fredag, augusti 19, 2011

Samtyckets tidsålder


Trots att de flesta på jorden aldrig haft det bättre är världen full av onödigt lidande. Ta till exempel det här att 842 miljoner människor svälter. Det beror inte på matbrist utan på fattigdom menar FN. Man behöver inte ens moralisera för att förkasta detta. Svältande och sjuka jobbar dåligt. Det finns studier som visar att en investering på 11 miljarder dollar i bättre hygien och vattentillgångar i tredje världen skulle ge en vinst på 55 miljarder per år i form av ökad produktivitet.


Andra forskare har räknat ut hur mycket världen skulle tjäna på att förhindra att barn föds underviktiga och på mer fredsbevarande styrkor i inbördeskrig.

Det finns siffror på det mesta och de flesta studier är inte ens kontroversiella. The Economist har skrivit en del om detta de senaste veckorna. Gunnar Myrdal skrev om det på sextiotalet men det har varit känt ännu längre. Det omoraliska är även vanvettigt ekonomiskt slöseri.

Ändå vidtar den rika världens länder och dess institutioner – Världsbanken, IMF och FN – inga effektiva åtgärder för att få ett slut på vår onödiga samtid.

De sista åren har det kommit en rad böcker som initierat beskriver fiaskot (Easterlys The Elusive Quest for Growth om Världsbanken och Stiglitz Globaliseringen och dess kritiker om IMF) men hur en alternativ världsordning skulle kunna se ut är det färre som resonerar kring.

Samtyckets tidsålder av George Monbiot, är ett lysande undantag. Monbiot som är skribent i The Guardian anser att roten till det onda är världsordningens demokratiska underskott. Allt har globaliserats utom vårt samtycke skriver han. I FN, Världsbanken och IMF bestämmer de rika länderna.

I sin bok lanserar Monbiot flera reformer av världens internationella institutioner: handelsregler som gynnar fattiga länder i stället för de rika, en reform av FN så att stormakterna förlorar sin vetorätt, införandet av ett Världsparlament och ett organ (ett internationellt Clearinginstitut) som har makt att motverka obalans i handeln mellan länder och därmed också skuldsättningen.

Det är naturligtvis lika storslagna projekt som de är naiva då de som har makten i världen i dag aldrig frivilligt kommer att släppa ifrån sig den, men det är svårt att befria sig från tanken att världen faktiskt skulle bli en bättre plats om de blev verklighet.

Monbiot är inte ensam om att efterlysa reformer. EU-kommissionären Pascal Lamy föreslår en världsregering i sin nya bok ("La démocratie - monde") och det internationella clearinginstitut som Monbiot föreslår är i huvudsak (som hans själv redogör) vad John Maynard Keynes ville ha i stället för IMF.

"Samtyckets tidsålder" är en bok som det är svårt att göra riktigt rättvisa på tretusen tecken och när man läst boken förefaller hans idéer inte fullt så omöjliga att genomföra som när man bara hört en sammanfattning.

De 2500 miljarder dollar som syd är skyldig nord är naturligtvis ett potentiellt påtryckningsmedel för förändringar. Många stora revolutioner – den amerikanska, franska och ryska till exempel – kom som en överraskning påpekar Monbiot.
Kanske är en ny och bättre världsordning närmare än vi anar.


Samtyckets tidsålder
Manifest för en ny världsordning
George Monbiot
Ordfront

1 kommentar:

Lasse Strömberg sa...

"Det beror inte på matbrist utan på fattigdom menar FN."

Det är värre än så! Ingen svältkatastrof på jorden har berott på matbrist, utan endast på bristfällig fördelning av maten.