torsdag, oktober 06, 2011

TV:s förenklingar ger politiska underbarn


För fyrtio år sedan kunde amerikanska presidentkandidater framföra sitt budskap i genomsnitt fyrtiotre sekunder innan TV:s nyhetsredaktioner ansåg att tittarna skulle bli uttråkade om de fick fortsätta. När George Bush den äldre blev president 1988 fick kandidaterna nio sekunder på sig att tala till det amerikanska folket. I Sverige är situationen något bättre men tendensen är densamma. Inte minst i de allt kortare nyhetssändningarna som de privata nyhetskanalerna erbjuder.

Under sådana förhållanden är det uppenbart att eftertänksamma människor inte en chans mot de mer samvetslösa. Därför är det kanske inte heller särskilt konstigt att lokalpolitiker från alla partier i regel är bättre utbildade än de som nått partitoppen i Stockholm.

Den amerikanske mediakritikern Jeffrey Scheuer hävdar att tv:s förenklingar - och då gäller det inte enbart nyheter - ytterst beror på mediets tekniska förutsättningar. Även producenter som arbetar i ickekommersiella kanaler kommer inte ifrån att mediet är bättre på att förmedla känslor än tankar. Alla medier har sina nischer. Teoretiskt går det, som kulturteoretikern Neil Postman påpekat, att förmedla filosofi med hjälp av röksignaler, men vem skulle försöka?

På samma sätt kan tv förklara komplexa fenomen men dess styrka gentemot andra medier ligger i att den kan visa. Tv är mer narrativ och episodisk än tematisk och analytisk, och mer kontrastiv än komparativ. Den hastighet som tv arbetar med leder till att prioriterar snabba och slutgiltiga krav på komplexa problem.

Den förenklade världsbild som tv levererar är inte heller politiskt neutral. Ett medium som är överdrivet person fixerat och bra på att visa dramatiska händelser som krig, men dåligt på att förklara de långsamma processer som skapat förutsättningarna för det, gynnar ideologier som bygger på enkla teorier om hur samhället fungerar. De som i likhet med blivande centerledaren, den 28 åriga Annie Lööf, eller hennes idol Margret Thatcher, hävdar att det inte finns något samhälle utan bara individer har en fördel gentemot socialister som lutar sig mot ett register av samhällsteorier.

Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt gynnas av att de moraliska dilemman som de tror är roten till många samhällsproblem är lättare att filma än de sociologiska orsaker som vänstern tror på. Tv är bäst på det omedelbara och synliga och skildrar därför hellre individer än sociala processer. Det gäller både nyheter och tv-serier. Det är mer effektfullt att visa fängelsedörrar som smäller igen än interner i utbildning. Det är mer dramaturgiskt att filma någon som fuskar till sig sjukersättning än någon som talar om sin trasiga rygg.

I ett samhälle där allt förklaras i allt kortare nyhetsinslag kan en 28 åring göra minst lika bra ifrån sig som en kunnig veteran. Kanske bättre rent av, för ungdomen ser fräsch ut i rutan och tyngs inte av onödig information. I en sådan värld kan en Torbjörn Fälldin lära sig behärska TV mediet men Annie Lööf är en produkt av det.

SvD

Publicerad i Dalademokraten

Inga kommentarer: