lördag, september 03, 2011

Tröttsam kärnvapenvisa


Ända sedan IAEAs nya chef Yukiya Amano tillträdde har FN:s energienergimyndighet uttryck oro för att Irans atomenergiprogram skulle kunna ha militära inslag. Det mesta av dessa misstankar grundar sig på informationen från en enda källa: en lapptopp som innehåller topphemliga iranska militära dokument. Men är de äkta? Förfalskade dokument är ju inget okänt fenomen i underrättelsevärlden. De berömda dokument som skulle visa att Irak köpt uran från Niger visade sig vara förfalskningar.

Den tidigare IAEA chefen ElBaradei var betydligt försiktigare med att formulera slutsatser än den nuvarande. Det finns nämligen goda skäl, vilket den amerikanska IPS reportern Gareth Porter visat, att tro att lapptoppen innehåller förfalskade dokument. DN har själv tidigare rapporterat varför det finns anledning att tro att de är falska. I slutändan säger Amano samma sak som Elbaradei: IAEA har inga bevis för att Iran har ett kärnvapenprogram. Den slutsatsen delar IAEA dessutom med den amerikanska underrättelsetjänsten, som finns presenterad i National Intelligence Estimates.

I boken Bombdiplomati, ger jag många andra exempel på hur västvärlden demoniserar Iran.

IAEA to keep heat on Iran
Iran and the bomb

SvD DN GP Sydsvenskan SR

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Bevisa riktigheten i USA-propagandan ligger inte USA:s styrande varmt om hjärtat precis. Det viktiga är att folk Väst tror på vad de styrande säger. Och det gör ju folk.

Demokrati förutsätter framför allt två ting, att politiker är hederliga, vilket de flesta av dem inte är, och att väljare har adekvat information att fatta sina valbeslut på, vilket de inte har.

Detta är mycket dystert för egentligen tycker jag inte om att kritisera politiker på det sättet som jag gör här och på min blogg, för ett spritt och djupt känt politikerförakt är också ett allvarligt hot mot det demokratiska systemet. Detta ser vi redan. Hur löser man detta dilemma? Det förefaller mig olösligt.

Pierre Gilly sa...

För att människan ska lämna rovdjursstadiet behöver vi ett nytt samhälle. Men för att få ett nytt samhälle behöver vi nog...

Jan Wiklund sa...

Hederligheten i politikervärlden har väl just börjat dippa neråt och vi vanligt folk har inte hängt med. Frågan är hur länge det dröjer, och om vi har råd att vänta.

Min farfars generation (född i slutet av 1800-talet) hade inga svårigheter att genomskåda maktetablissemanget, och handla därefter. Men deras barn vande sig av med det. Tyvärr.

Frågan är om detta är ett generellt argument mot välfärdsstater?

Pierre Gilly sa...

Överdrivet förtroende är kanske en oönskad sidoeffekt av välfärdsstaten. På sin höjd. Annars har ibland demokratier visat sig mer krigiska än andra styrelseformer. Antikens Aten ska till exempel ha startat fler krig än Sparta. För att människa ska lämna rovdjursstadiet krävs kanske ett nytt samhälle, men för att få ett nytt samhälle...