lördag, oktober 08, 2011

Politik borde vara att inte vilja























I dagens ledare (Lyckopolitik gör ingen lycklig) argumenterar Corren mot att svensk politik ska ha som mål att öka ”den samlade lyckan” i samhället.

”Lyckopolitiken motiveras med att lyckliga medborgare är goda medborgare. Liknande resonemang ledde en gång till tvångssteriliseringar. ”


Ett annat problem med lyckopolitiken är att den svårligen kan ta hänsyn till minoriteters önskemål.

”Om politiken ska öka lyckan utifrån ett statistiskt medelvärde på vad som gör genomsnittsmänniskan lycklig så undertrycks individens rätt att sträva efter vad som gör just henne lycklig”
.

Vissa människan finner ju lycka i sådant som plågar andra. Att svälta ger till exempel anorektiker en kick. Det finns många andra grupper som avviker från genomsnittsmänniskans, vars rättigheter man bör respektera. En del vill ha låga löner, andra blir sexuellt stimulerade av att förnedras av chefen på jobbet, och vissa människor kan inte leva utan stress. Det är ju allmänt känt att uteliggare i Paris är bohemer som valt ett romantiskt liv under broarna.

Corren (eller är det tankesmedjan Badlands Hyena?) har dock glömt en grupp. Det är ju teoretiskt fullt möjligt att vissa människor fritt väljer att vara olyckliga.

Försök att göra människan lyckliga kommer att misslyckas, eller ännu värre, att lyckas. Då blir det som i Aldous Huxleys Du nya sköna värld. Politiska visioner leder nämligen till totalitära samhällen.

Corren förespråkar i stället en säkrare om mer beprövad metod. Om vi en stund anstränger oss för att ha tråkigt så blir vi gladare efteråt. Metoden skulle med fördel kunna ersätta både mediciner och sjukvård. Den som har huvudvärk kan till exempel slå sig själv på tummen med en hammare så blir smärtan i huvudet relativt sett mindre påträngande. Och när smärtan i tummen avtar ökar livsglädjen. Skatten kan sänkas kraftigt med hjälp av denna miljövänliga teknik.

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Som Ulf Lundell sade så är även en inställd spelning en spelning. Därmed borde detta att inte vilja och kunna betraktas som en viljehandling! (Hur man än vänder sig har man rumpan bak!)