onsdag, december 21, 2011

Integration i konkursbo att föredra


Saab borde hade ha integrerats mer i GM anser industriforskaren Matthias Holweg. Frågan är dock om GM varit tillräckligt integrerad i GM eftersom man gått under om inte amerikanska staten tagit över företaget. Det statsägda och omstrukturerade GM har nu fått luft under vingarna. USA är dock inte intresserade av att rädda jobb och kunnande i Sverige. Det är inte osannolikt att den amerikanska staten kommer att få tillbaka det mesta av pengarna man satsat på GM, samtidigt som man sluppit undan alla de kostnader en konkurs hade fört med sig. Statsingripande i olika former är norm inom bilindustrin - inte minst när det uppstår problem - men i Sverige går detta inte att diskutera. Inte en enda borgerlig riksdagsman eller ledarskribent har ens antytt att andra stater aktivt skyddar sin bilindustri. Alla borgerliga politiker tänker ofelbart nyliberalt i frågan. Enigheten bland moderater, folkpartister, kristdemokrater och centerpartister har nått nordkoreanska höjder.


Svd
SvD2 DN DN2 GP SvD2 SvD4

5 kommentarer:

Socialliberal sa...

Ok. Vi tar det en gång till;

Orsaken till att amerikanska staten gick in och räddade GM, men att svenska staten inte gör detsamma med SAAB har inte att göra med ideologi (även om många vill få det att se ut som det). Detta har att göra med saker som inte går att påverka politiskt (bara att påstå det är ju farligt i Sverige). Så här ser det ut;

- SAAB; förluster i princip sedan starten. GM; kraftigt blödande, med har tidigare under flera år i rad visat på vinst.
- SAAB; har i princip bara tre modeller som alla bygger på Vauxhall och Opel Insigna/Buick Lacrosse (9-5). Samt olika versioner av 9-3an som i modern tid också mer eller mindre har mer att göra med Opel Vectra än med SAAB. Den enda ”egenutvecklade” plattformen, Phoenix, har uppenbarligen också GM komponenter i sig. Den ”sista riktiga SAABen” rullade av bandet i mitten av nittiotalet när SAAB 900 var ny. GM; Har ett tjogtal olika modeller och ett omfattande sortiment. Har dessutom egen motortillverkning och resurser att utveckla nya koncept vidare.
- SAAB; Inget kapital och stora delar av tillgångarna är pantsatta för att satsa allt på nya 9-5an (som floppade). De fantasiljarder som behövs för att ta det första myrsteget; utveckla egen plattform som är fri från GM, finns förmodligen inte i Sverige. GM; stora möjligheter att utveckla vidare kärnkoncepten efter att ha klippt av döda grenar som Pontiac, Hummer och, ironiskt nog, SAAB. Ser du mönstret? Kan det vara så att SAAB är just en död gren?
- Politik kan inte, jag upprepar, kan inte påverka faktumet att det inte finns tillräckligt många som vill köpa en SAAB. Bara för att staten köper upp delar av företaget så kommer det inte att hjälpa. Det fattas köpare, oavsett om det är statliga pengar som skruvar ihop bilen ingen vill ha eller om det är privata pengar som skruvar ihop bilen ingen vill ha. Sammanfattningsvis; vad tusan vill oppositionen att regeringen skall göra? Revolverhota folk i bilhallarna så att de köper en SAAB?
- Amerikanska staten har minst åtta gånger mer resurser att pumpa in i trilskande biltillverkare. Svenska staten kan inte stoppa in pengar i sådana svarta hål som SAAB. Dessutom finns det ingen potential att göra något produktivt av ett eventuellt statligt ingripande i SAAB. Det vore en annan sak om det verkligen var så som Muller & Co påstod. Alltså att man kan göra om SAAB till ett nichat premium märke som Jaguar är nu eller vad Lancia var en gång i tiden. Men nu är ju fallet inte så, annars skulle nya 9-5 ha sålt. Då skulle det bara vara fråga om startkapital, där kan staten kanske hjälpa till (ett par exportkrediter skulle smaka fågel också). Men inte direkt involvering, sådant hör åttiotalet till.

Sammanfattningsvis kan man säga att SAAB inte dog igår, man drog bara ur sladden till respiratorn, som varit igång sedan nittiotalet.

Pierre Gilly sa...

Till industripolitik hör att inte tillåta att andra länder kontrollerar tekniken i svenska industriföretag. Det gäller i ännu högre grad ett företag som Scania. Inget är lättare än att släppa kontrollen och sedan konstatera att företagen blivit tomma skal utan förutsättningar att leva vidare. Jag menar inte att staten måste driva vidare Saab i dess nuvarande former. Kanske kommer man inte ens att kunna tillverka egna bilar. Men det är oansvarigt att låta privata klåpare utan pengar hålla på som man gjort.

Sverige hjälpte inte heller Saab särskilt aktivt innan företaget lakades ut tekniskt. Franska staten har nyligen hjälpt Renaults elbilprojekt genom att låta posten beställa 15 000 elbilar. Politiker saknar inte möjligheter att påverka vad som köps. Bilismen hade aldrig slagit igenom utan statliga initiativ på en rad områden. Till och med miljonprogrammet utformades för att gynna privatbilismen.

Sverige badar i kapital (privat och offentligt), så man kan inte säga att det skulle saknas pengar. Staten har ju ett stort budgetöverskott – till stor del genom att man nekar sjuka ersättning.

Ett mönster som är rätt tydligt är att de amerikanska biljättarna inte på åratal lyckats göra bilar som folk vill ha. Det är också så att de flesta bilföretagssammanslagningar eller uppköp inte slutar bra. Till och med Mercedes misslyckades grymt med Chrysler. Det enda riktigt lyckade exemplet var Renaults allians med Nissan. En förklaring var att franska staten – som den största ägaren av Renault – mest var intresserade av långsiktiga industriella lösningar.

Socialliberal sa...

”Till industripolitik hör att inte tillåta att andra länder kontrollerar tekniken i svenska industriföretag”.
Om jag tolkar dig rätt skall alltså någon (staten gissar jag på) reglera hur patent och företagsköp handlas in och ut ur landet… hur då? Så om jag har ett företag med patent i som jag vill sälja till X, så ska alltså staten kunna säga nej? Det här låter ytterst tveksamt och svårt att omsätta i praktiken… i längden innebär detta ju att staten ytterst äger MINA patent och MITT företag om tillräckligt många tjänstemän på ett ev. industridepartementet anser så…

”Men det är oansvarigt att låta privata klåpare utan pengar hålla på som man gjort.”
-Ja. Victor Muller är en clown. Man skulle inte ha släppt in honom i företaget från första början. Han kom från raka motsatsen till SAAB. Men samtidigt så fanns det ingen annan som ville stiga in. Gissningsvis för att ”alla visste” hur det illa det verkligen var på stallbacka. GM hade då i vilket fall slagit igen fabriken. Jag tycker vidare att man borde pröva honom i domstol; det är ett lagbrott att driva ett företag på obestånd.

”Sverige hjälpte inte heller Saab särskilt aktivt innan företaget lakades ut tekniskt.”
Beror på hur man definierar ”Sverige”. Gör man en vidare tolkning som inbegriper svenska intressen så stämmer inte det. Investor pytsade in enorma summor för att få SAAB, som då var en del av konglomeratet SAAB/SCANIA, att sluta blöda. Man gick så långt så att man tog en av SCANIAS viktigaste teknologiska genombrott; den tekniskt användbara turbon, och stoppade in dem i den nya 900 serien.
Gör man en striktare tolkning så stämmer inte påståendet riktigt heller. – Den svenska staten var med på banan, men på fel sätt (som ofta när staten bestämmer sig för att driva storföretag). De ville att SAAB skulle bistå IF Metallare med jobb efter en annan statlig stödsatsning, som lystrade till namnet ”Svenska Varv” imploderade: man byggde en sprillans ny fabrik i Malmö. Varför man icke satsade på att förstärka stallbacka istället får man fråga i en viss port på Sveavägen om…

”Franska staten har nyligen hjälpt Renaults elbilprojekt genom att låta posten beställa 15 000 elbilar”.
Hade det funnits något i den stilen i pipen på stallbacka så hade jag kunnat tänka mig att staten ”indirekt” hjälper till att köpa produkter. Men nu finns inget visionärt av sådant slag i SAAB. Inte vad jag känner till i alla fall. Bara som jag nämnt tidigare; här finns en Vauxhall/Opel Insignia eller Buick LaCrosse om man så vill och en faceliftad Opel Vectra. Det finns ingen ”ny” produkt som det kan vara värt för staten att köpa här. Bara skulder och bilar ingen vill ha.
Och dessutom har staten länge, länge stödköpt från SAAB; polisbilar, kommun- och hemtjänst och alla ledningsfordon till räddningstjänsten etc, etc. Vi snackar låååånga och mycket lukrativa kontrakt.

Socialliberal sa...

(Forts.)

”Sverige badar i kapital (privat och offentligt), så man kan inte säga att det skulle saknas pengar.”
Jag var otydlig där. – När jag skrev ”finns inte pengar” så menar jag riskvilligt kapital som kan stoppas in med omedelbar verkan. Jag kvarstår vid mitt påstående att dessa inte finns i Sverige, och det är inte småpotatis. Detta är det jag kommer på rak arm;
- Skulderna till Swepart och IAC.
- Hyran för Stallbacka.
- I alla fall 3-4 löneutbetalningar.
- Köpa tillbaka de tio procent som GM äger av Phenoixplattformen.
- Ta igen mer än ett decennium av utveckling av bilar i SAABs viktklass (måste för övrigt göras på rekordtid).
- Ta kontrollen över de skenande räntorna på det skuldberg SAAB har samlat på sig.
- Driftkostnad för att börja producera denna nya, fantastiska bil som på rekordtid har tagits fram.
Det-går-inte. De här pengarna finns inte. Bara för att staten och näringslivet har pengar behöver det inte betyda att dessa ska gå till att få stallbacka att rulla igen. I alla fall inte skattepengar. Jag vågar påstå att en majoritet av väljarna är rörande överens om att staten inte ska äga bilfabriker eller köpa produkter av denna bilfabrik som man sedan inte har någon användning av.

”Politiker saknar inte möjligheter att påverka vad som köps. Bilismen hade aldrig slagit igenom utan statliga initiativ på en rad områden.”
Det påstod jag aldrig. Däremot skrev jag att staten inte kan tvinga folk att köpa en SAAB, vilket är den enda vägen för företaget att gå runt; att folk köper bilarna. Den svenska staten kan inte som den franska ”hålla” upp företaget självt på olika sätt, folk måste vilja ha bilen.
Det är här vi finner pudelns kärna: det är inte tillräckligt många som vill ha en SAAB. Här kan inte staten göra någonting.

”Ett mönster som är rätt tydligt är att de amerikanska biljättarna inte på åratal lyckats göra bilar som folk vill ha.”
Men jag har fått uppfattningen att GM tuffar på rätt bra nu. Detta är på grund av att det fanns en modellflora att gräva i och sätta igång att utveckla för att nå olika marknader simultant. Dessutom finns det en hemmamarknad av vikt och mer slagkraftiga märken. Allt detta saknas i SAAB. Hade dock SAAB varit ett industrikombinat av någon kaliber, säg att SAAB går som tåget, och har fabriken kvar i Kalmar och motherplant i Trollhättan med minst ett dussin olika modeller samt en performance-division och egen motortillverkning i Arboga, hade det funnits mer att arbeta med. Då hade jag köpt ditt resonemang helt av. Men nu finns inte detta. Bara en Buick och en Opel ingen vill ha.

Pierre Gilly sa...

Jag har flera julbordsplikter nu, så det blir rätt kortfattat:

Jag tror alla stora industriländer slår vakt om sina företags viktiga teknik. Det finns en mängd olika lösningar; formella som informella. Exportförbud av viss teknik är en väg som USA använder flitigt. Om tekniken delvis tagits fram med hjälp av offentliga medel kan det också användas som förevändning. I Frankrike finns statliga fonder och företag som köper upp kontrollposter i företag för att förhindra att utländska företag köper upp viktig teknik. Ibland misslyckas man men då blir det i alla fall debatt, även borgliga franska politiker funderar på vad som hände. Till skillnad från vad som hände med Astra eller Scania i Sverige. (Sen är det en annan fråga om den teknik Saab behöver och hade är av den digniteten.)

Att svenska staten inte hjälpt Saab på olika sätt är naturligtvis inte rätt. Det jag menar är att man aldrig verkat haft realistiska planer. Det krävs också en långsiktighet. Renault hade nog inte satsat så stort på elbilar utan långsiktiga politiska garantier. Japan ägnade sig länge åt fönsterstyrning: dvs riksbanken angav vilket låneutrymme till vilka räntor olika branscher skulle få. I Sverige bryr man sig inte om att en stor del av bankernas utlåning bara går till att fastighetspriserna trissas upp. Fönsterstyrning skulle kunna ska möjligheter för mer produktiva satsningar.

Du rätt i att Saab blivit ett tomt skal genom att det inte äger nödvändig teknik längre. Men Saab är ändå ett brand som borde vara värd en hel del. Jag föreställer mig också att den samlade kunskapen bland företagets anställda är större än de enskilda individernas. Det där kan jag väll egentligen inte bedöma men jag tror inte det är ett orimligt antagande.

Om en del tyska underleverantörer till bilindustrin kunnat börja tillverka solpaneler så borde SAAB, under olika former och delar, kunna rulla in på nya spår. Men marknaden klarar sällan sånt där på egen hand. Se till exempel Michael Perelmans Railroading Economics The Creation of the free Market Mythology