Idag vid halv fyra på eftermiddagen är det sextiosex år sedan Adolf Hitler sköt sig i sin bunker. Ruinerna av Berlin var då omringade av Röda armén och de tyska försvarsförbanden beräknades få slut på ammunition bara timmar senare. Kriget i Europa skulle vara över inom en vecka.
Den tolv år långa nazistiska mardrömmen var över. Mellan femtio och sjuttio miljoner människor hade då mist livet. Andra världskriget förändrade, mer än något annat krig, världen för alltid.
Idag är det svårt att föreställa sig hur vår vardag hade sett ut idag utan Adolf Hitler. Nazismen som ideologi är borta, liksom det efterföljande kalla kriget, men vi lever fortfarande i en värld som formas av de krafter som sattes i rörelse i Tyskland på trettiotalet.
Det teknologiska språnget under andra världskriget saknar motstycke. Jetmotorn, helikoptern, och raketen kom alla ur Nazitysklands hemliga forskningsprojekt. Det var mirakelvapen som Hitler in i det sista hoppades skulle vända kriget. Radarn, och framförallt atombomben kom ur de allierades ansträngning att besegra Nazityskland.
All denna teknik har fått en rad civila användningsområden. Den kommersiella flygindustrin, som från början var en korsning av Hitlers jetmotor, och amerikanska militära flygplan eller mikrovågsugnen, som togs fram av ett företag som var specialiserad på radar, är bara några exempel.
Andra världskriget satt krafter i rörelser som inte tycks gå att stoppa. Ända sedan dess har världen levt i en teknologisk kapprustning. I flera decennier finansierade Pentagon nästan all forskning om stordatorer. Flyget skapade behov av radar, luftförsvar, och missiler, som för att kunna användas effektiv, skapade ett behov av bättre datorer, som i sin tur ledde till vad som idag kallas Internet. Ny teknik tycks automatiskt skapa behov av ny teknik.
Det är möjligt att persondatorn blivit verklighet även utan militärens pengar men det hade med all säkerhet tagit betydligt längre tid. Det är också möjligt eller högst troligt att den kommersiella flygplansindustrin förr eller senare utvecklats även utan den militära tekniken och subventionerade produktionslinjer. Men det är omöjligt att besvara säkert.
Vi vet dock att det är militärstrategiska behov, inte tekniska och ekonomiska skäl, som bestämt våra teknologiska val.
Det mest uppenbara fallet är kärnkraften. Om inte stormakterna velat ha atombomber är det svårt att tänka sig att någon idag skulle använda sig av ett så kostsamt, farligt och komplicerat som kärnkraft för att koka vatten till elgeneratorer.
Vi vet också att teknik eller en teknisk standard kan vara svår att överge, när den en gång är införd. Ett av de mer kända exemplen på den här inlåsningseffekten är QWERTY tangentbordet. Det skapades till den mekaniska skrivmaskinen och gjordes avsiktligen ineffektivt. Bokstäverna är placerade i sådan ordning att det är svårt att skriva snabbt, så att typarmarna inte fastnar i varandra. Trots att det problemet inte existerar idag, har QWERTY inte förlorat sin ledande ställning.
De motorvägar som täcker allt större del av världen är ett värre exempel på hur undermåliga system kan frodas. Ursprungligen byggdes motorvägarna i Tyskland och USA av militära skäl. Hitler ville kunna flytta sina pansardivisioner snabbt.
Motorvägar är fortfarande idag ett ypperligt sätt att snabbt förflytta tanks. För civila transporter finns det trafiklösningar som är betydligt energisnålare, säkrare och miljövänligare. Men när en teknik en gång väl dominerar kan det vara svårt för bättre att ta dess plats.
Kunder och experter behärskar den gamla tekniken, men inte den nya. Andra system kan vara anpassade till den gamla tekniken. Och den gamla dominerande tekniken har oftast låga styckkostnader, vilket gör det svårt för nykomlingar att konkurrera.
Var man än tittar idag ser man svallvågorna från andra världskriget. Den svarta asfalten på marken, jetplanen i himlen, och kärnkraftverket i horisonten är alla exempel på arvet från Hitler.
ST, FT
