måndag, augusti 29, 2011

Renässans för spargrisen


Välfärdsstaten är här för att stanna eftersom de grundläggande skäl som en gång ledde till att den uppfanns finns kvar. Inget talar för att det kommer att förändras. Marknaden är inte perfekt, informationen bristfällig och framtiden osäker. Välfärdsstaten existerar av samma anledning som försäkringsbolagen men tar hand om de risker som privata intressen och marknaden inte vill eller förmår ta.

Det är det glada budskapet i Nicholas Barrs bok, The Welfaire state as Piggy Bank - Information, Risk, Uncerstainty and the Role of the State. Med konkreta exempel och analytisk skärpa visar Barr på vilket ideologiskt snömos som de teoretiska skälen för kapitaliseringen av pensionssystemen eller de privata sjukförsäkringarna vilar på.

I stället för att granska välfärdsstatens omfördelning av inkomst (Robin Hood funktionen) analyserar Barr dess omfördelning över en livscykel (spargrisfunktionen) som han menar är allt för lite förstådd. Trots att välfärdsstaten oftast förknippas med Robin Hoodfunktionen menar Barr att det egentligen är spargrisfunktionen som är dess huvudsysselsättning. I Storbritannien tillhör 2/3-3/4 av statens utgifter spargrisfunktionen. Det innebär att välfärdsstaten kommer att fylla en funktion även om all nöd försvinner och alla medborgare utgörs av medelklass.

Barr menar att globaliseringens negativa inverkan på välfärdsstaten ofta överdrivs. Han pekar på beräkningar som visar att den stått för mindre än en femtedel av den ökande ojämlikheten i USA sedan 1970. Man kan inte handla med allt och vissa produktionsfaktorer går inte att flytta.Folk flyttar inte heller hur som helst för att maximera sina inkomster utan föredrar att stanna med familjen i sin kultur.

En annan aspekt av globaliseringen är att de nya industriländerna också pressas att anpassa sig efter välfärdsstaterna menar Barr som bland annat pekar på Sydkoreas nya arbetslöshetsersättning.

Barrs bok är en elegant sammanfattning av de teoretiska skälen för välfärdsstatens existens där författaren som nu är verksam vid London School of Economics också drar nytta av egna erfarenheter från sitt arbete som expert på Världsbanken.

Även om det är svårt att invända emot Barrs rigorösa argumentation undrar jag om han inte är för optimistisk när han tror att något har framtiden för sig bara för att det är rationellt. Roosevelts New Deal räddade förmodligen den amerikanska kapitalismen. Men det hindrade inte en del mäktiga kapitalister från att bekämpa programmet långt efter att det stod klart för dem att New Deal gjort dem rikare.


The Welfaire state as Piggy Bank - Information, Risk, Uncertainty and the Role of the State
Nicholas Barr
Oxford university press

Recensionen publicerad i LO-Tidningen (2003)

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Det finns alltid en bunt mafioso som bara är intresserad av sin egen makt, även om detta innebär att man måste gå över lik. Det verkar som om psykopater gynnas av vårt system, och kanske av varje system när det blir för statiskt. Det enda vi kan göra mot dom är att organisera oss mot dom, och ta ner dem när de blir för skadliga.

Tyvärr har folk ingen förståelse för detta nuförtiden, vilket min farfars generation. född i slutet av 1800-talet, hade. Tyvärr tror dom att det går att skydda sig med ett statiskt system och själv ägna sig åt egotrippande konsumtion.