torsdag, juni 30, 2011

Bubblornas neurobiologi

Förra veckan publicerade Wired en artikel som visar hur neurobiologi kan förklara hur ekonomiska bubblor skapas.

Consider an economics experiment led by Colin Camerer, a neuroeconomist at Caltech. He set up a stock exchange in his lab, consisting of shares in a single pretend company, and invited Caltech undergrads to participate. (The simulation was inspired by similar research first done by Vernon Smith, the Nobel Prize-winning economist.) At the start of the market, every “investor” was given two shares and a small amount of money to buy more shares. In order to accurately simulate the real stock market, Camerer made the shares pay a small dividend of 24 cents per period, with the market lasting for fifteen periods. If a student owned one share for the entire game, they earned a total of $3.60, or $.24 x 15.
Camerer designed the experiment so that the value of the shares was transparent. For example, one share at the start of the game was worth $3.60, since that’s how much a student could expect to earn in dividends. By round two, that same share was only worth $3.36. In the next round, it would be worth $3.12, and so on. If the students were rational traders, the shares would steadily decrease in value, until they ended up being worth only 24 cents in the last round.
But that isn’t what happened. As soon as trading began, the students bid the price of each share above $3.60, as they engaged in a typical bout of irrational exuberance. What was strange, however, was the persistence of this speculative bubble. Even when the shares were worth less than $1, students were still bidding more than $2.50. The lesson is that even in a transparent marketplace — the value of the investment was perfectly obvious — bubbles inevitably develop. We can’t help but speculate.


Grunden till bubblorna ska vara en mekanism som man kallar fiktiv inlärning och som gör det möjligt för oss att lära från hypotetiska exempel.

Unfortunately, fictive learning can also lead us astray, which is what happens during financial bubbles. Investors, after all, are constantly engaging in fictive learning, as they compare their actual returns against the returns that might have been, if only they’d sold their shares before the crash or bought Google stock when the company first went public. And so, in 2007, Montague began simulating stock bubbles in a brain scanner, as he attempted to decipher the neuroscience of irrational speculation. His experiment went like this: Each subject was given $100 and some basic information about the “current” state of the stock market. After choosing how much money to invest, the players watched nervously as their investments either rose or fell in value. The game continued for 20 rounds, and the subjects got to keep their earnings. One interesting twist was that instead of using random simulations of the stock market, Montague relied on distillations of data from famous historical markets. Montague had people “play” the Dow of 1929, the Nasdaq of 1998 and the S&P 500 of 1987, so the neural responses of investors reflected real-life bubbles and crashes.
Montague, et. al. immediately discovered a strong neural signal that drove many of the investment decisions. The signal was fictive learning. Take, for example, this situation. A player has decided to wager 10 percent of her total portfolio in the market, which is a rather small bet. Then, she watches as the market rises dramatically in value. At this point, the investor experiences a surge of regret, which is a side-effect of fictive learning. (We are thinking about how much richer we would be if only we’d invested more in the market.) This negative feeling is preceded by a swell of activity in the ventral caudate, a small area in the center of the cortex. Instead of enjoying our earnings, we are fixated on the profits we missed, which leads us to do something different the next time around. As a result investors in the experiment naturally adapted their investments to the ebb and flow of the market. When markets were booming, as in the Nasdaq bubble of the late 1990s, people perpetually increased their investments. In fact, many of Montague’s subjects eventually put all of their money into the rising market. They had become convinced that the bubble wasn’t a bubble. This boom would be different.
And then, just like that, the bubble burst. The Dow sinks, the Nasdaq collapses, the Nikkei implodes. At this point investors race to dump any assets that are declining in value, as their brain realizes that it made some very expensive mistakes. Our investing decisions are still being driven by regret, but now that feeling is telling us to sell. That’s when we get a financial panic.

Sänk studiestödet för kvinnor!


Studenter på kurser som har svårt att få jobb bör få sänkt studiemedel föreslår Svenskt Näringsliv. Det gäller till exempel filosofer och andra humanister som har svårare att hitta jobb än ingenjörer.

- Utbildningar som inte visar sig leda till jobb där kan man behöva justera ned bidragsdelen och ta en
större lånedel. Då vet man att det kostar, säger Svenskt näringslivs presschef Per Isling i SvD.

Men varför stanna där? Principen
borde även gälla dem som kan förvänta sig lågbetalda jobb. Det är naturligtvis
inte rättvist mot blivande förskolelärare eller bibliotekarier att samhället
inte visar dem redan under studietiden hur det är att ha mindre pengar.
Ja, studenter inom alla ämnen bör av pedagogiska skäl få sänkt studiemedel om det finns skäl att tro att de kan få det svårt på arbetsmarknaden. Det gäller inte minst studenter med olika former av handikapp. Dem som saknar ett ben, en penis eller svenska föräldrar kan inte alltid räkna med hög lön. Det är alltid bra att veta vad det kostar att studera.

Aftonbladet
Expressen

Vad är värst demokrati eller liberalism?


Är idén om ett jämlikt samhälle likvärdig med idéer om
rasers olika värde? Är det lika illa att vilja ha ett klasslöst samhälle som
att vilja utrota hela etniska och religiösa grupper? Ska man tro Erik Helmerson
DN är båda kommunism och nazism uttryck för totalitära tendenser som är precis lika eländiga.

Om det är riktigt så kunde de allierade under andra
världskriget lika gärna ha alliera sig med Hitler mot Stalin. Och om det
resonemanget stämmer så borde Erik Helmerson ägna DN:s ledarsida åt att stoppa
Sveriges affärer med diktaturens Kina.

Idéer måste naturligtvis värderas på egna meriter, oberoende
av hur de sedan praktiserats. Den kommunistiska idén om jämlikhet är bara dålig
om jämlikhet är dålig. Nazismens rastankar hade inte varit sannare eller mer
sympatiska om de avstått från sina folkmord.

I andra sammanhang har de flesta inga problem att skilja på
idéer och hur de tillämpats. Idén om demokrati föddes till exempel i antikens
grekiska stadsstater där slaveriet var en förutsättning för att samhället
skulle fungera. Ingen skulle få för sig att fördöma demokratin som idé bara för
att försöken att tillämpa demokratin är kantad av blod och övergrepp.
 
De europeiska kolonialväldena i Afrika skapades också i hög
grad efter att Storbritannien och Frankrike slagit in mot parlamentarism och
demokrati. Det fanns ett stöd i den allmänna opinionen för att man skulle lägga
under sig mörkhyade människors land. Ska man fördöma demokratin för att den är delansvarig för kolonialismens brott?

Ska man fördöma liberalismen som idé för att vissa människor
vill införa den med våld i Irak eller Afghanistan, för att ta några nutida
exempel? Det är inte bara i våra dagar som det finns bombliberaler. Tocqueville
var till exempel för den franska ockupationen av Algeriet.

onsdag, juni 29, 2011

Invandrare en god affär


Trots att invandrare får långt högre stöd från det offentliga än befolkningens genomsnitt tjänar staten ändå pengar på dem. Det visar beräkningar från norska Statistisk sentralbyrå som skriver norska Aftenposten.

2006 fick första generationens Invandrare i Norge 11,7 miljarder i olika former av bidrag. Samma år beräknas de ha betalt in 17 miljarder kronor i skatt. Invandrare är alltså en god affär för statskassan.

SvD DN DN2

tisdag, juni 28, 2011

Hypnotiserad av Jan Myrdal


I veckan inleddes rättegången mot några av Röda Khmerernas ledare som står åtalade för massmord. Tyvärr kommer domstolen inte att åtala alla som bidragit till tragedin i Kambodja. Det är för sent att utkräva rättvisa från Rikard Nixon som hade livet av tusentals Kambodjaner med sina massiva bombningar men Jimmy Carter och Henry Kissinger som stödde de Röda Khmererna i åratal efter folkmordet skulle ju naturligtvis kunna åtalas.

Nu lär det aldrig hända för en stormakters massmördare är alltid fredade från rättvisan men det hade varit klädsamt av SvD att någon gång nämna vilka som givit de Röda Khmererna sitt stöd.

Visst är Jan Myrdal en stor författare men knappast den gud som Benjamin Katzeff Silberstein verkar vilja göra honom till. Röda Khmererna hade betydligt större nytta av den ekonomiska och politiska hjälp de fick från Washington än någon artikel Myrdal skrivit.


DN

söndag, juni 26, 2011

Sverige och det tjugoförsta århundradet



Sedan borgarna kom till makten har arbetslösheten ökat med trettio procent. BNP per capita har sjunkit. Regeringen låter försäkringskassan friskförklara folk som läkare anser för sjuka för att arbeta. Det enorma överskottet i sjukförsäkringssystemet använder man till annat, trots att det just är en försäkring avsedd att gå till sjuka.

Bild från Pulvermos

Saab hålleratti konkurs, regeringen har låtit Vattenfall investera miljarder i tyska kärnkraftsverk som ska stängas men näringsministern är jättenöjd med sin egen insats.

Sverige har deltagit i det hopplösa kriget i Afghanistan i tio år men utrikesminister Bildt förklarar utan att rodna att det är en framgång. Nu har Sverige också anslutit sig till ett anfallskrig mot Libyen.

Myndigheter bedriver allt mer partipolitisk propaganda. FRA gör reklam för avlyssning, försäkringskassan förklarar hur bra det är med utförsäkringar och Försvarsmakten gör reklam för kriget i Afghanistan. Myndigheter får rätta sig i ledet eller läggas ner som djurskyddsverket och arbetslivsinstitutet. Regeringen ger partiets propagandakonsulter statsavlönade toppjobb i statsförvaltningen. Skattebetalarnas pengar används till PR konsulter som ska framställa regeringens fiaskon som framgångar.

Regeringen och borgliga opinionsbildare diskuterar låtsaslösningar på låtsasproblem. Biståndsministern svartmålar SIDAS arbete, skolministern ägnar det mesta av sin tid åt att ge en förvrängd bild av skolan, och regeringens tal om ett massivt fusk i socialförsäkringarna har visat sig vara nonsens. Om det inte räcker så talar diskuterar man gärna tidelag, hedersmord, slöjor och huruvida människor från andra länder till sin natur är kriminella.

DN
Aftonbladet

Ett bisarrt svenskt äventyr i Libyen


En närmast enig riksdag har beslutat att förlänga och bredda Sveriges bidrag till kriget i Libyen. Vår militär ska skydda civilbefolkningen och ”stärka de krafter som verkar för demokrati”, hävdar riksdagen. För att uppnå detta måste man störta landets diktator.

Denna diktator är beväpnad av samma stormakter som nu angriper honom. Även Sveriges borgliga regering försökte så sent som förra året sälja krigsmateriel till Libyen. Men nu är det uppenbart andra tider. Även diktaturen Förenade Arabemiraten hävdar att man månar om de civila och skickar plan.

Det låter fint men finns det någon realism i dessa ambitioner? Går det verkligen att skydda civila och avsätta en diktator med hjälp av bombplan i stratosfären. Faktum är att Sverige deltar i ett krig där kvinnor och barn dödas av bomber från demokratiska stater.

Och kommer Libyen verkligen att bli demokratiskt om Gadaffi störtas? Flera av upprorsmännens ledare var ju till alldeles nyligen lojala med regimen i Tripoli. Har Gadaffis tidigare justitieminister, känd för att ha torterat de bulgariska sjuksköterskor som Libyen höll som gisslan för några år sedan, men nu blivit en av rebellernas främste ledare, plötsligt gått och blivit demokrat?

För tio år sedan beslutade en lika enig riksdag att skicka svenska soldater till Afghanistan. De är kvar än i dag. Skälen till varför Sverige krigar i Afghanistan har varierat genom åren. Sverige och dess allierade saknar fortfarande en realistisk strategi för att uppnå vad det än nu är man säger sig vilja göra i Afghanistan. Försöken att införa demokrati tycks i alla fall vara övergivna. I dag skyddar Sverige en knarkdiktatur. Trots detta är riksdagsmajoriteten fortfarande förbluffande enig om att kriga vidare i Afghanistan. Inget tyder på att svenska politiker lärt något av fiaskot i Afghanistan.

För ett år sedan var Sveriges och västmakternas ledare eniga om att man kunde sälja vapen och krigsmateriel till Gadaffi. Nu är samma ledare lika övertygade om att de kan bomba fram ett paradis i Libyen.

Aftonbladet
Demokratiskt haveri bakom Afghanistanpolitik
Afghanistan och krigsretorikens ABC
SvD1
SvD2
DN

Folke: dra in politikerbidragen


Folke vill avskaffa politikerpensioner och ställa högre krav på dem som har arbetsförmåga.

Kommunalrådspension, garantilön från riksdagen och statsrådspension bör avskaffas helt, enligt ett nytt förslag från Folke, min granne. Den som har arbetsförmåga ska föras över till Arbetsförmedlingen:

- Det är egentligen samma tanke som gäller för äldre: att det ska vara väldigt svårt att få politikerpensioner och olika särbidrag. Idag är problemet att många f.d. politiker får garantilön eller pensioner utan att det ställs några krav. Det är ofta mindre än hälften som har en aktivitet och det är oacceptabelt. F.d. riksdagsmän kan lever på garantilön redan från 26 års ålder, fram till de uppnått vanlig pensionsålder. Inom vissa partier lever 100 procent av de f.d. riksdagsmännen på garantilön, säger min granne Folke.

Även Inga, som bor en trappa upp är inne på samma linje. Inga menar att bidragen till politiker är en katastrof. 100 procent av de som lever på garantilön skulle klara någon form av aktivitet. För politiker som har nedsatt arbetsförmåga på grund av låg utbildning, svaga kroppar, bristande förstånd och noll erfarenhet från verkligheten vill Inga inför ett så kallat basskydd; ett ersättningssystem som ska omprövas minst två gånger om året.


Bild via Arga Farbrorn

Inga vill också skapa en mer inkluderande arbetsmarknad med hjälp av en informationskampanj som ska förändra attityden till politiker och genom att Samhall ska anställa flera politiker.

Det finns dock stora problem i övergången från skola till arbetslivet menar Inga

- De som blivit beroende av garantilöner har fått väldigt dåliga arbetsförberedande insatser under gymnasiet och där skulle man behöva släppa in insatser för att möjliggöra att folk får jobb. Det är inte rimligt att någon ska behöva gå direkt från gymnasiet till att vara beroende av olika politikerbidrag.

FP vill avskaffa förtidspension
SvD2

lördag, juni 25, 2011

Apropå stöveltrampet på SvD:s ledarredaktion


De luktar illa, är skitiga och talar ofta dålig svenska. Alla som sett dem vet vem jag talar om. Men fotbollsspelare är inte bara en sanitär olägenhet: en oproportionerligt stor andel av alla brott begås av medlemmar från denna subkultur. Politisk korrekthet har hittills gjort att myndigheterna vägrat föra statistik över fotbollsspelares brott men det mesta tyder på att denna bollsport hyser nästan lika många kriminella som boxningsklubbarna.

Det är inte särskilt svårt att visa varför fotbollsspelare begår fler brott än normala icke bollspelande svenskar. Fotbollsspelare är oftast män – och män begår fler brott än kvinnor. Män begår dessutom nästan alla våldsbrott. Fotbollsspelare är oftast relativt unga – och yngre människor begår fler brott än äldre. Fotbollsspelare är oftast lågutbildade och det är väl belagt att arbetarklassen begår mångdubbelt mer brott än högre tjänstemän. Men kanske finns det också något i fotbollskulturen som skapar benägenhet att begå brott. Kanske borde fotboll förbjudas och spelarna interneras i särskilda läger i väntan på en mer permanent lösning. Brottsligheten bland fotbollsspelare borde oroa alla svenska partier.

Men det finns fler grupper som myndigheterna borde undersöka närmare. Begår judar mer ekonomisk brottslighet än snittet? Det är viktigt att kartlägga alla kriminellas religion, i alla fall de judiska, för att kunna belägga eventuella avvikelser. Brottsligheten bland judar borde oroa alla svenska partier.



Och alla norrmän som kommer hit, tar våra fruar, gör dem på smällen, och sedan mördar sina svenskfödda kvinnor. Exakt hur många Helge Fossmo finns det i Sverige? Det är belagt att norrmän begår fler brott än svenskfödda. Brottsligheten bland norrmän borde oroa alla svenska partier. En första tanke kan, för att nu bara ta något ur luften, vara att utvisa alla kriminella norrmän.



Brottslighet bland invandrare borde oroa alla partier


Brottsligheten- en lågskalig klasskamp

Utomeuropéer döms till hårdare straff än svenskar

Invandrare och brott

Hur mycket är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken?

Uppväxt förklarar invandrares brottslighet

torsdag, juni 23, 2011

tisdag, juni 21, 2011

Jan Wiklund: Om folkrörelser

För dem som ännu inte läst Jan Wiklunds tegelsten Demokratins bärare Det globala folkrörelsesystemet så rekommenderar jag den här videon där författaren själv håller låda i fyrtio minuter.

Jan Wiklund - Rörelser from Tankesmedjan Konflikt on Vimeo.



Olle Josephson har skrivit en läsvärd recension i Clarté.

fredag, juni 17, 2011

I huvudet på Gunnar Heckscher


"I judefrågan"




Det första krav man har rätt att ställa på dem, är att de skola vara svenskar i första rummet och judar i det andra. En svensk jude måste vara båda delarna. Men det får icke finnas någon tvekan om vad som kommer först. Man kan omöjligt begära att ett folkelement skall tolereras och tillerkännas likställighet, därest det framträder som en stat i staten och kanske rentav sätter samhörighetskänslan med stamfränder utomlands över sina skyldigheter mot folket och riket.
Att handla så är i själva verket icke blott att praktiskt spela antisemitismen i händerna, utan även att acceptera dess teoretiska utgångspunkter; och det kan icke förnekas, att ett och annat här ännu brister på judiskt håll, till och med i Sverige.

Den judiska överklassungdom som för någon tid sedan intog en ledande ställning inom clartérörelsen, kan vara ganska övertygad om att den för varje kommunistisk proselyt, som den lyckas vinna, skapat åtminstone tio antisemiter. Salongsproletärer äro alltid osympatiska, men mer än vanligt i detta fall.

… redan för hundra år sedan hade läget förändrats och oviljan mot judarna i stort sett förlorat sin religiösa karaktär. Den som genomförde förändringen var den borgerliga liberalismen och framför allt Lars Johan Hiertas Aftonblad. Här drevs hetsen mot judarna alldeles oavsett de religiösa momenten och med utgångspunkt från opinionen bland de stockholmska köpmännen och hantverkarna, som i de nya invandrarna sågo farliga konkurrenter.

Att lösa judefrågan genom att exportera alla europeiska judar till Palestina, det är en fullkomlig omöjlighet, om man icke tänker sig att de samtliga skola leva av ingenting. Ett sådant förslag – man hör faktiskt ibland nationalsocialister på fullt allvar framföra det – vittnar endast om att förslagsställaren icke vet vad han talar om. Vad som däremot är möjligt, det är att antingen utrota judarna eller också låta dem föra en isolerad tillvaro i de länder där de nu ha son varelse, med andra ord att till gagnet om också icke till namnet upphäva den emancipation, som under de senaste hundra åren så småningom genomförts.

(Heckscher gör sedan klart att han inte tycker något av alternativen)

Om "Det demokratiska statsskicket"

Man är numera tvungen att acceptera nationalsocialismen såsom ett tämligen slutgiltigt faktum. Det har tydligt visat sig att den icke var endast en krisföreteelse eller en övergående feberyrsel. I Tyskland torde även flertalet borgliga demokrater vara ganska ense om att önska Hitlerregimen stadga och varaktighet.

Man måste försöka taga saken kallt och komma ihåg, att naziskräcken i sina praktiska konsekvenser kan visa sig lika farlig för den politiska demokratin som nazismen.

Det är icke så alldeles säkert att den politiska demokratiens undergång nödvändigtvis skulle behöva betyda slutet också för de europeiska rättssamhällena.



Samtliga citat kommer från Gunnar Heckschers bok Unghöger Politiska essayer
som gavs ut av Albert Bonniers förlag 1934.

onsdag, juni 15, 2011

Informationsamhällets högsta stadium


I september 1794 invigde franska armén världens första optiska telegraf. Den kunde sända information mellan Paris och Lille snabbare än någon tidigare kunnat föreställa sig. Ända sedan dess har intellektuella diskuterat hur ny informationsteknologi påverkar samhället.

Filosofen Jean Jacques Rousseau ansåg att demokrati enbart var möjligt i små statstater där det inte finns fler medborgare än att de kan träffas på ett torg. Det var en åsikt som många delade. Men redan året efter invigningen av den optiska telegrafen, franska revolutionens Internet, hävdade matematikern Alexandre-Théophile Vandermonde att så inte längre var fallet. Han trodde att ny informationsteknik skulle göra demokrati möjlig även i stora nationalstater.

Debatten har nu pågått i över tvåhundra år. De flesta uppehåller sig vid fördelarna men det finns också de som ser faror. Informationstekniken har både förändrat hur vi ser på världen och hur den fungerar. För några generationer sedan förstod både väljare och politiker fortfarande världen med hjälp av det tryckta ordet. Böcker och tidningar är till sin natur resonerande medier.

Information ökar exponentiellt men människans förmåga att ta till sig den är i stort sett oförändrad. Den enskilda människan har aldrig tidigare kunnat ta till sig så lite av världens samlade kunskap: det kallas kunskapssamhälle. Ny forskning producerar dessutom allt större insikter om vad vi inte vet (Science produced ignorance).

Sedan information numera även kan överföras med ljusets hastighet genom etermedier finns inget utrymme för politik, menar till exempel filosofen Paul Virilio. Politik kräver tid till eftertanke men snabbheten i dagens medier har berövat oss all tid att reflektera. Händelseförlopp rapporteras i direktsändning. Världen förklaras i 90 sekunder långa inslag, gjorda för att ”förstås” utan bakgrundskunskap. Viktig information dränks medvetet av makthavare i en flodvåg av nonsens. Demens tycks vara informationssamhällets högsta stadium.


Paul Virilio

Tidigare satte pressen dagordningen för TV:s nyhetsförmedling men idag är rollerna närmast omvända. Tidningarna tar upp det som TV talar om. Bilden har ersatt ordet. Underhållningsvärdet har i hög grad ersatt nyhetsvärdet. I det tryckta ordets värld var intelligens och kunskap en politikers viktigaste egenskaper. I informationssamhället är personlighet och utstrålning det enda som behövs för en framgångsrik politisk karriär. I denna värld kan fotbollsspelare, höjdhoppsstjärnor, eller till och med en Maud Olofsson nå den högsta politiska toppen. Undrar vad Vandermonde hade sagt om det.

SvD1, DN, Expressen, Aftonbladet,

Är Saudiarabien en diktatur?

Svensk vapenexport ska styras av ett demokratikriterium menar Göran Hägglund i dagens riksdagsdebatt. Det låter bra men Gustav Fridolins fråga om Sverige även fortsättningsvis kommer att sälja vapen till diktaturen Saudiarabien ville han inte svara på. Kanske är Göran Hägglund osäker på om Saudiarabien är en diktatur.

Svensk utrikespolitik är omväxlande. 2010 försökte regeringen sälja krigsmateriel till Libyens Khadaffi. 2011 försöker vi tillsammans med stormakterna att störta honom.

SvD1, SvD2,SvD3, DN1, DN2

torsdag, juni 09, 2011

Demokratins problem



Svenska ungdomar är inte särskilt fästa vid demokratin, visar en ny opinionsundersökning av World Values Survey. Var fjärde anser att ”en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val” vore bra. Demokratiministern Birgitta Ohlsson, säger sig vara bekymrad och talar lite vagt om en satsning på historieundervisning.

Sverige har kanske som Birgitta Ohlsson hävdar, en av de finaste demokratier i världen, men betyder det att skeptiker automatiskt är obildade? Ska vi vara glada bara för att vi har Bonniers halvmonopol, i stället en statsminister, som likt Silvio Berlusconi, också äger de flesta privata medier?

Om man vill öka demokratins popularitet vore det kanske säkrare att minska undervisningen i historia. De flesta större politiska beslut har ju tagits i strid med väljarnas önskemål.

I en folkomröstning 1955 sa svenskarna nej till att införa högertrafik. Vänstersidan fick nästan 83 procent av rösterna. Sedan röstade riksdagen – med stor majoritet – ändå för att införa högertrafik!

Eller ta folkomröstningen om kärnkraften 1980. Då motståndarna var i klar majoritet erbjöd politikerna väljarna två nejalternativ. Men även den så kallade Ja sidan lovade att kärnkraften skulle avskaffas. Samtliga tre alternativ som väljarna erbjöds att välja mellan var med andra ord nejalternativ. Skillnaden mellan dem var mer eller luddiga formuleringar om när avvecklingen skulle ske. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att kärnkraften skulle vara avskaffad senast år 2010. Men idag talar vår centerpartistiska näringsminister i stället om att bygga nya kärnkraftverk.

Eller ta ett mer nutida exempel. Runt hälften av alla svenskar anser att Sverige inte bör kriga i Afghanistan. Ändå var det bara ett av riksdagens mindre partier, de rasistiska Sverigedemokraterna, som röstar mot en förlängning av det svenska deltagandet i kriget.

Det är uppenbart att det finns en lång rad frågor där partierna inte konkurrerar om folkets röster. Politiker är ofta rent av stolta över att gå emot den allmänna opinionen. Det brukar kallas för att ta ”ansvar”. Att lyssna på folks åsikter är däremot ”populism”.

De politiker som hävdar att de tar ansvar när de går emot den allmänna opinionen gör det naturligtvis för att de anser att de vet bättre än allmänheten. Kanske tror även väljare att politiker som ignorerar den allmänna opinionen vet bättre än allmänheten. Vi väljer ju trots allt de kandidater som vi anser mest lämpade.



Samtidigt är det uppenbart att beslut ofta inte fattas efter rationella överväganden. Det fanns (eller finns) inga vetenskapliga bevis för att högertrafik skulle vara säkrare än vänstertrafik. Det finns goda vetenskapliga skäl att tro att beslutsfattare kraftigt underskattar riskerna för en större kärnkraftsolycka i Europa. Det tillkommer hela tiden nya skäl till varför vi krigar i Afghanistan, och regeringen är oförmögen att formulera kriterier för vad som ska anses en framgång. Att politiker inte lyssnar på medborgarna betyder inte att vi skulle leva i ett expertsamhälle.

Politiker tycks snarare anse att de själva är de enda experter som behövs. Utbildningsminister Jan Björklund avfärdar pedagogikforskning som flum, och regeringen har lagt ner både arbetslivsinstitutet och djurskyddsmyndigheten.

Politik fungerar i hög grad som klädmode eller musiktrender. Man härmar varandra utan att tänka så mycket på det. Det man gör i USA eller EU kommer automatiskt några år senare till Sverige, oavsett vilka konsekvenser de fått. Trots att avregleringen av elmarknaden i Kalifornien visade sig till exempel tidigt vara en katastrof för allmänheten, fick den ligga till grund för den svenska energipolitiken. Och det finns många liknande exempel.

I stället för käcka ord om hur fantastisk den svenska demokratin är så behövs det en debatt om hur demokratin kan förnyas. Svenska ungdomar är inte imponerade av att vi har det bättre än i Nordkorea eller Italien. Hur kan man få politiken att bättre avspegla medborgarnas önskemål? Finns det andra former av demokrati man skulle kunna pröva?

söndag, juni 05, 2011

fredag, juni 03, 2011

Re evolution i Madrid


Lösningarnas torg (Plaza de solution)


Madrid kommer att bli politikens grav






Bara dårar som tror att de kan förändra världen förändrar den














Utöva din rättighet...


bla bla bla


Stöd inte systemet (rösta inte)


Ikea surfar på missnöjet

I have a scream






onsdag, juni 01, 2011

Gatan är vår










http://www.blogger.com/img/blank.gif


En del av den rådande ordningen: Den heliga andens bank.

DI Sydsvenskan SVD