torsdag, augusti 25, 2011

Märkligt om Kina


Sedan Deng Xiaoping har Kina öppnat upp för västerländska företag och välkomnat globaliseringen. Deng Xiaoping lade grunden till ett system där arbetskraften exploateras under omänskliga förhållanden. Nu och då nås även vi i Sverige om hur kinesiska arbetare far så illa att de tar livet av sig.

På en del fabriker har ledningen satt upp hönsnät i trappor och fönster så att arbetarna inte ska kunna impulshoppa ut ur tillvaron. Andra omkommer i bränder för att arbetsköparna av snålhet inte uppfyller elementära säkerhetsregler. Ännu vanligare är att fabriksarbetare förgiftats av kemikalier därför att arbetsköparna inte vill lägga ett par kronor på skyddsmasker.

Många av de kineser som har satt ihop min Ipad hör till dem som drabbats. Enligt arbetsköparen – underleverantörer till det amerikanska dataföretaget Apple – är de friska nog att klara sig utan vård, men uppenbarligen för sjuka för att få arbeta kvar.

Varma anhängare av kapitalism brukar framhålla detta som ett nödvändigt ont för att utveckla Kina. Och att livet som småbonde inte är ett bättre alternativ. Så gör även den italienska ekonomen Loretta Napoleoni i sin bok Made in China. Den nya ekonomiska supermakten som nu utkommit i Margareta Zetterströms habila översättning.

Napoleoni ställer den högst relevanta frågan om demokrati och kapitalism är den mest effektiva kombinationen. Kina har visat sig betydligt mer dynamiskt än Europa eller USA de senaste tjugo åren. Det beror på Deng Xiaopings ”geniala” version av kommunismen, hävdar Napoleoni.

Hon beskriver utförligt med vilken handlingskraft Kina gör massiva investeringar i morgondagens miljöteknik och infrastruktur medan västvärlden går fram i lugnare takt och kastar bort pengar på vapen och ett parasitärt finanssystem och ibland inte förmår fatta några beslut alls.

Ett av grundproblemen i USA är att finansiella risker inte återspeglar marknadens lagar utan bygger på personliga relationer inom en elit där de högsta offentliga ämbetena innehas av personer från bankvärlden. Bokens bästa partier handlar om de finansiella aspekterna av globaliseringen, vilket kanske inte är så konstigt då Napoleoni bland annat har arbetat åt Internationella valutafonden.

Dessvärre är Napoleonis bok full av logiska kullerbyttor. Prozac är en fullständigt verkningslös medicin, hävdar hon, för att i nästa andetag påstå att psykoanalys till skillnad från ekonomi är en modern vetenskap just för att för den tar hjälp av Prozac.

Den här typen av nonsensresonemang återkommer också i flera av bokens viktigare och återkommande teman. Som att Kina har en 5000 år lång demokratisk tradition och inte bara fortfarande är kommunistiskt utan dessutom går mot ett klasslöst samhälle. Stundtals är det underhållande, lite som Samuel Beckets absurda teater, och kan som den också stämma till eftertanke. Men det finns bättre böcker om globaliseringen och Kina.

Made in China. Den nya ekonomiska supermakten
Författare Loretta Napoleoni Översättning Margareta Zetterström
Förlag Leopard

Några citat ur boken:

s. 24:

"En undersökning från 2008 (….) visar att det inte är någon
skillnad mellan de patienter som intar prozac och de som får sockerpiller med
placeboeffekt".



s.25:
"Till skillnad från den ekonomiska vetenskapen följer
studiet av människosjälen med sin tid och låter sig präglas av utvecklingen.
Under de senaste femtio åren har psykoanalysen hårt kritiserat den klassiska
freudianska teorin. (…) Idag har psykoanalysen svängt 360 grader och den
klassiska psykoterapin tar hjälp av Prozac, men även av yoga och om det är
nödvändigt till och med av videospel".



s271:
"Den kinesiska demokratimodellen liknar i mycket Rousseaus,
baserad som den är på ett samhällsfördrag undertecknat av alla berörda parter. Det
som sanktionerat fördraget är revolutionens seger, och KKP blir sedan uttolkare
av folkviljan. Att kineserna har så lätt att acceptera denna princip beror
kanske delvis på att de i 5000 år styrts av dynastier som när de inte längre
fungerat, avsatts och ersatts av andra genom revolutioner nerifrån.”




Publicerad i Fria Tidningen

Andra recensioner i SvD Expressen

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det om hönsnät hade jag inte hört förut, det låter helt fruktansvärt. Har du någon källa till det eller något lästips angående den kinesiska postmaoistiska utvecklingen mer allmänt?

Pierre Gilly sa...

Det där om hönsnätet såg jag i en fransk dokumentär. Jag tror svensk TV också uppmärksammat självmorden i kinesiska fabriker.

När det gäller statens roll för den ekonomiska utvecklingen så kan jag rekommendera Linda Weiss The myth of the powerless state. Och en bra bok om globaliseringen är Suzanne Bergers How we compete What companies around the world are doing to make it in today´s global economy. Jag har skrivit om How we compete här. Mycket om det som skrivs om globaliseringen är ganska faktabefriat tyckande men här bägge böckerna har betydligt mer substans. Någon bra bok som enbart handlar om Kina efter Mao känner jag inte till men kanske kan någon annan tipsa om det.

Anonym sa...

Tack, ska kolla upp.