måttfullhet tycks även vara valspråket för Harry Järvs anarkistiska sympatier.

Prometheus Eld
Harry Järv
Atlantis 1998

Recensionen publicerad i finska Ny Tid (1998)

Inga kommentarer: