söndag, oktober 30, 2011

Åsiktsproduktion i fablernas värld



SNS rapporten “Konkurrensens konsekvenser” som avslöjade att privatiseringarna inte lett till bättre service reser en hel del frågor om hur svensk politik utformas.
Den vanligaste är hur det kunnat ta tjugo år utan att någon ordentlig uppföljning skett.

En förklaring är att den politiska debatten domineras av individer vars karriär är beroende av att de står för vissa åsikter. Det gäller många politiker och ledarskribent. Den oberoende kunskapseliten, ofta verksam på universiteten, får endast undantagsvis komma till tals. Den är inte heller lika intresserad och har inte lika mycket tid att informera allmänheten.

Tankesmedjornas inhyrda forskare drar i regel inte slutsatser som strider mot deras finansiärers (nästan alltid näringslivets) intressen. En marknadsekonomi sorterar vanligtvis automatiskt ut idéer som hotar marknadslösningar. Därför var SNS avslöjande om privatiseringarna oväntat. Att SNS forskningschefen Laura Hartman nu avgått efter intern kritik är därför mindre förvånande. Det mest överraskande med SNS rapport är att nyheten fick så stort genomslag i media.


Det finns visserligen gott om internationella studier som visar att konkurrens inte alltid är så bra, att offentlig drift kan vara den bästa lösningen och att skatter sällan har negativa konsekvenser men om detta talas det i stort sett aldrig.

Den finske ekonomiprofessorn Johan Willner gjorde för tio år sedan en stor metastudie där han jämförde forskningsläget med vad ledarsidorna i de stora svenska dagstidningarna skrev. Han granskade vad den ekonomiska forskningen kommit fram till när det gäller skatternas effekter på tillväxt och arbetslöshet. Han tittade också på vad privatiseringar av offentlig verksamhet och mycket annat.


Willners slutsatser var att de största svenska borgliga tidningarna systematiskt ägnade sig åt att sprida myter: “Den internationella ekonomiska forskningen ger en helt annan bild av den ekonomiska politikens förutsättningar än vad man skulle kunna tro när man läser exempelvis Dagens Nyheters debatt och ledarsida. Ledande beslutsfattare och opinionsbildare förmedlar i själva verket ett antal urbana vandringssägner, som man med ett ord skulle kunna kalla för råttpizzor.“ Intresset bland borgliga tidningarna att diskutera eller ens rapportera detta var naturligtvis obefintligt.

Att politiken inte tar hänsyn till grundläggande fakta tycks vara ett återkommande drag. Debatten om SAABs framtid utgår till exempel ifrån antagandet att koncentrationen på bilmarknaden tilltar. Med det synsättet är små biltillverkare som SAAB dömda att gå under.

Men antagandet stämmer illa med verkligheten. I verkligheten tappar de största bolagen marknadsandelar. Förra året hade världens sex största bilbolag 50 procent av marknaden. 1970 var de fem, 1950 två och 1920 bara ett (Ford). Det är inte heller de största bolagen som är de mest lönsamma. Två av de största bilföretagen i världen – GM och Chrysler – hade gått i konkurs om det inte räddades av den amerikanska staten. SAAB har enorma problem men det är inte självklart att bolaget måste avvecklas.

Globaliseringen framställs på samma ödesbestämda sätt, trots att det finns gott om fakta som borde få oss att ifrågasätta den bilden, visar den indisk-spanske ekonomen Pankaj Ghemawat i sin senaste bok, World 3.0 Global Prosperity and how to Achieve it (Harvard Business Press). Andelen utbytesstudenter i världen är bara två procent. 90 procent av alla människor beräknas aldrig lämna sitt hemland. En procent av alla brev korsar en gräns, två procent av alla telefonsamtalen är internationella. Till och med Internettrafiken sker till över 80 procent inom ett land.



Det vanliga argumentet för att vi lever i en global värld går ut på att handeln idag är större än för några hundra år sedan. Det är sant men det bevisar inte att vi lever i en värld utan gränser, skriver Ghemawat. Tittar man i stället på den uteblivna handeln – den som borde finnas om alla handelshinder verkligen var avskaffade – så blir bilden en annan. Handeln mellan kanadensiska delstater är till exempel 22 gånger större än mellan Kanada och USA. Handeln inom enskilda EU länder är också mångdubbelt större än mellan länderna i handelsunionen.

Debatten om globaliseringen styrs mer av människors rädsla och förhoppningar än en riktig granskning av siffrorna, menar Ghemawat. Anhängarna av globaliseringen målar upp en bild av att den redan är genomförd och oundviklig. Kritikerna överdriver dess omfattning för att mobilisera motståndet. Ghemawat medger att man kan ifrågasätta tolkningen av vissa av hans siffror men påpekar att många som hävdar att vi lever i global värld sällan presenterar några siffror alls. Den mest uppmärksammade och sålda av alla böcker om globaliseringen – den amerikanska journalisten Tomas Friedmans The world is flat – bygger i stort sett bara på anekdoter.

Publicerad i FT

SvD SvD2 DN DN2

5 kommentarer:

Kerstin sa...

Ett mycket bra inlägg.

Max Wallinder sa...

Tack!

Har du en bra länk till Willners slutsatser i sin studie?

/Max

Pierre Gilly sa...

Hej Max

Johan Willners studie En kritik av den pseudoekonomiska agendan publicerades i Studies in Ethics and Economics 4 Objektivitetsproblemet i ekonomisk vetenskap.

Redaktörer Carl-Henric Grenholm, Gert Helgesson

Det var Stockholms universitet som gav ut det. Det finns en hel det läsvärt i samma skriftserie. Tyvärr verkar den inte finnas online.

Max Wallinder sa...

Ok, tack så jättemycket Pierre, både för info och bra artikel!

Simsalablunder sa...

Instämmer att det är finfint inlägg.