tisdag, september 06, 2011

Utopia inte långt borta?


I romanen Elektra, Kvinna år 2070 skildrar Ivar Lo-Johansson ett framtida Sverige som badar i mjölk och honung trots att tvåtimmarsveckan är införda. Allt är automatiserat och de få kvarvarande arbetsuppgifterna lottas ut till en jobbsugen befolkning. Det kan verka som en utopi men en del talar för Lo-Johanssons förutsägelser.

Mellan 1990 och 2003 försvann 100 000 industriarbeten. Om utvecklingen fortsätter kommer alla jobb att vara borta i mitten av 2060-talet. SAAB:s konkurs lär skynda på den här processen. I regel är det dock den tekniska utvecklingen och inte nedläggning eller flytt till låglöneländer som ligger bakom detta: även i Kina minskar antalet industriarbeten, trots massiva investeringar. I Sverige kommer den sista jordbrukaren, skogsbrukaren och gruvarbetaren att ha lämnat jobbet redan år 2026 med dagens utveckling.

Visst tillkommer det nya jobb som Lo-Johansson inte kunnat drömma om men de flesta inom IT och bioteknik går till en liten högutbildad elit. Det finns dock en yrkesgrupp som haft en fantastisk utveckling. Idag arbetar över 600 000 människor med företags- och finansiella tjänster, vilket nästan är en fördubbling jämfört med 1989. Om utvecklingen håller i sig kommer de vara 1,7 miljoner när fabrikerna är helt obemannade.

Även om 40 timmarsveckan länge varit normen i svensk politik har den faktiska arbetstiden för hela befolkningen (20-64 år) minskat med nästan tio procent sedan 1979 och uppgår idag (2004) till bara 24 timmar i veckan.

SvD SvD2 DN DN2 GP GP2 GP3 Expressen Expressen2 DN3 GP4 SvD3

4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Kollade i bokhyllan: när Oktoberförlaget gjorde en återutgivning strök man "Elektra" ur titeln och moderniserade trettiotalsfrisyren på omslaget litegrann.

Pierre Gilly sa...

Kalle Hägglund som stylist? Det har jag svårt att tro. Oktoberförlagets upplaga var väll fulare än Bonniers ändå. Lite rödmosigt fyllo-röd om jag minns rätt.

Björn Nilsson sa...

Jag tänkte att det var nog "grafisk formgivning Kicki Askelin". För säkerhets skull plockade jag fram boken och kollade, och där stod det "grafisk formgivning Kicki Askelin". Jo, det är en ljust rödblå färg, svår att definiera.

Pierre Gilly sa...

Undrar vem som gav grafisk form åt Linda Lovelaces memoarer...