tisdag, oktober 11, 2011

Poeter är de bästa ekonomerna


En del har förklarat den senaste tidens turbulens på världens börser med de dataprogram som automatiserat handeln. Finansministern har kallat fenomenet för ”brutal galenskap”. Det är naturligtvis lika fel som att skylla hustrumisshandel på mannens piska.

Folk har försökt förutsäga ekonomiska konjunkturer minst lika länge som det funnits skrift. Sumererna antecknade noggrant priset på viktiga stapelvaror som vete, dadlar och ull i hopp om att det förflutna skulle säga dem något om framtiden. Nuförtiden studerar många börskurser i samma syfte. Framgången har uteblivit men metoden har fått ett tjusigt namn: teknisk analys.

Problemet med att förutsäga framtiden kan lätt åskådliggöras med ett experiment. Kastar man en sten upp i luften förstår alla att den snart faller ner igen. Men kastar man en sten på en annan människa är det omöjligt att veta vad som kommer att hända. Reaktionen varierar beroende på vem som kastar, vem som träffas, hur man kastar, och i vilket sammanhang det skett. Fysiker kan lätt beräkna var planeten mars kommer att vara i rymden om tusen år, men ingen samhällsvetenskap kan förutse vad människan kommer att göra i morgon.

Ändå gör ekonomer modeller och prognoser som om människan vore enkla himlakroppar. De talar om lagen om tillgång och efterfrågan, trots att människor inte sällan blir mer intresserade av det som stiger i värde, och tappar intresset när priset sjunker. Det gäller till exempel aktier, parfymer och vissa kläder. Gravitationslagen har inte den här typen av undantag: vissa saker faller inte uppåt himlen.

Poeter och skönlitterära författare visar ofta större insikter i hur börsen fungerar än ekonomer. Författare är ju i regel mer intresserade av psykologi än fysik. En roman som Emil Zolas Pengar borde ingå i varje grundkurs i nationalekonomi. Blivande ekonomer borde också tvingas läsa kapitlet om sjöförsäkringsbolaget Triton i August Strindbergs Röda Rummet. Strindberg ansåg att aktiebolaget – som infördes i Sverige i mitten av artonhundratalet -uppmuntrade till spekulation och ansvarslöshet.

Även författaren och litteraturkritikern Olof Lagercrantz problematiserade aktiebolaget på ett sätt som man aldrig hör ekonomer gör nuförtiden. Införandet av aktiebolaget är det grundläggande problemet med dagens näringsliv, hävdar han. Det gjorde att affärer kunde anonymiseras:


”Det blev möjligt att handla utan att smutsa ner sina händer, att mörda utan att se någon falla, att suga ut utan att se någon svälta”
skriver Lagercrantz i sin självbiografi, Min första krets. Aktiebolaget är ”en perfekt dödsfälla” som utan betänkligheter plundrar jorden på naturresurser.

Mot detta ställer Lagercrantz företagaren av äldre modell: ”Fabrikören, grosshandlaren, skeppsredaren, brukspatronen - steg och föll med sitt företag. Han var hjälte i sin tids romaner och inte utan skäl ty han riskerade allt han ägde. Hans egen person och familj fanns med i potten.” Är det en romantiserad syn?

Det är svårt att tänka sig att en bonde skulle kunna titta på termometern vid frukosten och bestämma sig för att dra undan sitt kapital från gården på förmiddagen för att sedan satsa på jordbruket igen i slutet på veckan, påpekade redan John Maynard Keynes. Aktiebolagsformen gör dock detta fullt möjligt.

SvD SvD2 DN DN2 DN3

6 kommentarer:

Kerstin sa...

Det är sant att man aldrig kan förutsäga vad en enskild människa kan ta sig för i morgon, eller nästa minut ens, men med lite insikter om hur människor tenderar att reagera, statistiskt sett, inför olika fenomen, kan man med ganska stor säkerhet förutsäga hur en stor mängd av människor kommer att reagera på en massa saker.

Om man vet att en viss aktion leder till panik i stora församlingar, så blir det panik i den situationen även om ett litet antal av människorna i gruppen inte grips av panik. Man kan alltså förutsäga paniken men inte exakt vilka individer i församlingen som kommer att panika och vilka som inte kommer att göra det.

Detta är sådan kunskap som gör propaganda så farligt effektiv.

Framställs Juholt som en storsvindlare, i vartenda Eko under flera dagar exempelvis, som nu är fallet, och i varje nyhetsprogram på TV, så vet man med säkerhet att stödet för honom bland väljarna kommer att minska ganska mycket -exempelvis. Därför kan människor manipuleras ganska lätt, av dem som har pengarna och bestämmer över media.

Pierre Gilly sa...

Jovisst. Det går ofta - men inte alltid - att manipulera opinionen. Rädsla, avsky, indignation hör till det man kan piska upp. Andra känslor är svårare...
Det är enkelt att beräkna när en sten man kastar upp i luften faller ner igen. Hur lång tid som krävs för att vända en opinion är inte lika enkelt att beräkna. Inte minst om den andra sidan har mediaresurser. Och ett organiserat drev mot en person som Astrid Lindgren skulle förmodligen inte fungera. Inte ens Per Ahlmark verkar ha nämnt henne någon gång, trots hennes medlemskap för FiB.
Men att förutspå den ekonomiska konjunkturen är något annat. De flesta dagar är visserligen förutsägbara - trender håller i sig - men det stora problemet ligger i att veta när det svänger.

Kerstin sa...

Det sista håller jag med om förstås. Men frågan är i slutänden om de där svängningarna är så slumpmässiga som vi ska tro. Jag vet inte men tycker frågan är värd att ställas.

Vad gäller drevet mot Juholt så finns det ett faktum som också spelar in här. Om man går alltför hårt åt en person i media så riskerar man att folk till slut börjar vända och sympatisera mer med den förföljda. Så det gäller att balansera. I det här fallet undrar jag om man inte börjar gå över den gränsen, och visar det sig sen att Juholt är oskyldig, inte gjort sig skyldig till något alls, som verkar vara fallet, ja då har man nog mest åstadkommit sämre förtroende för media.

Pierre Gilly sa...

För den enskildes överlevnad borde det vara en fördel att inte vara helt förutsägbar.

Kerstin sa...

Och det är den enskilde aldrig, som jag väl skrev redan i min första kommentar :-).

Men svenska media är väldigt förutsägbara.

Pierre Gilly sa...

Xerox Research Center har en maxim som är relevant: "Bästa sättet att förutsäga framtiden är att uppfinna den".