onsdag, augusti 10, 2011

Röd stjärna över Indien


I januari förra året åkte Jan Myrdal till Indien för att föreläsa om August Strindberg. Så skrev han i alla fall i sin visumansökan.

Men det verkliga skälet till resan var att han fått en inbjudan från den 20 000 man (och kvinnor) starka Gerillaarmén för folkets befrielse.

För bland Indiens maoister verkar Jan Myrdal vara lika ansedd som han var i Sverige på sextio- och sjuttiotalet. Myrdals bok ”Indien väntar”, från 1980, har kommit ut i flera upplagor i Indien och en del av hans texter används i gerillans studiecirklar.

I dag lever var femte indier i områden där Gerillaarmén för folkets befrielse för en väpnad kamp mot myndigheterna. Striderna beskrivs ibland i indiska tidningar som hårdare än i Afghanistan och Irak. I västvärlden rapporteras det däremot nästan inget om upproret i världens största demokrati.

Maoisterna har sitt främsta stöd bland landets kastlösa (daliterna) och ursprungsbefolkningen (adivasierna), som utgör en fjärdedel av landets befolkning. Då Gerillaarmén för folkets befrielse betraktas som en terrororganisation av Indiens regering skedde besöket i största hemlighet. Kontakter med gerillan kan ge tio års fängelse.



Det här olagliga äventyret har nu blivit en bok. ”Röd stjärna över Indien” är en blandning av reseberättelse, memoarer och essäsamling med stänk av agentroman.

Här skriver Jan Myrdal om hur han – åttiotre år gammal, korpulent och med artrit i knäna – under sexton dagars marscherande tar sig till och mellan gerillans olika baser i Dandakaranyas djungel. Färden börjar på motorcykel och fortsätter sedan till fots. Eskorterad av en mindre grupp gerillasoldater vandrar Myrdal över djupa raviner allt längre in i den djungel som enligt hinduismen är demonen Dandaks hem.

De svåraste passagerna bär fyra unga soldater författaren på en bambubår. Myrdal sover på en presenning, under ett plastskynke som skydd mot insekter. Väl framme tas han emot av generalsekreteraren i Indiens kommunistiska parti (maoisterna) och andra ledande upprorsmän.

Resan till Indien, vandringen i djungeln, och mötet med gerillan fungerar som Proust madeleinekaka och får Myrdal att minnas tidigare resor, möten med allt från halvnakna bönder till Nehru och Mao, men framförallt en ofantlig massa böcker han läst de senaste sjuttio åren. Det är som undertiteln säger, ”Reflektioner när jordens fördömda reser sig”.



Räknat i ord sker större delen av resan i minnet. Närvarokänslan är också mer påtaglig i scenerna från förr. Stilen är den myrdalska, och, likt vandringen i djungeln, full av stickspår, omvägar och oväntade associationskedjor där författarens egen kropp, den allt skröpligare, fungerar som ett litterärt ankare.

”Röd stjärna” hör inte till Myrdals bättre böcker men inte heller till de sämre. Kanske är dess största brist att den främst vänder sig till dem som redan är övertygad om att gerillans kamp är rättfärdig. Den är skriven på engelska för att nå vänstern i Indien och Europa.

Den diskuterar gerillans strategi, maoistisk teori och kolonialismens historia. Runt lägerelden förklarar generalsekreteraren för Indiens kommunistiska parti hur ledningen ser på samtiden.

Ibland blixtrar det till men jag kan inte låta bli att tänka på vilken bok det hade kunnat bli om även de outbildade gerillasoldater som bar Myrdal på bambubåren hade fått komma mer till tals.

Jan Myrdal
Röd Stjärna över Indien Reflexioner när jordens fördömda reser sig
Översättning Stefan Lindgren
Leopard förlag

Boken går att köpa på Bokus, adlibris

Några andra recensioner av Myrdals böcker: Medvetandet gör oss ansvariga

Sälja krig som margarin
Publicerad i KB,SF AB

SvD DN

1 kommentar:

Ia sa...

Åh åh åh.