onsdag, december 07, 2011

Se blodpölen


Runt 50 000 människor har dödats av inbördeskriget och Natos bombningar i Libyen. Det kan låta som en stor siffra men Sveriges biståndsminister, Gunilla Carlsson, uppgav nyligen i en intervju med DN att det ”absolut varit värt det”. Vad Gunilla Carlsson egentligen är nöjd med är inte lätt att förstå. Kadaffi är borta men terrorn består.

FN har rapporterat att rebellerna begått en rad svåra krigsbrott under inbördeskriget. De flesta politiska fångar under Kadaffis regim har släppts men i stället ersatts av nya. Tusentals människor har fängslats utan rättegång och torterats. Den nya regimen bedriver en veritabel klappjakt på svarta. Soldater som kämpat på Kadaffis sida avrättas summariskt.

Om detta har Hans Wallmark, moderat ordförande i riksdagens försvarsutskott och ivrig påhejare av Sveriges deltagande i det libyska inbördeskriget, inget att säga. Nej ”uppdraget” är ”slutfört och väl utfört” hävdar han. Cirkulera, här finns inget att se.

Hans Wallmark är övertygad om att den nya regimen kommer att införa demokrati. Ja, de nya härskarna – som huvudsakligen består av islamister och Kadaffis tidigare medarbetare – kommer rent av att låta oberoende domstolar att granska deras egna övergrepp och krigsförbrytelser spår Wallmark. Några tecken på detta finns inte men de har ju lovat! Hans Wallmark tittar på en blodpöl och ser en ros.

Hans Wallmarks svar finns här

DN

3 kommentarer:

Anonym sa...

Källa till siffran 50000 döda och att detta till betydande del skulle bero på Natos bombningar?

Pierre Gilly sa...

DN använde sig av siffran 50 000 i början av december i en artikel som inte verkar finnas på nätet. Uppgifterna kommer förmodligen ursprungligen från rebellerna. Se till exempel The Independent från den 31 augusti.

Förmodligen har bara en mindre del dödats direkt av Natos bombningar. Jag känner inte till några trovärdiga beräkningar på detta. Inget tyder heller på att Nato nu här efteråt försöker ta reda på hur många civila man dödat av "misstag".

Utan Natos flygunderstöd hade inte rebellerna kunnat omringa och beskjuta Misrata med granater under flera veckor. Alla stadens invånare har flytt eller dödats. Staden är en ruin. Då rebellerna knappast hade kunnat ta makten på egen hand bör man fråga sig i vilken grad Sveriges regering delar ansvar för de övergrepp de forna rebellerna gör sig skyldiga till.

Ulla Johansson sa...

Något för svenska högerpolitiker (av olika schatteringar) att fundera på:
En grupp på cirka femhundra personer (svenskar) har anmält den svenska regeringen, riksdagen ochförsvarsmakten till The International Prosecution Chamber of Stockholm för krigsbrott. Gäller anfallet mot Libyen som tidigt gick förbi FN:s mandat och övergick i ett blodigt anfallskrig. Där Sverige deltog militärt. Ett krig som resulterat i trettiotusen-sjuttiotusen dödade (osäkra siffror-som kan stiga), total förstörelse av Libyens infrastruktur, sönderbombade städer och mordet på landets statschef. Anmälan avslogs men har nu (9/12-11)överklagats.
Libyens nuvarande situation förtigs av alla svenska media. Liksom vår
anmälan och överklagan. Varför? Vi är dock närmare femhundra personer som vill
ställa regering, riksdag och försvarsmakt till ansvar för deltagande i kriget. -- Att svenska politiker säger att de är nöjda med "slutfört uppdrag" är vidrigt. Vilka okunniga och blödtörstiga människor har vi egentligen valt att representera oss?
Ulla Johansson