söndag, september 11, 2011

Synd att Bildt vek sig för bombhögern


Kadaffi blev den tredje diktatorn som föll i den arabiska våren. Men han var den första som västvärlden i ord och handling tidigt visade att man ville störta. I början var det dock inte självklart.

Utrikesminister Carl Bildt (M) visade ingen entusiasm. "Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling", förklarade vår utrikesminister i radio.

Men sedan Frankrike signalerat att man ville ingripa förändrades allt plötsligt. Samma stormakter som hade så svårt att släppa Tunisiens Ben Ali och Egyptens Mubarak tvekade inte att ge rebellerna i Libyen militärt stöd.

Om enighet är ett mått på rimlighet så var det bara för ett år sedan lika rätt att sälja vapen till Kadaffi som det i dag är att fälla bomber över Libyen.

Tills helt nyligen var Kadaffi inte bara en legitim affärspartner utan också en allierad i kriget mot terrorismen.

USA skickade misstänkta terrorister till Kadaffi (och Mubarak) som torterade dem och låste in dem utan rättegång.

I George Orwells roman 1984 finns ett Sanningsministerium som arbetar med att utplåna spår efter politik och allianser som regeringen inte längre vill kännas vid.

I verkligheten behöver man inte bränna upp gamla tidningsartiklar eller retuschera bilder där våra ledare fjäskar för den libyska diktatorn.

Det finns gott om politiker och opinionsbildare som är beredda att bortförklara vad vi ser och minns. På Dagens Nyheters ledarsida förklarar man att de tvära kasten beror på att tidsandan förändrats.

I Kristianstadsbladet har riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) visat prov på lika märkliga argument. Wallmark vägrar att använda ordet krig utan föredrar eufemismer som internationella åtgärder och insatser (Kristianstadsbladet den 23/7). Han hävdar att bombkriget måste vara bra, för att så många folkvalda tycker det.

Och tvivlar man på att de tusentals bomber som väst fällt över Libyen verkligen bara träffat Kadaffis soldater är Wallmark inte främmande för att gå till personangrepp. Det är skolexempel på osaklig och ohederlig argumentering.

De rebeller som Sverige varit med och hjälpt till makten inger tyvärr inte mycket hopp om en demokratisk eller fredlig utveckling i landet.

De kan delas in i tre läger. En grupp – som tycks dominera – har tidigare jobbat åt Kadaffi. En annan gruppering består av anhängare till den tidigare monarkiska diktaturen. Den tredje betydelsefulla gruppen är islamisterna. Den hyllade rebelledaren i Tripoli, Abdel Hakim, är en av dem. Abdel Hakim greps en gång i tiden av USA, och skickades till Libyen för att torteras.

En annan rebelledare, Mustafa Abdel-Jalil, var Justitieminister. Innan dess var han domare och dömde oskyldiga bulgariska sjuksköterskorna till döden på order av Kadaffi.

Nu är Mustafa Abdel-Jalil rebellernas högsta ledare, och hör således till Libyens rättfärdiga företrädare, om man ska tro Hans Wallmark.

Det är synd att Carl Bildt vek sig så snabbt för bombhögern.

KB DN SvD DN2

1 kommentar:

Anonym sa...

Snuskigt och avskyvärt Al-Jazeera! Här är en utmärkt video om varför Sanningen är så självklart rätt att förmedla. http://www.youtube.com/watch?v=EgE89zLAxoU