tisdag, augusti 16, 2011

Socialismens vandring i väst


Det är svårt att inte imponeras av Donald Sassoons internationellt uppmärksammade bok Hundra år av socialism som tack vare Atlas utkommit på svenska. Det kan knappast vara en lönsam affär för förlaget. Bara omfånget på tusen tättryckta textsidor skvallrar om ett avsevärt arbete.

Sassoons bok borde egentligen heta ”Femtio år av socialism” för större delen ägnas åt tiden efter andra världskriget fram till nittiotalets mitt. Eller ”Femtio år av socialistisk partitaktik i Västeuropa” om man ska vara riktigt petig, för boken är geografiskt begränsad och den har inte heller ambitionen att följa de socialistiska idéernas utveckling.

Sassoon uppehåller sig främst vid hur det politiska arbetets praktiska krav - som de politiska partiernas inbördes styrkeförhållande eller hänsyn till den ekonomiska makten - påverkat vilken politik som bedrivits. Allt är skrivet utifrån de viktiga västeuropeiska socialistiska och kommunistiska partiernas perspektiv.

Det låter som om till och med politiker skulle kunna ha hemskt tråkigt när de läser den här tegelstenen, men skenet bedrar. Sassoon skriver visserligen långt och detaljerat om den ekonomiska utvecklingen, valresultat, internationella relationer, regeringsbildningar, feminism och ekologi - i kronologisk ordning - men han är en lysande stilist och blir nästan aldrig monoton. Rätt som det är slungar han också ur sig något provocerande som förhindrar att man slumrar till. Huruvida det är roligt eller bara sarkastiskt beror nog mycket på vad man tycker i själva sakfrågan. Själv blev jag ganska förtjust i de elaka påhopp han gör i förbifarten på ekonomer:

Huvudskillnaden mellan moderna ekonomiska prognoser och spådomar där ödet utläses ur inälvorna från slaktade får är att den förstnämnda är en dyrare metod (fast barmhärtigare mot fåren.). Ekonomer befinner sig ungefär på det stadium där läkarna befann sig för ett par hundra år sedan när de tog livet av fler patienter än de botade.


I det stora hela är dock Sassoon inte särskilt kategorisk i sin framställning utan skriver ofta lite trevande och resonerar sig försiktigt fram som om slutresultatet varken var givet eller fastställt. Han är till exempel kritisk till öststatskommunismen men menar att den ändå lyckats i en del avseende och pekar på Kuba som har den högsta medellivslängden och lägsta spädbarnsdödligheten i hela Latinamerika.

Trots alla avgränsningar är Sassoons bok allt för omfattande för att man skulle kunna göra en enkel sammanfattning. Egentligen berättar han hela Västeuropas historia ur vänsterns synpunkt. Ju närmare nutid vi kommer desto mer sväller sväller berättelsen ut. En huvudpoäng är att visa i vilken symbios socialism och kapitalism lever. Socialismens kriser och framgångar har följt kapitalismens kriser eller förnyelser. Kapitalismens guldålder efter andra världskriget blev också socialismens stora tid men allt sedan oljekrisen i början av sjuttiotalet och de allt lägre tillväxtsiffrorna har det socialistiska projektet fått problem.

Sassoon menar att det socialistiska inslaget i ekonomin är en viktig förklaring till att kapitalismen blivit livsduglig men pekar samtidigt på att många av de tänkare - däribland John Maynard Keynes och Jean Monnet - som räknas till välfärdsstatens främsta teoretiker själva inte var socialister. Karl Marx själv skrev ju i praktiken ingenting om socialismen, utan koncentrerade sig helt på att analysera kapitalismen. (Sverige är dock med makarna Myrdal, Ernst Wigfors och Gustaf Möller är ett undantag som Sassoon inte noterar).

Det paradoxala med en framgångsrik socialistisk politik är att den leder till att kapitalismen legitimeras, påpekar Sassoon. Därför har också socialisternas målsättningar successivt förändrats från att vilja avskaffa socialismen till att kontrollera den. När boken slutar tycks även denna mer moderata målsättning vara föremål för omprövning bland Västeuropas socialistiska partier.

Publicerad i Kristianstadsbladet (2002)

Hundra år av socialism. Vänstern i Europa under 1900-talet
Donald Sassoon
Övers. Ulrika Jakobsson
Atlas

Inga kommentarer: